Fjärilar och grodor

Jag som skulle blogga varje dag, gärna flera gånger om dagen också som så många duktiga andra. Korta inlägg skulle jag slänga in. Då och då. Varför trodde jag att det skulle gå då?

Jag hade anledningar den andra april, jag var hos mamma och pappa hela dagen, lagade mat åt dem eftersom mamma var på begravning och vad det gäller matlagning... ja pappa kan laga mat, men jag tror inte han gör det ändå... Maten jag gjorde var rätt god, kanske lägger in receptet senare. Eller ja recept och recept, jag hittade på allteftersom så några exakta mått finns inte...

Sen var jag iväg och red på kvällen! Det gick hyfsat bra den här gången också och jag hade ännu mindre ont i ryggen/baken än tisdagen. Så det går ju åt rätt håll. Jag som trodde jag skulle få så ont så jag inte kunde rida på onsdagen....

---

Gaaaah... Nu satt jag helt plötsligt och skrev en himla massa om hästar och ridning igen... Jag som tänkte att jag INTE skulle göra det den här gången. Jag klippte sonika ut det och gör en blogg för sig om det sen.

Jag stensomnade när jag kom hem på onsdagen i alla fall. Fick inte på datorn innan jag slocknade ens. På torsdagen tänkte jag bloggat, jag satt en hel del vid datorn, trots fint väder ute. Jag var inne på andras sidor och kikade och skrev men fick inget till på min sida. Vad dum jag var, jag kunde ju skrivit något kort, slängt in en bild, vad som helst. Men det är tydligen skitsvårt...

Jag noterade med glädje att ni inte glömt/gett upp om mig i alla fall. Som några noterade så dubbelbloggar jag, fick för mig det, så jag skriver samma saker i gamla spacebloggen. Fast detta är liksom den riktiga bloggen, det andra är bara en utpost. Fast ni får så klart läsa var ni vill och tycker det funkar bäst. Men detta är i alla fall den blogg som kommer överleva om jag tröttnar på att dubbelblogga. Få se om det funkar bara. Anledningen till att jag bytte var ju att folk inte kunde komma in på spacebloggen.

Grattis till examen Eric! Vad kul! Hur firade du det?

Jag funderade på det där du skrev, vad som hade hänt om jag pussat grodan och samtidigt fått syn på en gul fjäril samtidigt som den svarta fjärilen aldrig lämnade grannens tomt.

Så här tror jag att det hade blivit:

Förutsatt att jag nu hade kunnat förmå mig till att lyfta upp en så pass stor groda... Om jag hade lyckats fånga den vill säga... Jag har aldrig tagit i en sån stor groda någon gång, bara såna där små, max 5 cm grodor som får plats i mitten av handen. Den här var så... stooor! Så mycket mer hopp och skutt och kall och slemmig...

Jag inser att det där lät så fjompigt girlish så det är inte klokt, men de blir liksom otäckare när de blir större... Säg att den varit stor som en St Bernhardshund, det hade varit riktigt läskigt! Jag är ingen hundmänniska men har inget problem med att klappa en snäll St Bernhardhund, förutsatt att han inte dreglar på mig. Men om jag träffat på en groda som varit så stor hade jag låst in mig i huset. Och ringt tidningen...

Om vi ponerar att jag hade lyft upp den, hade jag då kunnat förmå mig att pussa den... Bläääh liksom... Det måste varit en riktigt modig (eller korkad) prinsessa som gjorde det i den ursprungliga sagan. Tänk tanken... Fast nu är det ju på låtsas, så vi säger att jag pussade den. Och då kan det ju hända att det var en förtrollad prins. För på låtsas kan ju allt hända. Fast egentligen, så många prinsar finns ju inte så man kan slösa dem på att bli grodor... I Sverige finns mig veterligen bara en och han är väl fortfarande mänsklig? Det kanske var en politiker som häxan blivit sur på och förvandlat... Och då hade det kanske varit lika bra om han förblivit en groda. Eller en cykelreparatör som lagat hennes cykel lite klantigt, eller en dum lärare från när hon gick i högstadiet...

Fast har jag tur så är det en riktig snygging. Och eftersom jag så att säga räddat honom måste jag ju ta hand om honom. Frågan är vad Mikael sagt om jag kommit hem med min 'prins' och frågat om det var ok om han bodde hos oss... Kanske jag inte skulle fråga utan gömma honom någonstans... Så busigt av mig... Bara det att vi knappt får plats själva, så var gömmer man en fullvuxen grodprins? Under sängen har jag fullt med lådor och kassar, alla skåp är fullproppade och jag tror inte han trivs i en papplåda i garaget...

Sen kan det ju vara en grodprinsessa också. Om jag har otur... Det syns ju inte mig veterligen på grodor vilket kön det är. Eller jo, det gör det säkert för de insatta. Jag är inte insatt. En groda är en groda. Punkt slut. Jag vet att det finns olika sorter. Den här var grön, med dragning åt brun. En groda. Tjejgrodor och killgrodor ser jag absolut inte skillnad på.

I så fall kanske Mikael ställer sig något mer positiv till att hon stannar hos oss. Frågan är om det är bra...

Och så var det ju det här med fjärilen också. Jag tror att om jag sett en gul fjäril samtidigt som jag pussade grodan hade det förmodligen betytt att vi fått en riktigt fin sommar. Det hade grannen tyvärr också, eftersom det hade varit meteorologiskt omöjligt att ge honom dåligt väder. Trots den svarta fjärilen.

Däremot hade han drabbats av sju olyckor. Hans bil gick inte igenom besiktningen, hans fru lämnade honom och rymde med en skogsarbetare, hans rosor fick löss, han fick in myror i skafferiet, han fick kronisk ränneskita, hans jakthundar tappade lusten att jaga rådjur och intresserade sig mer för daggmask och han fick betala hela kommunens samlade restskatter.

För en svart fjäril stannar ju inte på någons tomt med flit. Troligen fångade han den och satte den i en liten liten bur, eller så kom den i vägen när han övade på dart, eller så matade han hunden på den, eller råkade trampa på den. Dumt gjort vilket som.

Vad lär vi oss av detta? Vad är sensmoralen i historien? Jo, man ska vara snäll mot fjärilar! Det kan förstöra en hel sommar om man inte är det!