Det fanns två stora varuhus där på den tiden. Hmm... På den tiden... det låter som om jag är åttio eller något sådant. Det kanske fanns fler, det är inte omöjligt, men vi brukade åka till dessa. Det ena var Tempo och det andra Domus.
Jag tyckte bäst om Domus. Detta var innan jag visste att det var storasyster till Konsum, och Konsum var äckligt. I alla fall i Mullsjö. Konsum var en av tre mataffärer. De andra var Ljungqvists och Lindströms. Ica-butiker båda två och trevliga. På Konsum luktade det kiss och där jobbade en tant som såg ut som ett troll. Jag misstänkte dessutom att det var hon som spred lukten...
Tillbaka till Jönköping (ca tre mil), Domus hade bästa bokavdelningen. Jag kunde den utantill, för när jag var liten var böcker min allra största last. Alla pengar jag fick gick till böcker. Mitt andra stora intresse var hästar. En intelligent gissning är då att de flesta böcker jag köpte var hästböcker. Rätt gissat.
Jag har fem yngre systrar och när jag var liten var min mamma, som det så fint heter, hemmafru. Det gick ihop sig men sådan lyx som ridlektioner åt lilla mig var inte att tänka på. Och absolut ingen egen häst, vilket var min allra högsta dröm...
Det fanns två våningar, eller om det var tre kanske, minns inte riktigt. På andra (eller om det var tredje) våningen fanns en rätt så välsorterad ridsportavdelning. När jag hade tröttnat på böckerna (och mina föräldrar handlade tråkiga saker som kläder eller köksgrejer och sånt) gick jag dit.
Jag brukade ofta släpa med min två år yngre syster som jag envisades att med att applicera mina intressen så hårt på så jag inbillade mig att vi tyckte likadant om allt, vilket säkert inte ens var i närheten av sanningen...
Där bland ryktborstar och ridstövlar pratade jag mig varm om hur mycket bättre säkerhetsstigbyglarna var (tänk att de ser fortfarande likadana ut...) och vad det var för skillnad på det och det bettet etc. Kom det någon i närheten pratade jag extra högt och försökte låta som jag hade egen häst och skulle handla saker till den... Det hände till och med att jag plockade ihop en samling borstar, hovkrats och grejer och låtsades att jag skulle köpa dem...Fast sen fick jag ju alltid lägga tillbaka dem. Visst, jag hade ju kunnat göra som en av mina kompisar som hela sin barndom längtade ihjäl sig efter en hund, men vars föräldrar led av onormal städmani (vi var till och med tvungna att städa hennes rum medan vi fortfarande höll på och lekte...). Hon köpte koppel och halsband och grejer och hade hängande i sitt rum så hon kunde låtsas ännu mer att hon hade en egen hund...
Förra veckan (jag skriver ju inte på långa vägar så ofta som jag tänker mig att jag ska göra det vad det nu beror på) så fick jag äntligen gå till kassan med en hel korg full med en hel uppsättning olika borstar, hovkrats, grimma, grimskaft etc. och kände mig alldeles salig. Även om det inte var jag som valt ut det själv den här gången utan min son...
Och nej, vi har inte köpt någon häst än. Men vi har en sköthäst, ponnyn Lukas, och konceptet är sådant att man ska ha egna borstar och grimma till sin sköthäst. Det hade vi inget alls emot. (Fast den fina vinröda grimman vi köpte är borta... Tydligen har han skrapat av sig den i hagen...) Tanken är ju att vi ska få köpa honom när han går i pension, vilket han väl skulle kunna göra när som helst. De går bara och väntar på att vårt stall ska bli färdigt. Tyvärr får de väl vänta lite till. Vi är ju inte klara med vårt eget boende än.
Just nu håller 'vi' på med kontoret. Eller datarummet som de envisas med att kalla det. Men det ska bli mitt kontor där jag ska författa mina odödliga romaner. Då kan man ju inte gärna kalla det för datarummet...Det där med vi är ju en sanning med modifikation också, för det är mest Mikael som håller på med det just nu. Men min tid kommer väl den också, det ska ju målas och tapetseras inom en inte allt för snar framtid.
Sen ska gästrummet och snickarboden (lilla huset) blåsas ur och bli bibliotek, ett jätteprojekt... Sen ska huset byggas till på både längden och tvären, köket ska bli större, ett badrum, ett pannrum, åt ena hållet. Åt andra hållet ska finrummet på nervåningen och sovrummet på övervåningen bli tre meter längre. Jag ska äntligen få den rymd jag saknar så...
Sen... ska vi göra färdigt stallet... Man får hoppas att Lukas fortfarande lever då, han är redan sjutton år...
