Och kommer icke mer,
Och än en natt med Herrens frid
Till jorden sänkes ner.
Det var väl konstigt då... Alla 'citat' som dimper ner i huvudet när jag försöker komma på något att skriva i början av Blogg-Posten (tänkte ha något sådant där varje dag, en rad ur en dikt eller ordspråk eller citat) råkar visst vara psalmer... Undra just varför, jag är inte speciellt bra på att sjunga psalmer, ofta har de så konstig rytm... Jag har ingen aning om melodin på ovanstående rader, men det är lite på samma tema som flera av de andra citaten.
Kanske är det det jag börjar inse, att dagarna går. Det har jag väl alltid vetat i och för sig, men att det faktiskt är tid som försvinner och ofta till ingen nytta... Det skrämmer mig lite. Jag borde fylla mina dagar med lite mer kvalitet. Kanske inte så mycket pussel på Facebook...
Hönorna
I dag har di små hönsen äntligen fått vara ute, jag har ju inte varit hemma (hemma på landet) på hela veckan innan. De var så glada! Jag vet inte hur många varv de kilade runt i trädgården och en av dem var till och med ute tills det blev mörkt. De brukar vara så noga med att gå och lägga sig när det börjar skymma. Rocky är alltid först, han är nog lite mörkrädd vår lille mes...
Fem ägg i dag också, jag börjar bli lite orolig för dem, de ska ju börja gå ner i äggproduktionen nu när det börjar bli kallare och mörkare. De måste ju få sin vintervila. De får ju inte gå i väggen... Det ska visst vara lite svårare att få såna här renodlade värphöns att ta sin vila. Jag tänker vänta in i det längsta med att ge dem extraljus sen när det blir riktigt mörkt. Får de inte det borde de ju dra ner på läggandet.
Nu när det är lite kallare på marken tycker de att det är rätt trevligt att ta sin middagsvila på nedersta slanan i staketet, de satt på rad där häromdagen. Det ser ut som om de sitter och småskvallrar. I dag var det lite soligare så de borrade ner sig i dammet på gården framför snickarboden. Det var nog soligaste stället i trädgården just då.
Flytt-Nytt
Inte så mycket mer där sen i går. I morgon ska Johannes på födelsedagskalas, han köpte ett goselejon och små små såna där tofflor man kan köpa till små barn, i form av små gråa kor som han trädde på fötterna på lejonet, det såg helkul ut. Hoppas hans kompis tycker det med.
Under tiden ska jag skura kylskåpet så det är fräscht till visningen. Jag vet inte om folk vill titta in i kylskåpet. Jag skulle nog kunna tänka mig att göra det om jag flyttar till ett hus där det står ett kylskåp som är så pass nytt och fräscht så jag inte vill byta det med en gång. Vårt kan inte vara äldre än sju åtta år iaf och är fortfarande fint. Det förra råkade jag skriva på dörren med såna där whiteboardpennor som inte var riktigt bra... Det blev kvar skuggor efter det. Och det var när jag läste tekniskt basår, 1998-99...
Jag tänkte tagit hand om spisen också, skurat ugnen. Vi pratade om det innan här i kväll och jag sa till Mikael att hade inte din mamma något sådant där dundermedel att göra rent ugnar med, kan vi låna det tro? Han trodde mig nog inte om att klara av det så han sa att vi kunde låna henne också i så fall. Hon har nyckel så hon kan gå dit när hon vill och göra det i så fall.
Jag känner mig lite orolig... Jag vet nämligen att den ugnen ser hemsk ut. Och då menar jag HEMSK. Vi har inte gjort rent den på... någon gång alls tror jag. Den är iofs bara ett och ett halvt år men ändå... Det ligger något på botten, som nu är en svart... hög ungefär så stor som en halv ekorre... Var är andra halvan frågade Mikael när jag berättade om mina farhågor. Var det den som låg i pastan häromdagen?
Apropå ekorre så såg jag en förra veckan när jag gick hem från vårdcentralen, den låg död, såg ut att nyss blivit påkörd men var inte mosig och otäck, hade bara något litet blodstänk på munnen. Jag tänkte att det kunde ju vara bra om någon tog hand om den så alla skolbarn som kommer sen inte behöver se den. Dagen efter gick jag hem när jag varit hos Bronett då låg den där fortfarande, fast lite mer vid sidan. I tisdags den här veckan låg den fortfarande kvar. Fast mycket plattare och blötare... Nästa gång jag har vägarna förbi ska jag se till att inte ha vägarna förbi...
Fast det här hade ju inget med flytten att göra...
Jag började städa lite i huset på landet i dag, tänkte städat färdigt men annat kom emellan, brist på ork och sånt bland annat.
Jag bytte lakan bland annat i vår säng. Jag tänkte då att vad skönt att få hit sin riktiga säng, snart. Jag kom på då, med en liten suck, att den ska ju målas vit först. Den är i lackad furu, det passar inte alls in i det rummet. De små sängborden eller vad man ska kalla dem, som små byråar med två lådor i varje ska också målas vita men först ska lådorna lagas. Det är en klen konstruktion så jag ska byta hela insidan, lådsidor och botten, bara behålla fronten. Och byta handtag. Det lär ta ett bra tag med tanke på att det nästan tog mig ett helt år att få klart toadörren...
Dagens miss...
Jag får för mig att jag ska göra saker ibland. T ex kan jag tänka att i dag ska jag ha hela huset städat när Mikael och barnen kommer hem. För att överraska dem. (Stor chans att de ens märker något och ännu mindre uppskattar det). I dag var jag ännu värre...
Det är kanelbullens dag i dag. Jag fick för mig att jag skulle baka kanelbullar. Jag fick för mig det redan igår så jag hade redan köpt ingredienserna. Nu hör det till saken att jag inte direkt är någon bullmamma. I hela mitt liv har jag nog inte bakat bullar mer än max tio gånger, inräknat de man gör i hemkunskapen.
Första missen gjorde jag redan när jag gjorde degen. Jag gör ALLTID så när jag bakar. Jag läser receptet och ser att jaha, tjugo bullar/frallor/kakor blir det av det här. Varför göra så lite när jag ändå håller på och kletar. Varför inte dubbla receptet? Varför inte ha dubbelt så jobbigt när jag ändå håller på...
Sen stod det att det skulle vara sex deciliter mjöl i enkel sats, alltså tolv deciliter i dubbel. När jag rört ner tolv deciliter mjöl var konsistensen ungefär som, tja, lite lösare än havregrynsgröt, fast inte riktigt så löst som rabarberkräm... Jag fick ta i betydligt mycket mer mjöl...
Sen såg det inte ut som eländesdegen jäste... jag började baka i alla fall och insåg att det var stor skillnad på vanlig fralldeg (och frallor har jag bakat några hundra gånger) och bulldeg. Bulldeg är MYCKET kletigare.
Och ingen kavel har vi här på landet än. Varför vi inte tagit med den övergår mitt förstånd. Eller assistenten, så man slapp stå och kleta för hand i en för liten bunke... De gånger vi behövt en kavel har vi tagit en glasflaska... Jag fick göra det nu med, det gick inte så bra.
Smöret var för hårt för att bre ut på degen så jag mikrade det... sen kunde jag hälla det på degen... Jag tänkte gjort hälften kardemummabullar för det tycker jag är godare, men det hade vi ingen. Inte här.
Först testade jag att rulla degen och skära skivor, så som man lärde sig i hemkunskapen men det var kletigt värre, degen satt fast i skärbrädan och skivorna blev alldeles platta så det såg ut som små ödlor i bullformarna...
Andra halvan av degen bakade jag ut som jag vill minnas att mamma gör. Det var ett tag sen jag stod brevid och såg henne baka bullar, men jag minns att hon skar remsor och vispade runt i luften en stund och så blev det en skruvad snurrad bulle...
Jag avstår från att berätta hur jag bar mig åt... Det låg små knöliga högar i varje bullform när jag var klar iaf.
Då kom Mikael och barnen hem. Richard bar en papperspåse i handen, med vår hemstads bageris logotype på... Gissa vad det var i den... Jo, fyra kanelbullar...
Vi skulle äta varsin smörgås först. Jag hade kokat ägg och vi skulle göra äggmackor. Plötsligt var det rörigt och jäktigt och stressigt, Mikael gapade på barnen att hjälpa till och jag försökte skala färska ägg (ni som försökt vet att det är omöjligt) och göra te och bre smörgåsar och duka samtidigt. Jag försökte skära bröd utan att ha någon ledig yta att vara på för det stod saker över allt så jag fick sätta ner skärbrädan på GOLVET. Och brödet gick sönder i smulor. Mikael satte sig vid datorn vilket jag tyckte var fel läge. Sen ringde telefonen och han pratade med en telefonförsäljare säkert en kvart innan han sa nej tack. VAD skulle det vara bra för.
Sen var det ännu mer gnat och tjat och skrikande och bråkande. Till sist stod jag inte ut mer utan tog ena bullplåten och skrek att ni uppskattar inte ett skit av vad jag gör och sprang ut på trappen för att häva ut dem rätt ut i trädgården, men Mikael ryckte till sig plåten. Som tur var i och för sig för egentligen ville jag inte slänga ut dem, bara visa att jag var ledsen.
Så jag sprang upp och la mig i sängen och bölade istället och kom på då att visst ja, jag skulle ju bäddat... Mikael kom upp och försökte trösta/be om ursäkt/få mig att komma med ner.
Jag gick med ner till sist men kände mig fortfarande ledsen. Tills min yngsta syster M ringde. Det är nästan skrämmande, hur hon kan pricka in och ringa när jag är ledsen, och kunna trösta mig så. Det är inte första gången.
Det dröjer nog tills jag bakar bullar igen i alla fall... Fem år eller så så jag glömmer bort hur jobbigt det var.
Men degen är lika god som jag minns det...
Språklådan
Jag kom att tänka på en annan sak, som aldrig jag brytt mig så mycket om men som min svensklärare (observera att det inget a är mellan svensk och lärare!) på gymnasiet retade sig på... Man säger "ur min synvinkel" och "från min synpunkt". Inte tvärtom. Tänker man efter låter det lite konstigt att säga "ur min synpunkt".
Fast ännu värre är hans andra'hatobjekt' nämligen uttrycken "att ta livet av sig" och "att begå självmord" när man blandar ihop dem och säger "att ta självmord"... Rätt vanligt om man tänker efter. Att folk säger så alltså.
Aktuell rapport
Tja, det har gått lite neråt i alla fall, men mycket var det inte och efter dagens frosseri av bullar och bröd (och kanderade jordnötter) lär det väl peka uppåt igen. Jag får ta den där promenaden som aldrig blir av i morgon. Med tanke på att jag har lite att ta igen får jag väl gå hem... Två och halv mil...
Vädret
var riktigt fint i dag. Solen sken och det var rätt varmt, för att vara höst, i luften. Hönorna trivdes. Jag tvättade och hängde ut två maskiner tvätt och det hann torka.
Det skulle vara fint väder på måndag = visningsdag. Hoppas det stämmer.
Och jag ska byta musik... Jag gör det i morgon.
Han ser ljusare ut här än han är, för mycket blixt... Fotot är från i somras, han hade skadat ögat (på andra sidan) och de satte upp luggen för att den inte skulle falla i ögat på honom och irritera.