torsdag 30 augusti 2007

När jag ritade en snopp på whiteboarden (och andra skrönor)...

... skulle jag kunna kalla en framtida bok.

Jag ska ta mig i kragen nu. Det är den första september på lördag och vet ni, DÅ ska jag börja mitt nya liv! Bland annat ska jag äntligen komma igång och blogga varje dag. Om det så bara är två ord! Jag ska vara benhård. Jag ska göra en hel massa andra förändringar också, men det tar jag i en egen blogg. Den här får vara kort för jag ska snart göra lunch till mig och Mikael, grekisk omelette, en av hans favoriter och den gör man på tio minuter. =)

Jo, snoppen på tavlan... ni undrar, medge det!

Jag dedikerar den här bloggen till Lena (nu kommer jag inte ihåg hur man länkar till annan blogg, berätta gärna ni som vet, men det är alltså min bloggkompis Lena) som just börjat läsa kursen organisation och ledarskap och kan behöva ha det här i åminne (så hon inte gör samma fadäs...)

Jag läste alltså kursen organisation och ledarskap, fem poäng var det på den tiden, vet inte vad de kallar det nu för de har tydligen gjort om poängsystemet på högskolan! Det berättade en f d klasskamrat till mig som häromdagen gick in på skolans sida för att skriva ut något studieintyg för ett jobb hon skulle söka. Då hade hon mycket fler poäng än hon kunde minnas att hon hade läst... Trevligt i och för sig, men det visade sig att de hade ändrat. Förr fick man fyrtio poäng för ett läsår, nu är det visst sextio. Så min 120 poängs ingenjörsutbildning är en 180 poängs nu... Det låter ju bättre... och för de som inte vet att det är omgjort behöver man ju inte berätta det...

Obs detta är bara vad jag har hört henne säga, hon kan ju ha drömt det... Jag har inte kollat.

För att återgå till organisation och ledarskap och tavlor med snoppar på...

Som i de flesta kurser på handelshögskolan ingick förutom en tenta även någon slags igenomtuggning av massa kompendier, böcker och studerande av livs levande företag och sedan skulle detta redovisas med någon slags rapport och muntlig framställning.

Jag minns inte längre vad det var vi skrev om, jag minns bara att min uppgift i det hela på själva redovisningen var att förklara hur man kunde applicera Mintzbergs organisationsmodell på det företaget vi studerat. (För Lena och alla andra som inte har läst men tänker läsa Organisation och ledarskap, lägg namnet Henry Minzberg på minnet, ni kommer att behöva det där...)

Mintzbergs modell, illustrerad ovan, skiljer sig mellan olika typer av företag, beroende på var tyngdpunkten så att säga ligger. Men basmodellen ser ut så här och så är de olika delarna större eller mindre beroende på företag. En skola, bank eller tillverkande företag av olika typer ser väldigt olika ut, men de påminner om varandra för alla delar finns alltid med.

Det företaget vad det nu var (jag läste många kurser som påminde om varandra och studerade många företag, föreningar och andra organisationer så vilket det var just nu minns jag inte alls) hade en rätt obetydlig operating core, stor tonvikt på middle line och inte så mycket på vare sig technostructure eller support staff...

Jag gillar, till skillnad från de allra flesta, att hålla föredrag och tala inför massa människor, helst om jag dessutom gör det på engelska... Jag pratar fort och försöker hinna med så mycket som möjligt för jag gör ofta mer än jag behöver i såna sammanhang. Jag la inte jättemycket tid på att rita speciellt noggrannt heller...

Jag ursäktade mig med att "jag inte ritade så bra men ni förstår väl vad jag menar?" när jag hörde de spridda fnissen bakom ryggen... Då skrattade en del till och med högt...

Det var inte förrän jag gick och satte mig som jag såg att jag hade ritat en snopp på tavlan.

Jag fick höra det rätt länge sen. Till och med av studenter som inte ens var med på just den föreläsningen. De knuffade på varandra i korridoren, pekade på mig och sa att där går hon, hon som ritade en snopp på tavlan!

Det hade bara fattats att jag hade skrivit LÅT STÅ! också...

7 kommentarer:

Anonym sa...

Den var bra ! HaHa...Låt stå, hade ju varit på sin plats...å andra sidan behövde ju inte dom som var med se det igen...det var förmodligen ett oförglömligt minne. Och en rolig historia blev det ju också...på din egen bekostnad, visserligen men vad gör man inte för konsten ? Hoppas det är bra annars !
Ha det !
=)(skrattar fortfarande)

Anonym sa...

HAHA!!! Ja där "lyckades" du verkligen...fniss fniss...tror jag med min humor hade varit den som skrattat mest i det klassrummet! =))))

Anonym sa...

Haha, det där är ju helt pedagogiskt rätt. Det är ju så man ska göra för minst hälften av alla som kommer ihåg snoppen kommer också ihåg innehållet och då har du nått fram precis på det sätt som är önskvärt...//U

Anonym sa...

Jo, det där med ditt nya liv...glöm det! Du har redan ett, du behöver inget nytt. Släng bara bort de vanor som inte funkar, resten bygger du vidare på...

Kram //U

Anonym sa...

Tackar Eva! Nog första gången någon dedikerat något till mig!! =)

Ja jäklar !! Nu fattar jag precis vad du menade!! =)Och jag skrattade lika gott nu som när du berättade för mig häromdagen! Helt underbart roligt så här i efterhand, men då kan det inte varit hel-lattjo alltså!! =)

Jag lovar i varje fall att jag kommer att be någon annan sköta skissningen om vi blir hamnar i den situationen att vi ska använda oss av Minzbergs organisationsmodell!!

Anonym sa...

Ja du, en riktig kvinnlig Papphammar tror jag minsann!
Fast han höll sig förstås till nåt lite enklare än den där organisationsmodellen, Sverigekartan, eller hur var det?

Det där med poängen har jag dock inte hört nåt om. Kanske din vän blandade ihop det med att de håller på och ändrar magistersystemet, anpassar till det europeiska master-systemet eller hur det är.
På gymnasiet har det dock varit ett enda snurr med poängräkning hit och dit, fast det är förstås en annan historia.
Å andra sidan, vad hjälper poäng i verkliga världen, har en hel hög själv och de kommer jag ingen vidare vart på.
Snarare kortare, om man betänker hur mycket pengar det går åt hela tiden att betala av på lånen.
;-)

Anonym sa...

Heh - det låter som något jag hade kunnat lyckas med... :-) Men folk lär ju minnas det i alla fall, och det är ju bra (även om man kanske i ett sådant läge föredrar att de inte förknippar en själv med historien).

Det där med att skriva blogg varje dag har jag gett upp... men målsättningen kan man ju ha kvar...