Zå var det min tur... Z i dag...

(Fotot har inget med dagens text att göra. Det är där bara för att det är lite roligt!)

Zå med Z för i dag var det min tur att rida Zorania Z...

Det låter som om hon är stallets skräck som alla bävar för att rida. Så är det inte. Hon är söt och trevlig, ca 155 cm, en lagom stor häst. Tyvärr har jag inget foto på henne. Men hon är inte lättriden och det brukar vara de duktigaste i gruppen som får ta henne...

Så jag kände det som en ära och lite smånervöst när min ridlärare frågade mig i dag när jag jobbade om jag mådde bra i dag, om jag kände mig pigg. Ja... hurså frågade jag. Jag tänkte på att jag hade ju varit hemma ett par dagar förra veckan, trött som en död och med gräslig huvudvärk, så jag tänkte det var därför hon frågade. Nej, jag behövde någon i din grupp som kunde rida Zorania sa hon då...

Zorania är ett vackert fuxsto av tysk import, alla hästar i hennes 'familj' heter något på Z efter pappan som heter Zandor. Hon har en märkning på ena låret, en sköld med krona och ett Z i. Hon är en väldigt fin häst egentligen och hoppar bra med rätt ryttare.

Nu hoppade vi som tur var inte i dag för med 'fel' ryttare kan hon hoppa lite som hon vill... utan tränade dressyr, vägar, volter, serpentiner, sidvärtsrörelser och sånt.

Richard har ridit henne en hel del, han rider henne bra, alla gör inte det, man måste ha massor av tålamod, konstigt nog har han det med henne, han är inte direkt den tålmodiga typen annars... en trettonåring... När han rider henne ser det så lätt ut...

Fast det gick bra, det gjorde det. Jag satt och tittade på lektionen innan när Richard red Jaspis och hans kompis S red Zorania. Hon gick och viftade med huvudet hela tiden och trilskades när de skulle galoppera. Hjälp, tänkte jag, hon verkar inte ha en av sina bättre dagar...

Sen gick hon faktiskt bättre med mig, det tyckte jag iaf. Inte för att jag ska dra för stora växlar på det, hon var ju uppvärmd och hade gått rätt bra i slutet för S. Vi skippade galoppen eftersom det var första gången jag red henne, hon verkar ha en rätt stötig galopp så jag var lika glad för det.

Nu är det bara Daily Joy kvar av de hästar som är så pass stora att jag kan rida dem, som jag inte har ridit. Det finns en bunt småhästar också, B-ponnyer, som är för små för mig. Ja, och så Trixie också, en D-ponny som kom för ett år sen ungefär men som blev utlånad nästan med en gång eftersom hon var lite för vild för ridskolan. Nu är hon tillbaka sedan några veckor tillbaka och har precis börjat gå lektion. Det ska bli intressant att se när det blir min tur att rida henne...