söndag 25 maj 2008

Nattsvart...

Nattsvart tid, nattsvarta dagar, nattsvarta tankar på dagar som var och som aldrig kommer igen.

Som tur var. Men de borde aldrig ha fått finnas till från början. Vissa dagar är bara helt fel, blir dunderfel, rejäla felkalkyleringar, misstag av grövre kaliber, dagar som borde raderats innan de första solstrålarna letade sig över horisonten.

För solen sken då, som nu, vilken blasfemi...

Om man kunde backa sitt liv ändå... plocka bort de dagar, de beslut som borde varit helt annorlunda. Om man ändå kunde vara klokare...

Jag vet inte varför jag skriver det här egentligen, för den enda som skulle kunna förstå vad jag egentligen menar tror jag inte läser det här. Och även om. Personen i fråga bryr sig inte. Brydde sig inte då, bryr sig inte nu, kommer aldrig att bry sig.

Within Temptation har varit vänliga nog att skriva en sång om mitt elände... Lyssna. Läs. Sörj med mig. Nästa år kanske det har blivit lite lättare att bära? Eller nästa år. Eller aldrig.

The cross

Nothing´s ever changed, you still turn away
You´ve washed your hands, you´ve made that all too clear
You just keep on living this lie

You refuse to see, you´re denying me
the cross I bear but you don´t seem to care
Even Judas knew he had lied

I keep wondering why
I´m still calling your name through my tears

Why have you waited to embrace me my dear?
Cold is your silence, denying what is real
I´m still wondering why
I´m still calling your name my dear

I´m sorry if you can´t stand the naked truth
All you see is how you want it to be
So you keep on living your life

Release me from this cross after all these years
Oh call my name and help me with this weight
Even though it comes far too late

I keep wondering why
I´m still calling your name through my tears

Why have you waited to embrace me my dear
Cold is your silence, denying what is real
I´m still wondering why I´m still calling your name
and I wonder, oh I wonder...

In my heart I still hope you will open the door
You can purify it all, answer my call

Why? Why?

Why have you waited to embrace me my dear?
Cold is your silence, denying what is real
I´m still wondering why I´m still calling your name
and I wonder, oh I wonder...

In my heart I still hope you will open the door
You can purify it all, answer my call

4 kommentarer:

Anonym sa...

Aha! Det är därför det har varit så tyst här ett tag. Nattsvart är inte roligt att vara. Det är nog därför du skriver, för att komma ur mörkret. Skulle jag tro.
Önskar dig allt gott i fortsättningen, åtminstone!

Anonym sa...

Inte så kul
Men som Millroll skriver är det nog
Fortsätt skriv så tar du dig ut till ljuset

Anonym sa...

Låter verkligen nattsvart.
Hoppas att du kommer över det som tynger dig så nu.
- Svårt med folk som inte verkar bry sig, men innerst bryr sig nog även den personen, vill jag tro iaf..
Ha en riktigt fin sommar!

Anonym sa...

Kramar om, Hoppas du kommer ut i soleljust snart. /Elanah