Blädder, blädder

Bläddra vidare i blaskan, hoppa över lite mindre intressant reklam. Teet igår var t ex reklam, men det var intressant reklam...

Fast... någon reklam måste ju kanske vara med, en veckotidning är ju en veckotidning... Hoppa över detta stycke om ni ogillar reklam... Får bli Serum Vegetal Corrective Intervention idag..., en dagcreme jag blev tipsad av en kompis om. Jag vet inte jag om den är bättre eller sämre än andra (dyrare möjligen...) men den luktar himla gott och är gulligt ljusrosa... och den känns skön. Alltid skönt att känna sig lite lyxig... Slut reklam...

Inte jättemånga köpte Blogg-Blaskan, det såg jag minsann där jag spanade in genom fönstret mellan löpsedlarna i Bloggkiosken... Men det är inte för sent än! Det är en VECKOtidning! Man kan köpa den hela veckan och de artiklar man inte har hunnit läsa innan kan man läsa i efterhand! Visst är det bra! Billigt är det också, kostar bara alldeles för mycket tid...

Eftersom jag bestämmer var i tidningen vi ska läsa så läser vi nu det stående inslaget:

Flytt-Nytt

På en vecka kan ibland hända väldigt mycket, även om jag tyckte att det stod helstill ett tag
Det var mycket därför jag inte orkade blogga förra veckan.

Det var ju visning på måndagen förra veckan. På söndagen var vi hemma, i Mullsjö alltså (vad konstigt att skriva det nu, när jag mörkat var jag bott ända sen jag började blogga...) hela dagen och städade, det var i och för sig inte mycket att städa på, vi hade ju inte varit där mycket, men det blev ännu lite mer att rensa ur och plocka med sig, plocka undan, dammsuga och torka golven och sådant.

Vi åkte hem och sov, jag får börja kalla huset på landet hem nu och huset i Mullsjö för just... huset i Mullsjö eller något... På morgonen dagen därpå följde jag med tillbaka, skrev köplistor för lite alltmöjligt att piffa upp huset med, jag hade med lönnlöv från landet som jag band en fin krans av. Jag köpte ett vinrött band, sådant där med metalltrådar i kanterna så man kan forma den lite och knöt en rosett och hängde den på den fina nylackade dörren. Jag skulle fotograferat den! Den hänger kvar än men är inte riktigt lika fin nu.

Vi köpte en ny blomma att ställa i hallen, ljung och prydnadskål att ställa på trappan, en bukett ljust aprikosa rosor att ställa i köket, en gul ros att ställa på lilla toan, frukt till diverse korgar och skålar och lite mat att ställa i kylskåpet för där fanns bara ett par halvtomma urkiga burkar med oliver och peperonisar...

Jag vek till och med spetsar på det nyköpta lyxiga dyra toapappret som de gör på hotelltoaletter... Vi kanske tog i i överkant, jag vet inte, men det är viktigt att få husspekulanterna på rätt humör och det tror jag man kan göra med lite mys så där.

Sen satt jag och slet som ett djur med att samla bilder vi har från trädgården i olika årstider som vi kunde lägga på en skiva och låta gå som bildspel på teven. Vi tyckte det kunde vara kul för folk att se att trädgården som just nu inte ser så rolig ut i höstskrud, även om det var en fantastiskt fin dag, faktiskt kan vara riktigt fin. Det är massor av krokus, påskliljor, vitsippor och rododendron i den ordningen och fruktträd som blommar och så vidare som vi ville visa.

Visningen skulle börja fem och Mikael skulle vara med hade vi bestämt. Vår mäklare tyckte det var en bra ide ifall de hade frågor som han inte kunde svara på. Jag ville inte vara med, trodde inte jag skulle fixa det...

Så när klockan var tio i fem tände jag lite värmeljus här och var och sa hej då till Mikael och mäklaren som kommit vid halv fem.

Så mötte jag de första spekulanterna i dörren redan...

Jag gick de fyra kilometrarna hem till mamma och pappa, det var första gången på jag vet inte hur länge som jag gick så pass långt (och jo jag vet det är inte långt, men jag har inte rört på mig alls på evigheter) men det gick bra.

Sen kom Mikael och hämtade mig och barnen som redan var hos mamma och pappa, de hde varit där hela dagen eftersom de var lediga från skolan. Det var första dagen i älgjakten och då är barnen alltid lediga här...

Det hade kommit sex följen (får man väl kalla dem... en del ensamma, en del med barn, en del med föräldrar...), alltså sex olika intressenter och så en joker... Mikael kände igen henne så han smög fram till henne och sa att så det är till att söka sig tillbaka till rötterna! Det var dottern till de som vi köpte huset av, hon bodde där förvisso inte många år för hon var femton när de flyttade dit och flyttade hemifrån rätt tidigt. Men hon var nyfiken och ville titta när nu tillfälle gavs, det är ju alltid någon sådan. Hon konstaterade att det var inte något som var sig likt från när de bodde där. Tacka för det!

De som kom först stannade till sist. Det var ett riktigt ungt par, mamman och pappan till tjejen var med också, mamman gick i en parallellklass till mig... Uff... Plötsligt känner jag mig vrålgammal när barn till jämnåriga börjar köpa hus... Visserligen fick hon barn tidigt men ändå... De var i alla fall väldigt intresserade och ställde frågor till Mikael hela tiden. Han hann aldrig sätta skivan i teven så de kunde se bilderna så jag hade jobbat med den i onödan. Grrr...

Sen var det en ensam kvinna i femtioårsåldern. Hon var forskare på högskolan i Jönköping berättade Mikael för mig sen. Och lite längre fram i samtalet kom det fram att hon var ryska, hade varit gift med en svensk men skilt sig nu. Några små hjul rörde sig i mitt huvud och ur minnets lager plockade jag fram min handledare när jag skrev min c-uppsats... Vi jämförde och det var hon! Vad liten världen är ibland...

Sen var det en ensam tjej med en snus innanför läppen som Mikael inte bedömde som trolig och så den familjen vi träffade på den husvisningen som vi var på för ett tag sen och så en familj till med barnvagn. Jag får det bara till fem nu men Mikael sa sex... kanske räknade han jokern iaf då. Jag tyckte inte det lät mycket, hade hoppats på fler. Det var säkert bara för att mäklaren envisades med att ha visningen på måndagen. Alla andra har på söndagar. En nackdel med att ha en pingstvän som mäklare...

Sen skulle de få till på onsdagen att tänka sa han innan budgivningen kunde börja. Varför då säger jag. Varför ska de vänta och dra på det så? Vi fick två ynka timmar på oss att bestämma oss!

Så jag fick gå på nålar hela tisdagen. Jag hann visserligen med Bronett då också och en underbar ridlektion som jag berättar om i morgon.

På onsdagen bjöd det unga paret 900 000. Jag kanske inte nämnt att vårt utgångspris var 950 000. Nu när ni vet var jag bor (bodde) kan ni ju kila in på http://www.hemnet.se/ om ni är intresserade och kika på huset. Då ser ni ju priset också... Det är varken högt eller lågt utan rätt lagom. Vi begärde 900 000 av missionärerna. Mäklaren körde huset genom ett dataprogram med olika parametrar som ålder, område, efterfrågan, antal rum etc och fick fram 920 000. Sen var han så impad av badrummet så han tyckte vi skulle begära 950 000 och han trodde vi skulle få mer.

Så jag blev lite sur på att de bjöd så lite. Men så kan det tydligen gå också... Visserligen samma summa som vi begärde av missionärerna, men nu har vi ju mäklarens procentsats och priset på besiktning och försäkring också.

Missionären ringde på onsdagen till mäklaren och frågade hur det gick och fick veta det. Han tänkte bjuda över men visste inte hur mycket. Och han tog ända till nu igår (måndags) på sig att bestämma det. Maken till seg person har jag aldrig varit med om!!!

Och så bjöd han bara ynka 910 000! Samma eftermiddag bjöd unga paret över till 940 000 och nu kände jag att det började nog snart gå ihop sig för oss... Men mycket vill ha mer...

I dag ringde mäklaren vid elva och då hade missionärerna bjudit 950 000 och unga paret snabba som vesslor bjudit över med 965 000. Frågan är om missionärerna bjuder över det eller stannar. Till en arbetskamrat till Mikael som känner dem hade de ju sagt att de skulle gå med till just 950...

Jag säljer hellre till unga paret faktiskt. De lät trevliga. och 965 000 är jag nöjd med. Vi kan ju stoppa om vi vill men samtidigt... får man några tiotusen till är det ju inte fel... Missionären ska höra av sig till mäklaren imorgon igen så får vi se hur det går då...

Min handledare hade tyckt bra om huset, särskilt biblioteket men fått lite kalla fötter inför att köpa hus ändå, Mikaels arbetskamrat tyckte rummen var för små, men som Mikael sa, han visste att de skulle hitta något att klaga på... Paret med barnvagn köpte ett annat hus.

Där är vi nu. Få se vad som händer i morgon nu!

Vi var hemma i Mullsjö i dag eftersom jag skulle till Bronett, men kom aldrig iväg för jag fick sån huvudvärk, och så skulle Richard och jag rida, mer om det i morgon.

När jag som då är i huset i Mullsjö så känner jag alltid att hjälp vad gör vi, jag kommer sakna ihjäl mig efter vårt hus, vad håller vi på med, paniiiiiiik. Jag går runt i rummen och tänker, ska vi verkligen ge upp det här? Här har jag bott i tjugo år, tapetserat, målat, fått det som vi velat ha det, älskat, gråtit, slitit, levt. Massor har hänt, halva mitt liv har jag levt där. Kommer vi att ångra oss? Sen? När det är för sent?

Men å andra sidan, när jag är på landet känner jag att det är nog bäst här i alla fall. Så det känns inte helt bra. Men vad gör man?

Hemkommen från Bloggkiosken...

... slår ni er ner med er tjocka glansiga veckotidning 'Blogg-Blaskan'. Fram med en kopp te. En smak som rekommenderas heter cowboydrömmar och säljs på Rekord kaffe och tehandel i Falköping, superdupergott, smakar lakrits och något mer, ska jag prata vinspråk så är det något bränt i tonen, torv eller jord, man tänker på höst, dimma och varma brasor, eftersom det är cowboydrömmar så är det väl en utomhuseld då...

Nu har ni inte hundra år på er så ni tänker inte läsa hela tidningen på en gång, det gör man ju oftast inte med en sån tidning. Nu läser jag ytterst sällan veckotidningar, inte ens i väntrum, där läser jag Bamse.... Jag har Illustrerad vetenskap, det är det närmaste jag kommer och den plöjer jag i regel inte rakt av utan bit för bit, jag är ingen tidningsläsare egentligen men den har varit bra nu när jag har haft svårt för att läsa böcker, har fortfarande den låsningen tyvärr.

Så därför nöjer jag mig med att lägga ut första artikeln i Blogg-Blaskan här. Jag är så fräck så jag tvingar er att läsa samma artikel allihop...

Björnen sover - Inte

Citerat från Aftonbladet (det här är på riktigt, här är länken http://www.aftonbladet.se/jonkoping/article1001304.ab)

Björn har setts utanför Mullsjö
Flera rapporter den senaste veckan.

Jönköpingstrakten har fått björnbesök.
Flera personer har sett björnen i trakterna kring Mullsjö och Tidaholm.

Nu ska den spåras av länsstyrelsen.

Det var i måndags de första rapporterna om björnen kom. Då hade den setts i närheten av Härja, en liten by mellan Tidaholm och Mullsjö.

Enligt zooekolog Lars Råberg är det mycket ovanligt att björnar siktas så långt söderut.

– Man brukar säga att sydgränsen för björnarna går i Värmland ungefär, säger han till aftonbladet.se.

Så vad gör då björnen i Jönköping?
– Troligtvis är det ett yngre djur som är ute och letar revir. Den har helt enkelt gått lite för långt, säger han.

Enligt Lars Råberg kommer björnen troligtvis inte att stanna i Jönköpingstrakterna. Detta eftersom den inte kommer att hitta någon annan björn att bilda par med.

"Anfaller bara när de är hotade"
Med tanke på det som hända i byn Valsjöbyn i förra veckan då en man och hans hund dödades av en björn, kanske rapporterna om en björn kan väcka oro. Men enligt Lars Råberg behöver man inte vara rädd för björnar.

– De är nog minst lika rädda för oss som vi är för dem. När björnar har anfallit har det nästan alltid handlat om jägare. Björnar anfaller bara när de känner sig hotade, säger han.

En spårare är på väg
Under fredagen har länsstyrelsen i Västra Götalands län fått i uppdrag att spåra björnen. En rovdjursspårare har redan gett sig av med riktning mot Härja.

– Vi har hört att det ska finnas fotodokumentation och sedan ska vi också se om det finns avtryck och spår att undersöka, säger inventeringsansvarige Robert Andersson på länsstyrelsen. (Slut citerat)

Så långt Aftonbladet. Nu kommer mina egna tankar kring detta... Vi hörde talas om björnen i onsdags tror jag det var. För alla er som jag inte talat om det för kommer det här som en liten extra bonus. Samhället där vi bott till nu heter Mullsjö. Vi flyttar nu till en liten liten by lite hitom Tidaholm (mellan Mullsjö och Tidaholm alltså, men närmare Tidaholm. Det är inte Härja, men Härja ligger otäckt nära, och det var en lastbilschaufför som sett björnen först och han körde sand från grustaget bara några kilometer från oss. Så det kan ha varit lika nära vår by som Härja.

Citat från Expressen/GT:

Torbjörn såg en björn i Tidaholm
Lastbilschauffören Torbjörn Werthén fick se en ovanlig syn i Tidaholm i måndags. En livs levande björn kom spatserande över vägen.

- Jag har aldrig sett en björn i de här trakterna tidigare, säger Torbjörn Werthén till GT.se.

Själv tyckte inte Torbjörn Werthén att det var så märkvärdigt att se den stora brunbjörnen gå över vägen kring Härja i Hökensås i Tidaholms kommun. Men faktum är att brunbjörnar normalt inte syns söder om Värmland. På 1600-talet fanns brunbjörnen så långt söderut som i Småland. Förra året beräknades den svenska stammen uppgå till drygt 2 500 djur. (slut citat)

Nu heter det ju att björnen bara anfaller när den blir hotad etc. Men den där björnen som nämndes i den första artikeln som dödat en man och hans hund hade tydligen blivit irriterad på en hund i en hundgård, den skällde så. Då kommer jag osökt att tänka på den skällande hunden hos närmsta grannen... den kan ju reta upp björnen...

Fast nu behöver vi kanske inte oroa oss just här längre... För den senaste rapporten ska vara att han är precis utanför Mullsjö... uppe vid skolorna som ligger i utkanten av samhället... Mikael skjutsade barnen till skolan i dag och fick veta att de inte skulle få lov att gå ut på rasten. Tur det, Johannes sa att han skulle vägra gå ut så länge björnen var där...

Och jag drömde att jag hittade björnen under en plywoodskiva när jag jagade en mink som jagade våra hönor... Jag blev livrädd och tog med hela familjen och hönorna in i huset. Sen satt vi av någon anledning vid trädgårdsmöblerna utanför huset och såg hur björnen lufsade förbi och drog ner ett stängsel och skrämde iväg en bunt med hästar som sprang rakt mot oss. Då blev jag rädd att björnen skulle följa efter hästarna men då vaknade jag...

Fler nyhetscitat: http://www.jnytt.se/Read__11122.aspx

Björn skymtad på skolgård i Mullsjö
Den beryktade björnen som tidigare skymtats i Västgötaskogarna tycks nu ha tagit en promenad mot centralare delar. Senast skymtades den på Trollehöjdsskolans skolgård i Mullsjö.
Under den gångna helgen skymtades en björn flertalet gånger på Trollehöjdsskolans skolgård i Mullsjö samt vid Mullsjö Skid- och orienteringsklubb. Enligt en läsare som sett björnen var där mycket folk, både barn och vuxna, i området.

Med största sannolikhet handlar det om samma björn som tidigare setts i Västgötaskogarna och i helgen i skogarna i Jönköpings län.

Enligt Rovdjurscentret De fem stora finns idag cirka 2550 fritt strövande björnar i Sverige. De flesta finns i Värmland och Uppland men på senare år har de spridit sig söderut.

En björn kan vara mycket farlig men håller sig oftast lugn om den inte blivit skrämd. Det vanligaste orsakerna till en upprörd björn är att den hotats eller skadeskjutits, att den har små ungar, att den retats av en hund, att någon kommit för nära deras byte eller dess ide. Den som möter en björn gör bäst i att vara lugn och sakta styra stegen från björnen. Att springa, gå närmre eller försöka skrämma bort björnen är alltså ingen god idé.

Gabriella Fäldt gabriella.faldt@jnytt.se (slut citat)

På Trollehöjdskolan går Richard... Tur vi inte var i Mullsjö i går när den sågs där, nu har den säkert stuckit vidare... Men ändå, lite läskigt är det. Och spännande också.

Så... Nu har ni slängt bort en stund med er tidning. Upp och gör nytta med er igen!

Blogg-Posten läggs ner

På grund av orsaker läggs den dagliga bloggtidningen Blogg-Posten härmed ner.

Tidningens medarbetare hade väldigt dålig arbetsmoral (antingen lata eller sjukskrev sig hela tiden), annonsörerna lyste med sin frånvaro och köparna var stundtals väldigt få.

Blogg-Posten ansökte om, men fick inget presstöd (den var troligen inte tillräckligt politisk ...).

Så Blogg-Posten går i graven, åtminstone för nuvarande.

Däremot kommer kanske veckotidningen Blogg-Blaskan att ta upp den fallna manteln och upplysa Blogg-Postens läsare om vad som händer och sker... eller inte sker...

Redan i morgon kommer första numret av veckoblaskan. Smygbläddrar vi i förhandsexemplaret hittar vi artiklar och nedslag som t ex Flygande faran, Björnen sover... inte, Flytt-Nytt, Stall-tips, Med Svärmor på stan, Livet på landet...

Och mycket mer.

Ni som läser veckotidningar ibland eller ofta, eller åtminstone har tittat på en veckotidning någon gång vet att de kan se lite olika ut. Bakifrån. De kan antingen vara lite tunnare och ha en tunn, 'vass' rygg, alltså bara x antal sidor vikta på mitten och hophäftade, enkelt beskrivet. Sen finns de som är så pass tjocka att det inte fungerar att göra så, de har en fyrkantig rygg typ, som en pocketbok fast inte riktigt så tjock. Om det inte är en vråltunn pocketbok vill säga. Sidorna är alltså limmade istället mot en slags 'rygg'. Jag vill inte ge mig in på tekniskt hur de faktiskt har gjort... Bara konstatera det att de med fyrkantig rygg oftare tar längre tid att läsa än de 'vassa'...

Vad jag ville säga med detta är att Blogg-Blaskan kommer vara limmad. Med fyrkantig rygg. Den tar alltså längre tid att läsa än en blogg med vikt rygg...

Men inte riktigt lika intressant som Illustrerad Vetenskap.

Men förhoppningsvis roligare än Amelia...

Men den kommer att bli lång. Detta är alltså en liten varning...

Med sorg i hjärtat har jag ju fått höra av läsare och fd läsare att mina blogginlägg oftast är så långa att de inte orkar läsa bloggen längre. Vad ska jag göra åt detta? Sluta skriva långt och svamligt och skriva kort och kärnfullt på fyra rader som man visst ska göra? Som om jag skulle kunna göra det? Jag har försökt men så fort jag lyckas samla tillräckligt mycket mod (eller vad det är jag saknar alla de där dagarna jag inte skriver) och sätter mig vid datorn (eller ja, där sitter jag ju oftast ändå...) och börjar skriva blogg, då blir det långt. Per definition. Det går inte skriva kort. Jag är ingen kortfattad människa. En del klarar av att skriva korta bloggar som ändå lyckas förmedla något. En del gör det inte. De blir bara tråkiga då. Jag tror jag skulle bli tråkig. Men vem vet... Jag kanske är tråkig redan nu.

Kanske jag ska sluta blogga och skriva på min bok istället. Då gnäller ingen för att jag skriver för långt, för en bok ska, för att få kallas för bok, ha en viss längd...