Jag förstår inte...

... hur hus kan börja brinna av misstag!!!

Inte när jag behöver hela två timmar och en hel årsupplaga av stor dagstidning (i två delar), fin torr björkved, småstickor, stearinljus, hundra askar tändstickor och lite osande svavel i form av inte allt för vackra ord... för att tända en vanlig enkel brasa i en vanlig enkel rörspis, som är tillverkad för att elda i, optimala förhållanden alltså...

Ibland när jag åker hemifrån brukar jag oroa mig för att det ska börja brinna - bland allt annat jag oroar mig för, sånt som att rören, vatten och avlopp, ska gå sönder och läcka och förstöra, möss ska komma in i huset och skita och äckla sig överallt, husbock ska invadera och äta upp väggarna, eller hussvamp eller hästmyror eller något annat otäckt skadedjur, flygplan ska störta på huset, hönorna ska bli uppätna av rävar eller frysa ihjäl och dö, katterna ska riva ner alla saker jag har på sideboardskåpet så de går sönder eller komma in i skafferiet och äta upp något som de inte tål, rymlingar från otäcka fängelset knappt milen bort ska bryta sig in och förstöra och massa annat också så klart. Min fantasi är det inga gränser för.

Jag tror jag ska sluta oroa mig för att det ska börja brinna i alla fall. Aldrig att det skulle kunna hända!

I dag hade jag först tänkt att jag skulle skriva om styrelseuppdraget jag tog i november. En av de absolut dummaste sakerna jag gjort här i livet tror jag, just nu tror jag det i alla fall, men det finns dummare när jag tänker efter lite. Men dumt var det, för nu inser jag att det var tio gånger så mycket jobb som jag trodde och en himla massa strul. Fast jag inser när jag tänker på det att det nog är dumt att skriva något över huvud taget. Eller prata om det eller tänka på det. Det är alltid någon som får veta det i så fall och bestämmer sig för att straffa mig på något medeltida trevligt sätt...

Jag läser bloggar istället. De jag inte hann med i går.

Och konstaterar att jag fått två kommentarer på inlägget i går!!! Gunilla och Lena! Trogna och tålmodiga har de längtat efter att jag skulle skriva och dyker upp med en gång. Tack!

Den första dagen i resten av mitt liv...

Nu börjar mitt nya år!

Det är liksom ingen ide att börja innan alla helgdagar, fester, kom-hit-till-oss-och-ät-kakor etc.

Nu ska jag bli smal, jag har en hel del att ta av, det har ju en förmåga att bli mer för varje gång jag bestämmer mig för att nu...

Först tänkte jag mig en rejäl uppdatering, typ, allt det här har hänt sedan sist. Men det är så mycket och en del är alldeles för jobbigt, annat alldeles för roligt, bådadera skulle bara rendera en himla massa skrivande som ingen skulle orka läsa och jag inte orka skriva.

Det som eventuellt är intressant får väl dyka upp längs vägen.

För nu (banne mig) tänker jag börja blogga igen!

Fast inte så pretentiöst.

En anledning till att jag så ofta snubblar i bloggandet är mitt krav att hälsa på alla bloggkompisar. Jag ska vara hård nu, de som inget skriver i min blogg skriver jag inget i deras bloggar. Jag kanske läser dem, av och till, men inser inte varför jag ska vara 'snäll' och alltid ge och ge och aldrig få något tillbaka, är jag inte intressant att läsa så säg det (med tydlig adress till de till höger här så jag vet det)

Ett annat är att jag så gärna vill lägga in de foton jag tar, men som alltid blir liggande i kameran eller bärbara datorn. Jag tänker släppa det, kommer det foton så kommer de i klump, ni får väl bläddra tillbaka om ni inte fattar vad det handlar om...

I dag blåser det! Fast det är varmt (relativt tänkt) ute. Isgatan som sträckte sig i en glittrande båge mellan kontoret och huset, där samtliga familjemedlemmar (för att inte tala om hönorna) vid ett flertal tillfällen gjort fina saltomortaler är nu borta. Ersatt av gegg visserligen...

Jag tackar Gud att det var först EFTER helgen som plusgraderna kom. Vi hade stalljouren i helgen, och hellre snubblar jag fram på de stelfrusna knagglorna i de söndertrampade hagarna än jag sjunker tjugo centimeter ner i sörjan som är en blandning av lera och hästskit... (det är inte mina hästar och jag hade aldrig velat hålla häst på det viset)

Jag var på biblioteket i dag och lånade böcker jag behöver för jobbet jag börjar nu!!! Spännande spännande. Fast pinsamt...

För att göra er nyfikna kan jag räkna upp några av titlarna... "Missbrukarnas barn, på daghem och fritidshem", "Barn i familjer med misssbruksproblem", "Inte väcka monstret, ungdomar skriver om alkohol", "Att möta barn i behov av särskilt stöd", "Att förstå de tolv stegen", "Skål och tack". "Snälla mamma, sluta dricka" och "Varför blir en del missbrukare" (samt Drömmen om en häst, fast den lånade jag till sonen).

Och nej, jag har inga missbruksproblem, men det kändes som att det var det alla trodde när jag hivade upp högen på utlåningsdisken... Till råga på eländet hade jag vindpinat rufsigt hår och en tröja som var kortare än t-shirten under (om det nu kan tyckas vara ovårdat och alkislikt?)

Nu ska jag försöka hinna läsa några andra bloggar. Eller om jag tar det lugnt och gör det i morgon. Dags att sova kanske...