Eva är ett randigt djur...

... ränderna går aldrig ur.

Och tro nu inte att det är så att det var så länge sedan jag duschade så jag kan räkna smutsränderna... Däremot skulle det kunna vara de mystiska rivsåren som randar min kropp, men det var inte dem jag tänkte på den här gången.

Vad jag syftar på är min totala inkompetens gällande mitt bloggande. Jag har haft lite mycket att göra några dagar nu eftersom maken fyller jämt, halvjämt iaf (fyllde i onsdags, festen blir på lördag) och äldste sonen ska ge sig ut och tävla dressyr. Och en massa annat. Så jag hann inte blogga... Tyckte jag...

Trots att jag bestämde mig för, nu när jag startade om igen, att jag de dagar jag inte hann skriva någon ordentlig blogg, skulle jag skriva en liten kortis, några rader, något lite lustigt, en bild med en text eller någon liten tanke bara.

Nej, så gör inte Eva, nej inte... Nej, Eva tänker, åh vad jobbigt det blir, jag hinner inte, jag orkar inte, eftersom blogg i Evas huvud betyder två timmar av idogt skrivande och letande bilder och hela promenaden runt bland de andra bloggarna.

Så vad gör dumma jag istället då? Nej, istället för att skriva den jobbiga bloggen på fem rader så varför inte lägga åtta pussel istället... På den tiden hade jag nästan hunnit med om inte en kilometer hästprat (som kommer komma) så i alla fall en halvlång blogg om något annat av allt det som ligger och trängs på hjärtat.

Varför säger man så förresten? Att man har något på hjärtat? Borde det inte vara i? Sitter det på utsidan då? Ramlar det inte bort då? Är det inte viktigt nog att ligga i hjärtat? Och om man ska se riktigt krasst på det så är hjärtat en muskel som pumpar blod och inte alls någon plats för tankar och känslor. De sitter i huvudet. Tror jag i alla fall. Fast en del tankar och planer, och för den delen känslor jag har och har haft, har nog ramlat ner till fötterna. Känns det som.

Pussel ja... Är det någon mer än jag som ramlat i pusselgropen. Jo, jag vet ju att Millroll och Aniara pusslat flitigt på Facebookspusslet PuzzleBee. Jag var riktigt fast i det ett tag. Jag kunde inte börja dagen utan att lägga dagens pussel, eller de pusselutmaningar som nämnda vänner skickade till mig. Och ett tiotal andra pussel ur arkivet... Det blev inte bättre för att man blev rankad efter hur flitig man var (flitig som ett bi). När jag tittade sist var jag ett Capital B-bee. Jag vet inte riktigt vad det betyder. Men det är nog bra!

Jag minns för hundra år sedan, när jag fortfarande jobbade på tidningen och hade en Macintosh. I den fanns bland annat ett pussel, ett enda motiv, en världskarta, jag brukade börja dagen med en kopp kaffe eller nåt liknande och la det pusslet. Sen kunde jag möta dagen...

Tillbaka till nutid så petade sen bloggvännen Lena in en pussellänk i sin blogg, där har jag fastnat och pusslat några dagar nu. Det är snäppet roligare än patiens faktiskt, att pussla via datorn. Akta er för att pussla, det säger jag bara. Om ni vill få något gjort vill säga. Vill ni däremot fördriva tiden och använda hjärnan utan att direkt slita ut den, så pussla gärna!