tisdag 13 januari 2009

Jag förstår inte...

... hur hus kan börja brinna av misstag!!!
Inte när jag behöver hela två timmar och en hel årsupplaga av stor dagstidning (i två delar), fin torr björkved, småstickor, stearinljus, hundra askar tändstickor och lite osande svavel i form av inte allt för vackra ord... för att tända en vanlig enkel brasa i en vanlig enkel rörspis, som är tillverkad för att elda i, optimala förhållanden alltså...

Ibland när jag åker hemifrån brukar jag oroa mig för att det ska börja brinna - bland allt annat jag oroar mig för, sånt som att rören, vatten och avlopp, ska gå sönder och läcka och förstöra, möss ska komma in i huset och skita och äckla sig överallt, husbock ska invadera och äta upp väggarna, eller hussvamp eller hästmyror eller något annat otäckt skadedjur, flygplan ska störta på huset, hönorna ska bli uppätna av rävar eller frysa ihjäl och dö, katterna ska riva ner alla saker jag har på sideboardskåpet så de går sönder eller komma in i skafferiet och äta upp något som de inte tål, rymlingar från otäcka fängelset knappt milen bort ska bryta sig in och förstöra och massa annat också så klart. Min fantasi är det inga gränser för.

Jag tror jag ska sluta oroa mig för att det ska börja brinna i alla fall. Aldrig att det skulle kunna hända!

I dag hade jag först tänkt att jag skulle skriva om styrelseuppdraget jag tog i november. En av de absolut dummaste sakerna jag gjort här i livet tror jag, just nu tror jag det i alla fall, men det finns dummare när jag tänker efter lite. Men dumt var det, för nu inser jag att det var tio gånger så mycket jobb som jag trodde och en himla massa strul. Fast jag inser när jag tänker på det att det nog är dumt att skriva något över huvud taget. Eller prata om det eller tänka på det. Det är alltid någon som får veta det i så fall och bestämmer sig för att straffa mig på något medeltida trevligt sätt...

Jag läser bloggar istället. De jag inte hann med i går.

Och konstaterar att jag fått två kommentarer på inlägget i går!!! Gunilla och Lena! Trogna och tålmodiga har de längtat efter att jag skulle skriva och dyker upp med en gång. Tack!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tänk att du också har såna där idéer! Jag har blivit helt nojjig vad gäller brand och kollar allt noga. Skulle vara helt förskräckligt om det verkligen skulle inträffa något. Min hund, alla papper, foton, saker, hela huset. Grannarna...:/

Men nu kanske jag kan sluta oroa mig. För om det är sådär knepigt att göra upp eld då vet jag inte... =)

Anonym sa...

Jag kan känna brandröks doft på mils avstånd....för det har sällan brunnit där jag tror...haha. Kan ju vara för att det pyr i min hjärna ibland visserligen. Ja nojjig.... "de nojjigas klubb" kan jag lätt gå med i? Ska du starta en ....hihi.
Du! förresten...nu har jag bestämt mig för ett "permanent-blogghem" där jag skriver.... vill du så "vassego"...
http://www.livsgnistan.wordpress.com
Japp så får det bli!
Sa fd. Muumin...numera "Livsgnistan".
=)