Blogg-Posten 6 oktober 2007

Var det förresten ingen som kunde den där höstdikten jag slängde in häromdagen, Höstens vår... Alltså, vem har skrivit den? Eftersom ingen svarade så får ni svaret här, en liten satir, mer i min stil, fast givetvis inte skriven av mig...

Nu är den dystra höst utbruten,
som E. A. Karlfeldt kallar vår.
Nu sloka rosorna vid knuten,
och löjtnantsgapet gulnat står.
Med paraplyn mot barmen sluten
i storm jag upp i öster går
å Gökplatån bland vissnat kröse
att söka mig till fädrens röse.

Där höjer ibland skumma enar
det sitt fossila gnejsuppslag.
Hur ödsligt rossla ej dess stenar
i blåsten en oktoberdag!
En dunkel mysticism förenar
sig med en fläkt av obehag.
Förnuftet bjuder retirera,
men Sångmön för mig fram alltmera.

Ja, rosslen på, I gamle fäder,
och sucken i er asatro!
Och du, din uggla eller tjäder,
skrik gärna än en gång: oho!
Grip, martall där, i mina kläder
med klor av Edgar Allan Poe!
Ju mer makabert jag fått smaka,
jag tillfredsställd skall gå tillbaka.

Ty sången, är den gudaboren,
vill icke söka konstlad tröst
och dikta hösten om till våren,
nej, är det höst, så är det höst.
Just den å ryggen kalla kåren
en höstskald vårdar vid sitt bröst
och fyller harpan utan fummel
med mull och uggleskrik och kummel.

Nils Hasselskog (under signaturen A:lfr-d V:stl-nd)

Den här gillar jag verkligen!

Annars är det inget vidare drag under mina galoscher! Jag ligger efter kan man lugnt säga. Vi var i Velinga på lördagen och det var meningen att jag skulle gjort både det ena och det andra. En sak hann jag klart med. Jag städade klart!!! All tvätt är tvättat torr och struken. Det håller sig i och för sig inte många kvartar men ändå... Huset är dammat, iordningplockat och dammsuget, men golvtorkning får vänta ett tag till... Man ska inte överdriva det där med städning...

Hönorna
Di små hönsen sprang runt hela dagen och hade det riktigt livat, de måste göra åt med en hel del kalorier under en dag! De fick en stor tallrik gröt på förmiddagen, de blir alltid så glada då. Fast när jag kom med den hade de precis lagt sig till ro i en gosig solhög så de var lite segare än vanligt. De la sig lite senare på dagen på ett annat ställe, när solen låg på där, och den här gången var det verkligen en hög, de såg ut att ligga på varandra, jag sprang in efter kameran, men när jag kom tillbaka så reste de på sig och sprang mig till mötes, de trodde säkert att jag varit inne efter något gott...

Det var meningen att jag skulle ha byggt en s k gödselbräda till hönorna i dag. Den ska sitta under deras sittpinnar, för hönor skiter sin mesta skit medan de sover (tur vi inte har det så...) så det är jättesmart att ha en skiva under pinnarna som man lätt kan städa av, istället för att göra rent på golvet under dem jämt och ständigt. Då kan de ju gå där också utan att få massa skit på sig. Men det hann jag som sagt inte. Det får bli nästa vecka... Jag har redan skjutit upp det där bygget typ hundra gånger för det skulle egentligen varit klart när de kom...

Barnen och vi och bygge mm
Richard grejade med sin cykel. Det började med att han förstörde ena trampan för ett bra tag sen, han fick låna Mikaels så länge, men nu köpte vi nya när vi var i stan, så de bytte han. Sen fick han punktering för någon vecka sedan. Mikael hade loss hjulet och lagade slangen, sen när Richard satte dit hjulet, han kunde inte vänta på hjälp så klart så blev det någon vajsing med växlarna.

Johannes hjälpte mig att göra tacogratäng och eftersom ni tyckte det lät gott så lägger jag ut receptet här. Vi hittade det på nätet så jag tar inte på något sätt åt mig äran...

Sen hade vi familjeråd på kvällen. Eller rättare sagt, vi skulle ha haft det, men Johannes stensomnade och vi andra kom inte fram till något direkt heller. Det känns ibland som att dra ut spikar med tänderna att få igång en diskussion om något viktigt i den här familjen. Just nu händer det massor och jag vill ha lite prat om allt det så inte barnen går och känner att de inte är delaktiga, att vi kör över dem eller något sådant...

Mikael byggde trappan upp till datarummet (ovanpå garaget-stallet) klart så nu slipper vi klättra på stege... Nu ska bara datarummet bli klart också... Det är bara påbörjat. Det ska vara klart tills vi flyttar helst. Och det ska barnens rum också, som inte är mycket längre kommet med. Starta paniiiiiken!!!!

Takogratäng
4 port:

200 g philadelphiaost
500-600 g köttfärs
1 påse tacomix
färska champinjoner
1 gul lökriven ost

Tillbehör:
nachochips (tex salta & ostsmak)
guacamole (avocado, cremefraiche, salt, peppar, citron, vitlök)
grönsaker (majs, tomater, parika, gurka, sallad osv)
tacosås
creme fraiche
jalapeno

Bred philadelphian i botten på en ugnsform. Stek köttfärsen och blanda i kryddmixen. Låt puttra en stund och häll det sedan i formen. Stek skivade champinjoner och lök och lägg överst i formen. toppa med lite riven ost och ställ in i ugnen ca 15 min 225C. Rör i hop guacamolen och hacka grönsakerna fint. Tacoröran och grönsakerna ätes sedan med nachochipsen som “sked”. Ät och njut. (bilden kopierade jag från den sida vi hittade receptet på, men det såg ut ungefär så på våra tallrikar också!)

Vi hade dessutom svarta oliver till. Man kan säkert variera det här receptet rätt mycket. Jag tror min syster, en av dem, har gjort tacogratäng med sån där turkisk yougurt i botten istället för philadelfiaost, det borde bli mycket billigare. Jag tror det kunde varit gott med några tomatskivor ovanpå gratängen också. Annars var det helt okej!

Jag åt givetvis för mycket. Jag äter alltid för mycket taco så egentligen ska vi inte äta det mer! Jag är som en alkis som inte kan sluta utan bara hivar i mig mer, tills jag rullar fram, byxorna går inte på mig och jag får ont i magen...

Vädret
var i alla fall underbart i dag, fast det var kallt inne så jag eldade nästan hela dagen. På kvällen såg jag sen att vi hade 25 grader inne, det var kanske lite att ta i... Men jag slapp frysa.

Och till alla de som trodde det var mina bullar på fotona... Det var det inte. Det var andra bullar det... Framgooglade. Jag glömde fota mina, kan göra när jag tar upp återstoden ur frysen. Men som jag sa till min familj, det här hör inte till vanligheterna. Så vi tar dem till speciella tillfällen. Så det kan kanske dröja...

God natt!

Blogg-Posten 5 oktober 2007

Mot en okänd strand
flyger duvan vit
När når budet land?
När når räddning hit?

Själen kastas kring
på ett järngrått hav.
Ovan: ingenting.
Under: blott en grav

Vilken tid det tog att hitta de stackars diktraderna! Jag lärde mig dem när jag gick på gymnasiet och de sitter (satt) någonstans långt bak i hjärnskrymslena. Så pass långt bak så jag inte kom ihåg dem utantill, bara lösryckta ord här och där och en del fel.

Jag googlade efter den men hittade den inte, den måste tydligen vara väldigt okänd... Sen kom jag ihåg att jag skrivit den i min blogg en gång. Och innan jag hittade den... Det var i januari 2006... Var jag hittade den den gången förtäljer inte historien, troligen skrev jag av den från min elevdagbok från gymnasiet men den har jag ju inte här på landet.

Men vem är det som har skrivit dikten? Det hade jag inte skrivit upp tydligen. Jag har för mig att den heter "På nyårsafton 18nånting". Ja inte just så, men jag minns inte årtalet... På nyårsafton eller Nyåret eller något däråt. Men den gick som sagt inte googla på. Men jag gillar dikten. Just nu känns det lite så. Som om jag kastas runt på ett upprört hav och inte vet riktigt hur det ska gå...

I dag var jag på landet nästan hela dagen och meningen var att jag skulle städa klart. Jag hann ju inte klart i går. Fast jag sov väääldigt länge så det blev inte så mycket tid över tyvärr. Och när jag väl kom upp var jag trööööttt. Jag tvättade och hängde ut tvätt för det var soligt och fint ute, äntligen en sådan där riktigt fin höstdag! När jag stod och hängde tvätt i solskenet var det riktigt skönt. Sen gick jag in och strök, synd att slösa bort så fint väder i och för sig...

Hönorna tyckte också det var en toppendag. Jag gick ut och titade till dem då och då, jag såg dem inte alltid och fick för mig att de sprungit bort. De kan få för sig att gå rätt långa svängar ibland och nu har de ju fått vara inne i hönsgården bara i flera dagar, då brukar de passa på att rajda runt.

Men i dag var de bara bakom vedruggorna och sprätte eller låg i små trevliga högar bland löven i solväggen framför gäststugan och solade insidan av vingarna när jag kom ångande och undrade var de var. De flög upp och såg så förnärmade ut som om jag kommit på dem med att sola nakna eller något... Vilket de ju gjorde... Det är roligt att se en höna ligga och sola. Första gångerna trodde jag de var sjuka. De la sig på sidan och lyfta vingarna i alla möjliga konstiga vinklar och ibland rullade de till och med runt och solade magen...

Flytt-Nytt
Vid sextiden åkte vi hem i alla fall, det var meningen att det skulle varit sex i alla fall, klockan var nästan kvart över när vi kom i väg så vi fick åka direkt till Johannes kalas med honom. Två stoooora paket hade han med sig, lejonet i det största och tofflorna i det andra, kompisen skulle öppna det minsta först, smååå tofflor i storlek 25...

Jag tog itu med kylskåpet med en gång när vi kom hem. Jag plockade ut allt och ställde på tidningar ifall det var kladdigt och tog loss alla lösa hyllor och grejer. Jag tände i pannan men hann inte vänta på varmvattnet så jag kokade på spisen...

Det tog mig faktiskt hela kvällen att städa det ynka lilla kylskåpet. Jag höll inte på med det i och för sig hela tiden, utan packade lite planlöst saker i en kasse som inte skulle stå kvar i kylskåpet och annat som jag tyckte skulle hem.

I finrummet fick jag syn på att vår julkyrka stod uppe på höga skåpet... De senaste åren har det blivit att den fått stå kvar, den har aldrig packats ner tillsammans med de andra julsakerna och jag har inte riktigt tänkt på det. ni vet nog hurdan kyrka jag menar, man kan dra upp den så den spelar stilla natt med en liten nyckel i klocktornet.

Nu har jag väl börjat se huset 'med andra ögon' och insåg att den borde ner... Däruppe låg också ett par kubikmeter tyg och halvfärdiga kuddar jag började sy till landet, kläder som skulle lagas, tapetrullar, teckningar som barnen gjort, tre lådor med fönsterlampor som inte ens var uppackade... Det låter värre än det är. Det är ett gammalt äppletskåp, det har en hög front och liksom en 'låda' längst upp, sidorna täcker en hel del...

Jag tog med tyget och julkyrkan till landet i alla fall, resten får ligga så länge, det syns inte.

Apropå julsaker, när vi var i stan i onsdags satt jag i bilen på vägen till stan och bläddrade i reklam, min vana trogen... I Coops reklam (tror jag) fanns det en adventsljusstake!!! Jag var djupt chockad! Det har ju precis hunnit bli oktober bara! Men det var inget emot när vi kom till Ekohallen! Där hade de börjat plocka fram en hel avdelning med bara julpynt, massor, flera kvadratkilometer! Har Ikea hunnit börja än? De brukar ju vara först? Jag brukar inte ha något emot tidig julskyltning egentligen. Men just i år, det är så mycket som ska göras före jul, jag får paniiiiiiik!!!!!

Vi handlade på vägen till landet. Vi köpte ljung på vårt Ica, klockljung, den var jättefin! Den får pryda trappan sen. Och i morgon ska vi äta tacogratäng enligt order från en arbetskamrat till Mikael. Åk hem och ta det lugnt, slå upp ett glas vin och laga en taakogratäng (med just det uttalet, tak-o-gratäng...) Det lät gott så det ska vi göra...

Och så hämtade vi Johannes, det lät inte som han hade haft något vidare roligt. Tyvärr. Men det hade varit trettio ungar så på sätt och vis förstår jag honom.

För övrigt...
har jag inte direkt ork till att skriva så mycket mer i dag... Vädret var bra, jag väger varken mer eller mindre.

I will be back...

... sade hon och log ett tvetydligt leende...

Blogg-Posten 3 oktober 2007

Dagens Blogg-Post börjar med en dikt. Få se om ni kan författaren?

Höstens vår
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

Nu äro alla drömbarn döda
som födts ur vårens sköra lek –
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och hviska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.

Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och hvila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.

Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder hvina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.

Den är lång... kom inte ihåg att den var så lång, men den är fin. Jag tycker bäst om de här gamla fina dikterna... Tycker man om hösten håller man kanske med författaren. Till och med jag som inte tycker om hösten rycks med...

Flytt-Nytt
Tänk... En gång tänkte jag att jag skulle göra en egen blogg som jag skulle kalla Flyttbloggen, där jag skulle skriva om alla vedermödor med husförsäljning och flytt. Nu blev det bara en spalt i Blogg-Posten och inte ens det hinner jag riktigt med...

De nya bilderna ligger ute och tyvärr tycker jag inte det är någon förbättring, visst, vidvinkeln är bättre man ser mer av rummen, men fotona är mörkare och det är en underlig skugga på allihop... Kan det vara husspöket?

Besiktningen är klar. Klockan ett skulle han komma. Mikael kom hem tio i och då var han redan där, men det tycker jag inte han ska kunna säga något om, för det var ju sagt ett... Tydligen hade det varit en riktigt trevlig gubbe enligt Mikael. När han kom ner i badrummet (det med marmorbadkaret) frågade han om vi verkligen skulle sälja och frågade vilken dag visningen var... Kanske han dyker upp.

Det var inga stora fel på huset, lite fukt på några ställen i källaren men det finns ju inte många hus som inte har det, iaf inte såna gamla. Han gillade inte klätterhortensian på husväggen heller, den fick en anmärkning. Men på det stora hela var det nog inget som avskräcker folk. Det tror jag inte. Jag har alltid trott att det är som en bilbesiktning, att man blir godkänd eller inte. Men tydligen är det mer som en beskrivning av det skick huset är i vid försäljningen så köparen vet vad han får... Åttatusen kostade det oss och då var han där knappt två timmar... Sen tar vi en försäkring mot dolda fel, inte för att jag tror att de kan dyka upp något nu, vi har ju inget märkt på tjugo år, men man vet inte... Den kostar nästan lika mycket den...

Jag vågade som sagt inte vara hemma när han var där, så jag promenerade hem till mamma och pappa, eller rättare sagt, jag gick bara en bit, för klockan hade hunnit bli så mycket så halvvägs hann Mikael ifatt mig och så fick vi lunch hemma hos dem. Stekt makrill... Det är så gott! Och givetvis hade hon stekt pannbiffar eller vad det var till Mikael för att han inte gillar fisk. Jag sa att han äter vad som serveras, basta, men det hörde hon visst inte...

Sen skyndade Mikael hem till besiktningsmannen. Jag var Duktig Dotter och diskade. Mamma och pappa envisas med att inte skaffa någon diskmaskin. Det är konstigt, på landet känns det bara trevligt att diska, här var det bara jobbigt... Jag vet inte om jag påmindes om alla de gånger jag diskade när jag 'var liten', det var ju inte alltid med direkt villiga händer, det ska erkännas...

Sen satt mamma och jag och broderade och pratade som ett par små tanter... Jag har en julduk som jag hållt på med i tio år, eller om det är mer... Det är en sån där liten avlång som ska ligga på ett soffbord. Löpare? Det är samma motiv i båda ändarna. Det var nog mycket därför det stannade av, det är såååå tråkigt att brodera samma sak två gånger. Sen var det en insekt som kröp ner i påsen och dog för många år sen och lämnade en hel massa äckliga fläckar på duken. Jag vet inte om det går att tvätta bort, men jag ville brodera klart den först. Jag har en känsla av att det kan bli konstigt annars, om man tvättar den halvbroderad?

Inköpsrunda
En tripp till stan blev det med. Vi köpte tryckimpregnerat virke till trappen till stallet. Det ska gå en på utsidan av huset upp till en dörr (min svågers gamla balkondörr), vi sparar massa plats både i garaget på nervåningen och i mitt kontor på övervåningen om vi har trappan på utsidan. Rätt mysigt blir det också, för jag får en pyttebalkong, jag kan sitta där med min bärbara och skapa underbar litteratur när solen skiner!

Vi köpte skor till barnen, eller rättare sagt kängor. De är säkert rätt varma, det fanns inga bra mellanting. Gympaskor känns för kalla och sen fanns inget upp till varma kängor... Det är en jobbig period nu. Morgnarna är kalla, nästan nollgradigt och då är säkert kängorna jättesköna, men på eftermiddagen när det kan vara femton grader varmt och sol som i går och i dag (kanske) då känns det säkert som en bastu runt fötterna... Men men det är väl övergående.

Vi köpte faktiskt kängorna på Maxi. Det känns lite knäppt att köpa skor där, men vi var och tittade på tre skoaffärer innan vi gick dit för att köpa mat. De hade fina svarta läderkängor till halva priset. Johannes ville gärna ha såna. Richard envisades med att ha såna där som ser ut att vara baserade på gympaskor. Han fick det efter lite tjat, jag ville helst att han skulle ta svarta han med, de var fina. Men det allra bästa var att man fick tre för priset av två för jag hittade jättefina svarta pumps, klassiska nätta, rund tå, lagom klack, satt som gjutna. Och jag som aldrig köper skor...

Blommor blev det inga. Jag tänkte handlat på Granngården och köpt torvströ till hönorna samtidigt. Men de hann stänga innan vi hann dit. Vi för köpa blommor på Ica istället, Mikael såg att de hade ljung där med. Och då kan vi köpa dem precis innan visningen också. Så de säkert är fräscha.

Vi åkte till Ekohallen istället. De har torvströ, och det var till och med billigare än på Granngården! De har en väldigt bra hästavdelning där, Richard hittade en hjälm han ville ha, en sån där modern med ventilationsrand. Fast den var dyr, 550 kronor... han får vänta till jul... Jag tycker inte de är så snygga, jag är lite mer traditionell. Min är sliten men jag gillar den, rosetten har visserligen ramlat av men jag har den kvar så jag ska försöka sätta fast den igen.

Men jag köpte mig ett par snygga handskar och ett ridspö! Jag har lånat Richards innan, ett tag hade jag Johannes ridspö, han slutade ju rida efter bara en termin, det var visst inget för honom, men jag har tappat bort hans spö... Och till Richard köpte vi jättefina ridstrumpor, såna där långa rutiga. Han har ett par shortchaps men de börjar bli både väldigt slitna och lite väl trånga, han ska få nya men de är ju så dyra så han får vänta till jul, tills dess får han ha ridstrumporna till sina ridkängor. Ridstövlar känns lite överdrivet på hans nivå...

Vi köpte alldeles nybakat bröd som vi festade på till kvällsmat, där är gott att göra det ibland även om det kanske inte är så nyttigt. Det ena var grovt och brunt, gott, det andra var lite orangefärgat, format som en båge och enligt innehållsförteckningen skulle det vara ostbågar i, det kändes inte på smaken men det var gott i alla fall.

Språklådan
Nu tycker en del att jag är fånig. Men jag har retat mig på det här så länge nu så jag exploderar snart!!! Vad frågar ni då? Jo, de och dem. Jag retar mig så på hur svårt folk har att fatta det där. I sin rädsla att skriva talspråk (dom) skriver de istället 'dem' överallt och det ser ju så dumt ut!

Ett exempel: "Jag har tre hönor, dem heter Ada, Beda och Asta." Ser folk inte hur dumt det ser ut? Visst, man behöver inte vara grammatiskt och språkligt exakt korrekt i forum och bloggar, men det behöver ju inte vara helfel heller...

Så här ska det vara: "Jag har tre hönor, de heter Ada, Beda och Asta." Däremot: "Jag tycker om dem.

Det hemska är ju att det är folk i min ålder som gör fel och i alla sammanhang... På högskolan hade jag till och med en lärare (ok, bara labbassistent, men ändå) som skrev så... Lär de inte ut ordentligt i skolan hur man använder de och dem?

Jag har ofta stött på det i de forum jag frekventerar. Jag skulle vilja säga till, rätta till, hjälpa, det kliar i fingrarna på mig, men så lätt som det hettar till i forumssammanhang bleve jag väl både lynchad och svartlistad... Svårt det där.

Aktuell rapport
Jag glömde väga mig, men jag har säkert inte gått ner något. Det är säkert sköldkörteleländets fel, grrr... Men jag har inte ätit något godis. Bra gjort! Fast det känns inte riktigt som jag orkar engagera mig i någon slags viktnedgång, det är lite för mycket nu och då behöver jag pilla i mig lite godsaker då och då... Fast jag får väl nöja mig med nötter då... Cashewnötter, kanderade jordnötter och pistaschnötter blev det. Och ett liiiiiitet glas amaretto...

Vädret
Skapligt. Solen tittade fram och det var inte jättekallt. På kvällen var det stjärnklart och en alldeles riktig 'gubbe i månen', med näsa, öga och mun!

För övrigt...
Jag har funderat på att när jag nu måste röja bland mina tillhörigheter och slänga sånt jag inte behöver kanske jag ska 'städa' i bloggen också. Det känns inte kul, men de vänner jag har i min lista som inte bryr sig om att hälsa på och läsa min blogg (eller i vart fall skriva kommentarer) de tänker jag faktiskt plocka bort vad det lider.

Så om ni vill stå kvar där och få besök och kommentarer av mig får ni ta och ge det tillbaka! Jag vill inte låta gniden och jag tycker inte era bloggar är ointressanta, men min tid är tyvärr begränsad...

Ni vet själva vilka ni är, det handlar alltså om de som inte skrivit en endaste kommentar på flera månader. Jag kan gå med på det i de fall där personerna i fråga inte skrivit något i sina egna bloggar, men de som skriver för fullt i sina bloggar och dessutom vad det verkar har en livlig kontakt med andra kan jag ju inte låta bli att börja undra om jag inte är önskvärd?

Innan någon säger något så skyndar jag mig och säger att nej, jag har inte varit inne på någons blogg på evigheter, jag hinner aldrig, inte kommentera i alla fall, det är min eller er just nu, men i morgon, jag lovar, då ska jag både läsa och skriva!