Usch, jag tror aldrig jag har varit så sjuk!
Och jag är inte riktigt bra än. Jag har hostat och haft feber sen i måndags, jag har inte ens orkat läsa, då är det illa... I dag har jag kunnat halvsitta i sängen och läsa Hälge... en klar förbättring...
Jag trodde faktiskt på fullt allvar att jag skulle dö. Inte som när jag hade panikångest och var övertygad om att jag skulle dö för att jag inbillade mig att jag inte fick någon luft eller att hjärtat stannat, utan på riktigt. Jag fick t ex för mig att det inte alls var bra att ha så mycket feber så länge. Det är det inte väl? Och jag vet inte hur mycket heller. Det var inget jag direkt tänkte på, att kolla, när jag inte ens visste vad jag hette eller vad upp och ner var...
En del är så väldigt noga med exakta grader på feber. Min fd svägerska kollade till och med sin bebis temp varje morgon även när han såg jättefrisk ut. Har jag kollat mina barns temp fem gånger var i deras liv är det nog inte mer...
Usch och fy i alla fall för att vara så sjuk. Det vill jag aldrig mer bli! Jag har hostat sönder varenda muskel i hela kroppen och hur det känns i halsen ska jag inte gå in på för då tappar ni bara aptiten...
I dag återvände jag lite grann till livet iaf. Och då kom maken hem med tio röda rosor och sa att det var alla hjärtans dag! Datum hade jag ingen koll på. Och jag hade givetvis inget åt honom. Vad dumt det känns... Fast jag kunde inte gärna göra något åt det...Och inget födelsedagsfirande blev det här. Jag var borta hela dagen. Vi hade stalljour från åtta på morgonen, färdiga vid tio ungefär, men då hade maken bjudit hem oss till mina föräldrar så vi var där hela dagen och hade trevligt, sen tillbaka till stallet vid tre, red en stund, jag lånade Carro, den stabila tinkern, och sen tog vi in och matade hästarna och åkte hem. Och då började jag må kass...
Jag fick i alla fall en underbar födelsedagspresent av min snälla make! En ny dator som vi ska åka och hämta så fort jag är frisk. Den här 'snarkar' ju av och till, det är något som låter i den. Det börjar som 'snark' sen går det fortare och fortare, det låter som något som snurrar i den. Något som snurrar ansträngt liksom. Den ska bytas ut nu.
Jag som tänkte börjat blogga lite mer regelbundet nu.... Se så det gick med det. Åt skogen det också...
12 kommentarer:
Oj då...hoppas du kryar på dig.
??? Fyllde du nu? Trodde det var i sommar men det kanske beror på att ni hade eran fest förra sommaren senare och tillsammans?
Grattis,Grattis.
Massor med krya på dig kramar
Skönt att det värsta är över i alla fall... det kan ju bara bli bättre!
Kram!
Jag har haft samma symptom som du men inte så mycket feber. Nu hostar jag. Det är massor av slem som vill upp. Men det gör ont varje gång jag hostar. Halsen är ett enda stort sår.
Så något springande har det inte blivit den här veckan. Hur skall jag orka två varv i Stockholm. Jag får nog satsa på någon sorts lunkvariant.
Krya på dig!
Grattis i efterskott! Och jag hoppas du är uppe på benen vid det här laget. Det finns ju en liten fläkt i datorn som ska se till att processorn eller något inte blir för varm. Det är väl den som börjat kärva eller något, inte för att jag är någon expert ...
Ja, du överlevde i alla fall. Är det värsta influensan? Har vänner här också som har haft. Usch, hoppas den förbi mig utan att passera gå. Och jag förstod väl att det var nåt...var ju inne här på själva dagen och det var ju verkligen inte livat, här...;-) Och nu kan det ju bara bli bättre! Välkommen tillbaka till livet! =)
GRATTIS! i efterskott...
Hoppas du mår bättre nu. Har du mått som en karl mår när de är sjuka, så måste du verkligen mått pyton!!! Jag själv har också varit sjuk, halsfluss o öroninflammation som det värkte hål i (på) Jag mådde också som en karl. Men nu är jag nog på g tror jag.
Krya på oss.
Kram
Usch - inte kul, milt uttryckt! Hoppas du är frisk nu! Influensa eller något? Det är helt klart sjukdomstider nu. På jobbet är det visst bortfall när folk eller deras barn är sjuka...
Fått nya datorn ännu?
Hmm. Du lever väl fortfarande?
Hoppas påsken varit / är bra, i alla fall!
Nu så här en månad senare får man hoppas att du har ("nyktrat till" tänkte jag skriva....) frisknat till. Jag är tillbaka i cyberrymden med en ny blogg, välkommen in om du vill...
http://roopie.bloggsida.se/
Kram //U
Tack för dina kommentarer. Jag hoppas att du orkar blogga lite grand snart.
Hej! Vad roligt att se dig igen på bloggstigen! Och nej jag ska inte skratta, det var jag som skrev den lilla "dikten". Och Jo, Joyce Carol Oates är ju den enda jag har orkat ta mig igenom också, sen jag blev sjukskriven. Väldigt trögt går det att läsa, men för att vara en erkänt bra författare är hon också väldigt lättläst, jag lovar!
Och nej, att uppfostra barn är inte lätt. Jag har ju bara erfarenhet av att "fostra" andras barn vilket är svårt nog, så jag är väldigt glad att vi har katter hemma som sköter sig själva rätt bra till skillnad från hundar t.ex. Men det är klart att guldfiskar skulle väl vara ännu enklare, fast inte lika klappvänliga kanske...;-)
Hoppas du kan börja blogga igen snart...det ser jag fram emot.
Ha det gott! =)
Kikar in för att kolla om det uppdaterats... Om inte du ser till att hålla liv i din blogg tänker inte jag heller hålla liv i min, så det så! ;-)
Näe, allvarligt talat - blogga ska man ju för att man vill och orkar, inte som ett måste. Men en liten uppdatering vore kul... :-)
Hört några aprilskämt idag då? Det har varit oväntat stillsamt här tycker jag (misstänkt, misstänkt...). Däremot har jag feltolkat saker som inte alls var menat som skämt... hrm. Jo förresten, att hoten mot meterologer ökat så att de numera ska få framföra prognoserna anonymt om de (prognoserna!) anses osäkra, det var nog i alla fall inte på fullt allvar. Tror jag... :-)
Skicka en kommentar