Ont! Men här är jag igen!

Och nu har det väl följaktligen gått tvåtusen år då... eller är det fler?

Jag hade aldrig tänkt att det skulle blivit ett sånt 'hål' i mitt bloggande, ännu mindre att jag skulle sluta helt. Hoppas att ni inte har gett upp helt om mig...

Men flyttandet tog mer tid och kraft än jag någonsin hade kunnat tro. Sen kom julen på det.

Jag hade tänkt 'starta på ny kula' på det nya året. Det har heller inte blivit av. Ibland är det som förgjort.

Nåväl. Här är jag igen, tänkte stanna kvar, skriva, hälsa på, och om det är möjligt, roa... Nu är klockan mycket och jag ska upp vid fem, halvsextiden i morgon, oh, hemska tanke...

Morgondagen är tuff. Jag åker till mina stackars föräldrar tidigt på morgonen (följer med maken när han åker till jobbet vid sex, halvsju, jag har ingen bil än...) Sen ska jag till Bronett elva, vi ska till stan och handla hönsmat och lite annat sånt, men mest hönsmat. På kvällen ska jag rida igen.

Om mitt knä nu tillåter mig det. Jag red i dag (läs igår då kanske om det är onsdag när ni läser... det ser ju så ut på datumet iaf) och jag haltade därifrån...

Dålig reklam för verksamheten om någon sett mig... Mer än nittionio procent tänker troligen när de ser någon halta från ett stall att där har vi en person som antingen ramlat av, blivit avkastad eller sparkad. Något däråt. Så vilket av dessa hemska scenarion stämmer då in på mig?

Inget av det!

I dag red Richard halv sju, jag halv åtta. Medan han red satt jag och Mikael i klubbrummet och läste och kikade ut genom fönstret (eller in genom fönstret säger man väl... klubbrummet har fönster ut mot manegen, det ligger i ena kanten av ridhuset). Sen såg jag att klockan var jättemycket och jag skulle göra i ordning min häst. Jag hoppade upp och skulle springa ut och slog knäskålen rakt i bordsbenet...

Det låter dödsynkligt! Men det gjorde så ont så jag skrek och nästan svimmade, nästan kräktes. I tio minuter kunde jag inte röra mig alls. Sen lyckades jag till sist linka in i stallet och börja göra iordning Imre, och jo, jag hann, med lite hjälp och knät kändes efter ett tag inte alls.

Jag red min lektion som jag tyckte gick jättebra, Imre gick fint i både skänkelvikning, framdelsvändning och både höger och vänster galopp. Kanske har inte så mycket annat fungerat så bra för mig lately, men ridningen har gått framåt stort!

Jag rider numera två gånger i veckan, tisdag och onsdag, tror det kommer göra jättemycket för min utveckling, kanske äntligen kommer ikapp de andra... Richard rider samma dagar. På lördag ska vi på skötarmöte för vi ska skaffa oss varsin sköthäst så vi lär oss den biten också för snart, snart, kanske inte nu till sommaren men nästa sommar, då kanske vi har egna hästar!

Så det blir nog en hel del hästprat i bloggen är jag rädd... Men mycket annat också. Hönor t ex, jag letar äggkläckningsmaskin! Vi ska köpa ägg av folk med olika raser och kläcka fram egna små kycklingar hade jag tänkt!

Tillbaka till knät så började det göra ont när vi kom in i stallet igen och när vi kom hem efter att ha suttit still i bilen i två mil gjorde det vrålont och jag linkade rejält och uppför trappan till sovrummet var det en pärs att komma (med såna där små fåniga steg ni vet). Vi får väl se hur det känns i morgon bitti...

... som snart är här...

Kameran kom så klart inte med till stallet i dag heller! Så ej heller äpplen eller morötter till hästarna, vilket jag tänker varje gång! Men i morgon så, och då ska jag se till att det blir foton på 'mina' hästar, och kanske till och med på mig, även om jag är tjock tjock tjock efter julmat och stillasittande, måste gå ner, bli smal, bli snygg! Men men, jag har nya ridbyxor och nya snygga shortshaps!

Fort fort nu ska jag runt och göra lite 'reklam' för mig, sen ska jag soooova!