torsdag 16 augusti 2007

Mycket nu...

Så där, så har jag återigen inte varit här på flera dagar. Trots att jag sagt att jag ska skriva varje dag... Men mycket har hänt och händer. Och jag är som vanligt en obotlig tidsoptimist. Bara det att det fungerar sämre än det någonsin har gjort. Jag har blivit mycket tröttare, virrigare, yrare, huvudvärkigare etc, hoppas verkligen det är sköldkörteln så det kan gå över någon gång...

Jag var hos Bronett i tisdags (det är torsdag nu, men var onsdag när jag började skriva det här... planeringen fallerar hela tiden. Han hade pratat med min läkare som tyckte det var lika bra att avbryta arbetsträningen tills sköldkörtelshormonutredningen (vilket ord) är klar. Jag håller väl med i och för sig, eftersom jag inte kunnat jobba alla de dagar jag skulle gjort det för att jag varit så trött så jag svimmade så fort jag försökte kliva upp. Men jag hade ju sett fram emot att jobba i stallet, och nu när ridskoleverksamheten är igång hade det blivit mer rent hästjobb och det hade varit roligt.

Vi får väl se hur det blir sen. Jag orkade rida i tisdags i alla fall. Tack vare att det är så pass sent på kvällen, halv åtta, för då har jag i regel vaknat till och inte hunnit somna än... Jag red Lucija, den lettiska hästen den här gången. På bilden tillsammans med Richard i början av sommaren, en riktigt dammig bild...

Hon är inte jättestor, någonstans runt en och femtiofem troligen, men den högsta jag suttit på på ridskolan hittills. Hon är inte jätteframåt hon heller, men mer än Carro. Det gick hyggligt. jag började inte grina av frustration den här gången i alla fall...

Det var dessutom en ny tjej som började i tisdags, och hon var lika mycket nybörjare som jag. Så skönt! Jag fick visa henne hur hon gjorde i ordning Carro som hon hade. Kul att få vara den som kan lite mer någon gång...

Sen ska vi ha fest på lördag. Vi ska fira min fyrtioårsdag, jag har ju skjutit upp firandet länge nog nu, väntade på att jag skulle bli piggare, men jag börjar inse att ska det bli någon fest innan jag fyller femtio är det väl lika bra att ta den nu.

Vi ska fira vår tjugoåriga bröllopsdag samtidigt, det var den elfte juli. Vi blir trettio stycken med oss... och vi har bestämt oss för att vi ska pynta det nästan-färdiga garaget och äta på långbord där, vi får låna bord och stolar av hembygdsföreningen. Det får bli lite enkelt, orkar inte med något avancerat. Men jag skriver inte här vad vi ska äta, om nu någon av gästerna läser det här... Hoppas det inte blir jätteregnigt och alldeles för kallt bara. När jag tittar ut nu fylls jag inte direkt av massor av hopp...

Så jag har försökt röja här lite och ordna till det. Så gott det går, orken orkar inte med, tiden räcker inte till... Jag har inte hunnit med bloggen då. Jag började skriva på ett inlägg om mina hönor för flera dagar sedan. Men bara för att jag skrev om dem var jag ju tvungen att titta ut genom fönstret sen och se vad de höll på med istället och så blev det väl inte mer skrivet, jag gick väl ut och matade dem med russin eller något istället. De är så lätta att skämma bort...

I går gjorde jag just så, tittade ut genom fönstret för att kolla till dem och såg bara Rocky, han sprang omkring uppe vid dasset och såg riktigt orolig ut. Jag gick ut med en näve russin, han börjar alltid sina gott-gott läten då och hönorna kommer springande och tar varenda russin så han får inget alls.

Jag tänkte att han kunde ju passa på och äta några själv nu. Men inte då. Han stod med ett russin i näbben och ropade högt på hönorna. Till sist, efter en bra stund, kom en av dem nerifrån fruktträdgården. En liten stund senare kom två från rakt motsatta hållet, från garaget. Hoppas de inte varit därinne, de är väldigt nyfikna, men lämnar tyvärr sina små visitkort efter sig...

De sista, Agda och Saga, tuffingarna, hade kilat ner i stutahagen och gick där och filosoferade, jag fick locka upp dem med russinen. Steg för steg. Sen stängde vi in dem, klockan var nästan sex och det var inte riktigt så regnigt som det är nu men bra blött, de såg ut som om de hade vattenkammat sig.

I dag ska jag städa klart, dammsuga och torka golv ska jag göra i morgon tänkte jag. Jag ska måla klart postlådan också. Toadörren är äntligen färdigmålad och upphängd! Vi ska till stan och handla mat och annat som behövs.

Hönorna ska vi handla till också... Vi har en burk där vi lägger deras äggpengar, vi säljer lite ägg till våra föräldrar, Mikaels bror har köpt lite också. Det räcker till en säck hönsfoder nu. Jag berättade det för hönorna och efter en stunds betänketid bad de mig att hellre köpa russin för pengarna. Såna dumma små hönor...

10 kommentarer:

Gunilla sa...

Ha ha ha....de är smarta de där små hönorna.
Har inte testat russin på mina, måste göra det.

Vad är det för urskön musik du har kopplat till din blogg??

Lycka till med festandet o planeringen.

Anonym sa...

Oj, vad jobbigt det låter....hoppas de får ordning på din sköldkörtel snart. Så där ska det ju inte behöva vara. Och vilken sympatisk tupp, fast det är ju lite synd om honom att han också är lite korkad och lockar på hönorna innan han fått nåt själv...
Fast du kanske kan rida ändå fast du inte jobbar i stallet....men det är väl bra att de avbryter och vill kolla också...
Ceep cool nu !

Anonym sa...

Vilka underbara hönor!!! De pratar lika bra som vår kanin....hahaha. Hon brukar också tala om vad jag ska ge henne...fniss.. 20årig bröllopsdag!! Inte illa - vi firar 18 årig i oktober. Tiden går fort när man har roligt...eller hur...hihi.

Anonym sa...

Hoppas det blev trevlig fest (för det var väl nu i helgen?)! Och hoppas de får ordning på den där tröttheten...

Lycka till med husvisandet också. Håller med om att du kanske ska vara försiktig med att överdosera blommor, fruktskålar och ljus, framför allt starkt doftande blommor och doftljus. Det skulle få mig att undra vilken annan lukt de sakerna var till för att dölja...

Men grundtipset är väl: se till att det är så välstädat som möjligt - köparen vill ju se så mycket som möjligt av hur bostaden ser ut "i sig", och då vill man inte ha en massa saker ivägen. Fast det behöver inte vara så avskalat som i en del inredningsmagasin. Visst kanske det är snyggt när det är luftigt, ljust, inga onödiga saker står framme... men samtidigt vill man ju som köpare känna att detta känns som en trevlig bostad, inte att det är ett sjukhus eller museum.

De flesta lägenheter jag sett är renoverade och fixade: har ljusa väggar och vita skåp, ibland nya golv, nya vitvaror... och inga saker alls som ligger framme, utom någon fruktskål och uppenbart nyinköpta blommor i en vas. Över sängen är förstås ett ljust fint överkast. Handdukar är bortplockade, köket tömt på i princip allt utom micron och allt som är väggfast. Gardiner har de faktiskt lämnat kvar...

Jag kan inte påstå att det känns så inspirerande eller intressant. Fint, kanske, men själlöst (det kan man väl säga om hus?). Det är OK om det syns att det bor någon där... men visst, man fixar det uppenbara: tömmer sopor och ser till att eventuella handdukar är rena och plockar bort halvdöda krukväxter osv. :-)

Anonym sa...

Jag hinner inte heller med bloggen just nu. Men för att vara "orkeslös" måste jag säga att jag tycker du verka hinna med en hel del. Hoppas du får någon ordning på det där snart och att festen blev lyckad och att du dansade på bordet :o) Kram

Anonym sa...

Håller med Åsa...rätt pigg för att vara orkeslös ! Och tack för dina uppmuntrande ord om "filmen". Det var ju också ett fint grundmaterial att redigera i. Min bror är väldigt duktig på att filma, men så har han nästan växt ihop med sin videokamera under årens lopp.
Ha det bra. Hälsa Hönsen !

Anonym sa...

Hoppas, hoppas, hopps att de små pillrena gör att du mår bättre, jag vet hur små hormoner kan ställa till det (eller brist på som det ju är).

Längtar så efter att sitta på en häst när jag läser om dina lektioner. Tipset: Jag brukade lägga all vikt på trampdynorna i stigbyglarna (men luta dig inte framåt, då får du ridläraren på dig) då brukar det gå, utan att man glider omkring...
Lycka till! Kram //U

Anonym sa...

Jo, å så älskar jag att läsa om dina hönor, jag skulle också vilja ha några, de är verkligen supercoola... //U

Anonym sa...

heeeeejjjj!
ja du jösses vad roligt att vara tillbaka....
Har hänt en del hos er också ser jag...även om jag bara läste den sista bloggen.
Här har sommaren varit super med många skratt och INGA bekymmer...knappt så man kan tro att det är sant.Linus har också börjat rida och gjorde sin fösta lektion i måndags...han är så söt i sina ridbrallor.
Grattis får man väl säga till dig också...själv blev jag ju grattad i tisdags...kräftparty i morgonkväll. Syrran fyller i helgen så vi buntar också ihop våra kalas i år.
Nu ska jag fortsätta min runda bland cybervännerna...oj det kommer att ta tid att läsa igen allt.

Ha det så gott//Anita

Anonym sa...

Hejsan!=)

Länge sen jag tog mig tiden att kika in här! Jobbade sista dagen i fredags och börjar skolan i morgon, tänkte jag skulle börja så smått med att komma in i rutinerna igen...

Vilken gullig tupp ju! När han inte räcker till själv bjussar han på russin!!=)

Har inte läst in mig om din trötthet och sköldkörtel ännu men det låter inget vidare... Ta hand om dig!

Kram!