Sjuk som en man...

Usch, jag tror aldrig jag har varit så sjuk!

Och jag är inte riktigt bra än. Jag har hostat och haft feber sen i måndags, jag har inte ens orkat läsa, då är det illa... I dag har jag kunnat halvsitta i sängen och läsa Hälge... en klar förbättring...

Jag trodde faktiskt på fullt allvar att jag skulle dö. Inte som när jag hade panikångest och var övertygad om att jag skulle dö för att jag inbillade mig att jag inte fick någon luft eller att hjärtat stannat, utan på riktigt. Jag fick t ex för mig att det inte alls var bra att ha så mycket feber så länge. Det är det inte väl? Och jag vet inte hur mycket heller. Det var inget jag direkt tänkte på, att kolla, när jag inte ens visste vad jag hette eller vad upp och ner var...

En del är så väldigt noga med exakta grader på feber. Min fd svägerska kollade till och med sin bebis temp varje morgon även när han såg jättefrisk ut. Har jag kollat mina barns temp fem gånger var i deras liv är det nog inte mer...

Usch och fy i alla fall för att vara så sjuk. Det vill jag aldrig mer bli! Jag har hostat sönder varenda muskel i hela kroppen och hur det känns i halsen ska jag inte gå in på för då tappar ni bara aptiten...

I dag återvände jag lite grann till livet iaf. Och då kom maken hem med tio röda rosor och sa att det var alla hjärtans dag! Datum hade jag ingen koll på. Och jag hade givetvis inget åt honom. Vad dumt det känns... Fast jag kunde inte gärna göra något åt det...

Och inget födelsedagsfirande blev det här. Jag var borta hela dagen. Vi hade stalljour från åtta på morgonen, färdiga vid tio ungefär, men då hade maken bjudit hem oss till mina föräldrar så vi var där hela dagen och hade trevligt, sen tillbaka till stallet vid tre, red en stund, jag lånade Carro, den stabila tinkern, och sen tog vi in och matade hästarna och åkte hem. Och då började jag må kass...

Jag fick i alla fall en underbar födelsedagspresent av min snälla make! En ny dator som vi ska åka och hämta så fort jag är frisk. Den här 'snarkar' ju av och till, det är något som låter i den. Det börjar som 'snark' sen går det fortare och fortare, det låter som något som snurrar i den. Något som snurrar ansträngt liksom. Den ska bytas ut nu.

Jag som tänkte börjat blogga lite mer regelbundet nu.... Se så det gick med det. Åt skogen det också...

När blir A-linjen omodern?

När kan jag börja handla kläder igen?

Förr fick man gå till Myrorna om man var på jakt efter underliga kläder att klä ut sig i. Eller 'sticka ut' i, som en del tycker om att göra. Nu får man väl gå dit för att hitta normala kläder...

Jag fick en liten katalog med 'vårens mode' på posten häromdagen som jag bläddrade igenom. Jag har en djupt rotad motvilja mot att handla kläder. På riktigt alltså. Ta sig till stan, gå runt i affärer, prova, köpa, ångra sig, aldrig använda... Så jag handlar på postorder istället, ca tre fjärdedelar skickar jag tillbaka med en gång. Det fungerar bra att göra när man handlar på postorder. Hade jag handlat samma tröja i en affär i stan och ångrat mig lika mycket hade jag säkert aldrig lämnat tillbaka den, för då måste jag a) ta mig till stan igen och b) möta sura kassörskans sura motfråga, vad är det för fel på den då...

Men i vår lär jag bli utan nya kläder inser jag. Jag ville inte se gravid ut ens när jag var det (möjligen första gången) och jag vill absolut inte göra det nu!

Vem kom på A-linjen? Man måste ju vara extremt undernärt jättemager för att kunna ha något sådant. Och inte ens då är det speciellt snyggt. Shit, om jag vore så smal skulle jag se till att det syntes!

Sen, när man som jag är utrustad med större behag än vad jag tycker är nödvändigt blir ju den skärningen av kläder ännu mer hopplös. Antingen finns modellen med rynk över bysten vilket gör att den ser ännu mer ofantlig ut, annars tar man den modellen med avskärning precis under bysten vilket ger ett ynkligt litet utrymme att stoppa in behagen på över den där avskärningen.

Det är lika dumt som vadderade behåar. Det finns knappt något annat att välja på. Varför envisas klädtillverkare med att bortse från att det finns de som inte vill att det ska se ännu mera ut? Tror de att allas önskedröm är att se ut som Dolly Parton?

De få tillfällen man hittar en vetig behå är de a) fula och tantiga b) fruktansvärt dyra c) vill man ha matchande trosor är de i en otäck tantmodell som går upp till hakan. Klädfabrikanternas regel är: har man stora bröst är man tjock! Punkt slut. Trots att pinupporna i alla tider har stora bröst och i övrigt en nästan obefintlig kropp. Jag skulle vilja veta var de köpte sina behåar!

Inte för att jag direkt saknar kläder att ta på mig, men ibland vill man ju ha något nytt. Jag har massor av kläder, alldeles för många. Jag har svårt att slänga... En del kläder jag har är sen innan jag gifte mig och det är tjugo år sen...

Det låter ju trevligt på sitt sätt, att jag fortfarande kan ha kläder jag hade för tjugo år sen... Men det är en sanning med modifikation det. Jag har kläder jag kan ha. Jag har kläder jag önskar att jag kunde ha. Jag har kläder som jag egentligen borde inse att jag aldrig mer kommer kunna ha...

Jo, byxor har jag brist på. Som tur var är det inte a-linje på dem. Däremot är det ofta låg linje... dvs låg midja och med min för tillfället rådande kroppshydda väller det liksom över massa otrevlig kropp över den där låga midjan så det blir till att slita på de fem byxor jag fortfarande kommer i. Tre par av dem är ridbyxor...

Sen har mina kläder en olycklig tendens att få fläckar som inte går att tvätta bort. Te misstänker jag... Eller så ser de bara allmänt dassiga ut... Då tänker jag, som är en praktisk människa att de där kläderna är bra att ha när jag klipper gräset/målar/städar hos hönsen... Jag har kläder så jag skulle kunna göra de där sysslorna varje dag ett helt år och inte ha samma kläder mer än möjligen två gånger...

Om jag hade en två-årig dotter skulle jag möjligen kunna sätta på henne den här och kalla den kappa. Men jag skulle aldrig aldrig aldrig ta på mig något sådant själv...

Jag kom på nu att jag frångick något jag lovade häromdagen angående min blogg... nämligen att jag inte skrev om mode... Fast i det här fallet var det ju tvärtom. Anti-mode?