Det fanns två stora varuhus där på den tiden. Hmm... På den tiden... det låter som om jag är åttio eller något sådant. Det kanske fanns fler, det är inte omöjligt, men vi brukade åka till dessa. Det ena var Tempo och det andra Domus.
Jag tyckte bäst om Domus. Detta var innan jag visste att det var storasyster till Konsum, och Konsum var äckligt. I alla fall i Mullsjö. Konsum var en av tre mataffärer. De andra var Ljungqvists och Lindströms. Ica-butiker båda två och trevliga. På Konsum luktade det kiss och där jobbade en tant som såg ut som ett troll. Jag misstänkte dessutom att det var hon som spred lukten...
Tillbaka till Jönköping (ca tre mil), Domus hade bästa bokavdelningen. Jag kunde den utantill, för när jag var liten var böcker min allra största last. Alla pengar jag fick gick till böcker. Mitt andra stora intresse var hästar. En intelligent gissning är då att de flesta böcker jag köpte var hästböcker. Rätt gissat.
Jag har fem yngre systrar och när jag var liten var min mamma, som det så fint heter, hemmafru. Det gick ihop sig men sådan lyx som ridlektioner åt lilla mig var inte att tänka på. Och absolut ingen egen häst, vilket var min allra högsta dröm...
Det fanns två våningar, eller om det var tre kanske, minns inte riktigt. På andra (eller om det var tredje) våningen fanns en rätt så välsorterad ridsportavdelning. När jag hade tröttnat på böckerna (och mina föräldrar handlade tråkiga saker som kläder eller köksgrejer och sånt) gick jag dit.
Jag brukade ofta släpa med min två år yngre syster som jag envisades att med att applicera mina intressen så hårt på så jag inbillade mig att vi tyckte likadant om allt, vilket säkert inte ens var i närheten av sanningen...
Där bland ryktborstar och ridstövlar pratade jag mig varm om hur mycket bättre säkerhetsstigbyglarna var (tänk att de ser fortfarande likadana ut...) och vad det var för skillnad på det och det bettet etc. Kom det någon i närheten pratade jag extra högt och försökte låta som jag hade egen häst och skulle handla saker till den... Det hände till och med att jag plockade ihop en samling borstar, hovkrats och grejer och låtsades att jag skulle köpa dem...Fast sen fick jag ju alltid lägga tillbaka dem. Visst, jag hade ju kunnat göra som en av mina kompisar som hela sin barndom längtade ihjäl sig efter en hund, men vars föräldrar led av onormal städmani (vi var till och med tvungna att städa hennes rum medan vi fortfarande höll på och lekte...). Hon köpte koppel och halsband och grejer och hade hängande i sitt rum så hon kunde låtsas ännu mer att hon hade en egen hund...
Förra veckan (jag skriver ju inte på långa vägar så ofta som jag tänker mig att jag ska göra det vad det nu beror på) så fick jag äntligen gå till kassan med en hel korg full med en hel uppsättning olika borstar, hovkrats, grimma, grimskaft etc. och kände mig alldeles salig. Även om det inte var jag som valt ut det själv den här gången utan min son...
Och nej, vi har inte köpt någon häst än. Men vi har en sköthäst, ponnyn Lukas, och konceptet är sådant att man ska ha egna borstar och grimma till sin sköthäst. Det hade vi inget alls emot. (Fast den fina vinröda grimman vi köpte är borta... Tydligen har han skrapat av sig den i hagen...) Tanken är ju att vi ska få köpa honom när han går i pension, vilket han väl skulle kunna göra när som helst. De går bara och väntar på att vårt stall ska bli färdigt. Tyvärr får de väl vänta lite till. Vi är ju inte klara med vårt eget boende än.
Just nu håller 'vi' på med kontoret. Eller datarummet som de envisas med att kalla det. Men det ska bli mitt kontor där jag ska författa mina odödliga romaner. Då kan man ju inte gärna kalla det för datarummet...Det där med vi är ju en sanning med modifikation också, för det är mest Mikael som håller på med det just nu. Men min tid kommer väl den också, det ska ju målas och tapetseras inom en inte allt för snar framtid.
Sen ska gästrummet och snickarboden (lilla huset) blåsas ur och bli bibliotek, ett jätteprojekt... Sen ska huset byggas till på både längden och tvären, köket ska bli större, ett badrum, ett pannrum, åt ena hållet. Åt andra hållet ska finrummet på nervåningen och sovrummet på övervåningen bli tre meter längre. Jag ska äntligen få den rymd jag saknar så...
Sen... ska vi göra färdigt stallet... Man får hoppas att Lukas fortfarande lever då, han är redan sjutton år...
7 kommentarer:
Jadu, här has det inte heller råd med ridlektioner. Å andra sidan verkar ingen av tjejerna särskilt intresserad av det heller. Däremot skulle jag väldigt gärna lära mig att rida, men tyvärr är det för dyrt.
Visst är det kul när man flyttat och ser framför sig hur fint det kommer att bli bara man blir klar med allt! Just nu ligger all typ av renovering på is här men så småningom ska jag ta tag i det igen och börja måla. Nån dag...
Jag kan se framför mig hur ni rullar fram den stora fläkten och blåser ur det lilla huset.
Mitt brödrecept kommer när det kommer. Jag tror att jag ska hitta på ett eget. Surdegsreceptet kom från den kände bagaren Jan Hedhs bok Bröd.
Ha det gott!
Hejsan. Fullt upp med både det ena och det andra ser jag. Tack för dina kommentarer! Trevligt att du börjat blogga igen. Kan väl kanske vara bra att varva med mellan ridlektionerna...
Kollat lite bilder såg jag också och en undran över kameran. Har en liten smidig tingest som ärlätt att ta med i alla lägen. Vill du kolla närmare på kameran så klicka på eller kopiera länken:
http://www.pixmania.com/se/se/599041/art/sony/cyber-shot-dsc-h3-svart.html
Ha det fortsatt bra!
Jag var likadan när jag var liten. Jag drömde mig bort i hästböcker, köpte lite skötsaker (som jag har kvar fortfarande) och fantiserade om min häst jag skulle ha. Ett tag så var jag övertygad om att vi visst skulle kunna ha den i förrådet på baksidan av huset. Pappa o mamma tog den tanken ur mitt huvud snabbt. Det går inte att ha en häst i tättbebyggt kedjehusområde, tyckte dom. Men, det tyckte jag. Grannarna hade förmodligen inte tyckt det heller.
Man ska inte ge upp sina drömmar. En dag kanske jag blir med häst, vem vet. Lyckliga dig som är så nära att skaffa en.
Jag kanske skulle skaffa mig en sköthäst jag med.....
Kram
Hejsan vännen.
Kilar in lite snabbt mellan flyttlådor och all anna bråte...pust och fy.
Härligt att ni ev. ska få hem en häst, även om det tar sin tid att iordningställa.
nepp nu är det bara att fortsätta.
Kram
Hehe...jag ser dig framför mig i "stigbygel-affären"...en underbar scen, ju! Och den lilla hästen ser ju för söt ut fastän den inte alltid verkar så foglig precis, eller? Och hästböcker ja...verkligen ett kapitel för sig. Jag vet inte hur många påbörjade romaner jag har med Svartahingsten-tema i mina hemliga lådor på landet? Fast vad bidde det? En tumme...nä, men två små fina katter. Och det är bra för de är lättare att ha i vardagsrummet i en trerummare sex trappor upp i storstan. Om man inte heter Pippi Långstrump, då förstås...;-)
Ha en god helg!
Känner igen det där med hästdrömmarna. Ridlektioner fick jag i och för sig (fördelen med att vara ensambarn...), men egen häst var uteslutet. Antagligen hade de rätt i att vi inte hade råd, men det kunde jag absolut inte förstå på den tiden...
Mycket planerat jobb med huset, hör jag. Det får mig att känna att jag faktiskt inte behöver göra något alls - i alla fall att lite lägenhetsrenovering inte är något att gnälla över...
Skicka en kommentar