Var kom alla dagar ifrån

Men. Hallå!

När blev det den artonde juli egentligen!?

Ibland undrar jag om det inte är någon som går och petar in dagar (förflutna sådana) när jag ser åt ett annat håll. Himla fräckt är det!

Nu har jag ju hur mycket som helst att skriva om igen ju. Fast... nu, sent, trött, kommer jag inte på någonting alls... Kanske lika bra det.

För man kan ju undra egentligen, varför jag känner att jag måste skriva allt vad jag har gjort här i bloggen. Som något slags omvänt kontrollbehov... Speciellt som jag kom fram till att det egentligen inte var så intressant....

Det är nog fler som håller med mig, för de kommentarer jag får får jag främst på de lite kortare bloggarna, förmodar att de långa orkar ni kanske inte med. Stämmer det? Om det stämmer kan ni ju skriva det i kommentar till det här inlägget. Det går ju att scrolla dit ner om man inte orkar läsa. Så vet jag till nästa gång. Att jag ska skriva kort-are alltså...

En fördel med att skriva långt och mycket och utförligt om allt (egentlgien bara en försvinnande liten del) jag gör är ju att det blir så mycket lättare när det blir dags att skriva memoarerna...

I dag var vi hos Mikaels lillebror i alla fall, han fyllde fyrtio. Det var bara vi och ett par kompisar till dem med sitt lilla barn. Vi fick tacopaj, det var gott och jag åt som vanligt för mycket... Han önskade sig bara pengar till platteven han ska köpa. Vi gav honom en hundralapp med fin vers i fint kort. Sen svepte vi resten av pengarna runt ägg och gav honom en äggkartong också. Med fin rosett. Han tittade aldrig i den medan vi var kvar, så han tror fortfarande att vi är ena himla snåljåpar som bara gav honom en hundring...

Han ska äntligen flytta ihop med sin fästmö, de har bott på olika orter i de fyra eller fem år de varit ihop, de har barn båda två så det är klokt, tycker jag att inte skynda sig för mycket. Nu håller de på och bygger till så alla får plats i samma hus. De hade tapetserat och målat om i nästan alla rum. Svart och vitt. Nästan bara. Det var snyggt i och för sig. Och svart och vitt ska ju vara modernt. Men det blev lite väl... svart och vitt.

Jag hade målat naglarna! Jag är så stolt över mig själv. Jag har målat naglarna kanske en eller högst två gånger om året de senaste fem åren. Eller om det är tio åren... Jag hinner aldrig med. Man kan ju tycka att jag har all tid i världen... Men konstigt nog har jag mindre tid. Någon tar min tid. Så är det. Det är därför, bland annat, som det är så chockerande att det redan är den artonde juli.

Fransk manikyr. Om någon undrade. Om ni vet vad det är. Det är snyggt och sobert. Och pilligt som katten... Man målar nageltipparna vita först och sen ljusrosa över hela nageln och sen genomskinligt lack överst (ska det egentligen vara men det skippade jag). Jag har alltid tyckt innan att varför sitta och slita så med något som inte syns att man gjort något när man är klar... men det gör det. Det ser så himla mycket fräschare ut. Speciellt som mina naglar sällan ser så fräscha ut efter allt grävande i hönsskiten...

Jag ska ta och skriva en ordentlig hönsblogg också. Endera dagen. Jag tog massa kort på kycklingarna när de var ute och sprang fritt häromdagen. De får göra det en liten stund varje dag, se sig omkring lite, bekanta sig lite med de vuxna hönorna och ha lite kul... I början höll de sig rätt nära hönsgården, nu går de rätt långt. Stackars Tuppe blir riktigt orolig när han försöker hålla reda på dem...

Det är inte bara Don Corleone (Tuppe till vardags) som gal nu förresten. Häromdagen hörde vi ett grövre galande inifrån hönshuset, det var en morgon när vi släppte ut dem, och Tuppe var redan ute. Detta lät mer som Bo-bo-bobo... Jag tror det var Earl Grey. I dag var det Blomma som gal och barnen påstår de har sett Chili gala också... Det blir snart en hel orkester.

Jo, jag tänkte ju skrivit om innehållet i frysboxen och vad jag gjorde av det... Jag gjorde en rejäl röj där och tittade igenom vad som fanns. Tre saker som gick till soporna, eller skulle gjort, de luktade inte illa så jag testade dem på hönorna och det gick ner, var en stor låda pannkakor, en halv kokt lax och en fiskgratäng, makrill tror jag. Fisken fick kycklingarna, de värper ju inga ägg än, äggen kan ta smak av fisken har jag för mig jag har hört.

Det fanns en låda jordgubbar, hade ingen aning om att vi fryst in jordgubbar! Funderar på att göra paj på dem. En bit kassler använde jag iaf till en väldigt god gratäng som vi åt till spagetti. Jag tärnade kasslern och la i en form tillsammans med förvälld broccoli, skivad tomat, kantareller (i ena halvan) och bearnaisesås (i den andra halvan) smulad gorgonzola och grädde. Gott.

Den dagen jag bad om tips till gjorde jag inte älgstek och kantareller Vic... Det var inte någon tillräckligt 'fin' dag... Jag är väldigt rädd om våra älgstekar... Men en annan gång kanske. Jag gjorde en thailändsk rätt på falukorv, strimlad och stekt tillsammans med wokgrönsaker och sötsur sås och lite sånt.

I går gjorde jag den gamla favoriten Texmexfräs, älskar den, äter alltid för mycket av den. I onsdags gjorde jag mammas fisksoppa som är underbar. Det är torsk, fänkål, saffran och räkor och lite annat i den. Den blev nästan lika god som mammas, men bara nästan. Jag åt för mycket då också...

Jag bakade en kväll också. Det var i tisdags. Jag är ju med i kyrkorådet som sagt och lovade i en svag stund att baka bullar till vägkyrkan. De skickade runt en lista på sammanträdet vi hade och alla fyllde i något. Jag ville inte stå där och prata med folk eller så, så jag sa jag kunde baka bullar. Vägkyrkan började i måndags och jag kom på det där med bullarna på tisdagen... Vi var där på onsdagen med dem och de blev jätteglada och inte arga alls. Inte som de sa i alla fall.

Men att jag alltid ska vara så glömsk... Jag bakade frallor och tekakor också när jag ändå höll på, det tog mig sammanlagt sex timmar allt bakande. Jag är inte så snabb och effektiv. Inte var det några mängder heller, åttio bullar, fyrtiåtta frallor och trettiotvå tekakor.

Frysen fylls lika snabbt som jag tömmer den...

Och hönshuset håller vi som jag nämnt tidigare på och bygger till. Eller ja. Jag gör inte så mycket, det är mest Mikael och Richard som gör det. Richard är jätteduktig, och stark, utan honom hade vi inte kommit långt. Det blir dryga tio kvadratmeter till. Vi behåller den gamla ytterväggen som hamnar inuti bygget, som får bli en innervägg så de får en tvårummare, fönstret flyttade vi bara rakt ut till nya österväggen.

Fönsterhålet som blev i väggen får en 'fönsterruta' av nät, så får vi in ljus i det innersta rummet också. Det är bra med två rum om vi måste dela av hönorna vid något tillfälle. Om inte förr så i vår när vi ska ha en ny omgång pycklisar, inte så många som i år bara...

Vi tänkte åka till Liseberg nästa vecka. Få se om vi kommer iväg. Hoppas det inte regnar bara. De senaste veckorna har det kommit en skvätt så gott som varenda dag. Inte så mycket alla gånger. Fast i dag var det rätt bedrövligt på förmiddagen.

Tja, det får väl räcka för den här gången... Skriver mer i morgon. Eller någon gång. Att det ska vara så trögt...

Kanske det går NU DÅ!

(uppdaterat på kvällen med foto på en av mina sprätthönor som hittades i en annan dator...)

Jag har fortfarande inte fått tummen ur, eller vad det nu är som fattas, och bytt dator. Min gamla dator har, som jag nog nämnt, någon slags underlig astma, då och då får den för sig att... låta... ungefär som andnöd av något slag. Jag vet inte vad det är men den har hållt på så i flera månader nu, den började strax innan vi flyttade så det måste ju vara snart ett halvår. Eftersom jag inte vet varför den låter så och vad som händer om jag låter den fortsätta låta stänger jag av den.

I dag har jag fått stänga av den tre gånger. Jag har knappt hunnit börja skriva på min jämrans blogg så börjar den flåsa efter luft (eller vad det nu är den gör). Brevid skrivbordet står den nya fint förpackad i sin kartong och undrar väl om den ska stå där tills den blir omodern. Det är den väl snart, det är ju mer än en månad sedan vi köpte den.

Jag har haft verkligen fullt upp de här dagarna. Vi hade födelsedagsfest för Mikael. Jag hade tänkt att jag skulle lagt ut ett foto på den... hmm... underbara tårtan jag knåpade ihop. Men jag har inte fått den tummen ur heller, så jag har inte plockat över de fotona i min dator än. Det blir alltid så; jag tänker skriva om något som hänt och vill gärna illustrera det med några foton och de ligger antingen kvar i kameran och om de skulle vara nedladdade så är det till den bärbara och då måste jag hålla på och grisa med usb-minnen och ordna. Orka. För att vara lite modern så där...

Men jag ska, för jag har faktiskt lite kuliga bilder att visa upp nu! Inte minst måste jag ju illustrera min utlovade kilometerhästblogg med massor av hästbilder!

Istället för att blogga har jag varit duktig. I lördags hade vi ju fest som sagt, fullt upp hela dagen. Men duktig var jag! I söndags var jag inte fullt så i farten men inte så seg som jag trodde jag skulle vara. Vi var på ridskolan på eftermiddagen för de hade information inför dressyrtävlingarna.

Men i går! Oj, vad jag fick mycket gjort då! Med mina mått mätt alltså! Jag diskade, och det var en rejält stor disk, för vi hade inte diskat sen i lördags. Sen krattade jag en bit av trädgården, fick ont i både tummen och ryggen och hann, och orkade, ändå stryka all tvätten som hängt ute och torkat i det härliga solskenet sen på kvällen. Och inte nog med det. Jag bakade frallor innan jag gick och la mig! Stackars Richard fick maginfluensa under dagen och vi hade inget hemma han kunde äta, inget vitt bröd iaf, övriga saker är jag osäker på. Så jag bakade vitt bröd!

Han är bättre i dag, men får stanna hemma från ridningen, han har ju knappt ätit något på två dygn nu. Men jag ska åka snart. Kanske dags att öva lite. Antingen ska vi öva inför ryttarmärket, det tror jag att jag kan, men det kan också bli inför kadriljen och den kan jag inte...

Jag krattade lite i dag också, men inte så stor bit. Det kändes i armarna att jag krattade igår. Jag märkte inget innan, men när jag satte igång gjorde det riktigt ont. Det kommer att ta mig två veckor minst att kratta hela trädgården med den här takten...

Jag hade hönorna runt mig av och till. Jag tänkte först att de skulle kanske tycka om att gå och picka där jag krattat, för kanske hoppar det fram något gott. Att kratta är ju rätt likt det där krafsandet de håller på med hela tiden. Krafs, krafs, back och så ner med huvudet och picka bland det som eventuellt dykt upp. Men det var de inte så intresserade av, de ville hellre riva isär högarna som jag krattat ihop. Riktiga sprätthöns!