Jag märkte, att när jag skrev om ett speciellt ämne, som nu skrivande och diktande, så blev det ingen plats för (det passade inte in) att småprata, och nu har jag ett uppdämt småpratsbehov… Ni vet som väder och vind, frågor och svar och funderingar, vad har jag gjort de senaste dagarna och vad det nu rör sig för underliga tankar i mitt underliga huvud…
Få se här, hur länge har jag haft min nya blogg nu? Den tolfte januari skrev jag flyttbloggen, det blir över två veckor det. Och jag tycker det fungerar bra. Fast en del saker saknar jag ju. Fotoalbumen t ex, sen vet jag ju inte i vilken utsträckning folk tittade i dem. Det går ju att lägga in foton i bloggen, får göra det desto mer istället.
Musiken är en annan sak jag saknar. Det var roligt att lägga in olika musik beroende på humör och tillfällen, låta andra få veta vilken musik jag tyckte om och lyssnade på just då, det saknar jag. Fast jag vet att AnnaLena har musik i sin blogg, och visst är väl det blogspot du har också? Hur gör man? Snälla?
En sak jag vet att man ska kunna göra, för jag har sett att andra har det är foto när man lämnar kommentarer, jag har inte lyckats luska ut hur man gör det. Jag har i och för sig inte ansträngt mig jättemycket.
Sen tyckte jag om att kunna se i statistiken på spacesbloggen, från vilka sidor folk kommer, vilka som tittar in utan att skriva, och roliga googlingar. Och i den här bloggen kan man ju skriva utan att så att säga lämna adressen så man kan hälsa på i retur. Det är lite synd.
Annars tycker jag det fungerar bra. Ni som varit på blogspot längre har kanske lite mer kunskaper som ni kan dela med er av. Som hur man får fotona att lägga sig snyggare i bloggarna, mina vill gärna ’fastna’ i raden över dem, det ser inte så roligt ut. Sen någon gång vore det kanske kul att kunna fixa en annan bakgrund, en stjärnhimmel t ex, jag kände mig rätt hemma bland stjärnorna… (inbilsk)
Om det är någon som undrat varför de kanske inte är med i min bloggkompislista så är det så att jag har bara lagt såna där som hittills har hittat till min blogspotblogg. Och om ni läst utan att skriva så är jag ledsen, men det ser jag ju inte längre. Det är flera gamla vänner från spacebloggen som jag saknar och jag hoppas de kommer hit också och då får de givetvis också vara med i vännerlistan. Om det är någon som känner sig missad får ni säga till, jag kan ha missat någon.
Den gamla bloggen slutar jag nog skriva i snart och hänvisar folk hit istället. Det är knappt någon som hittar dit längre, de kommer hit istället och det är jag ju glad för. Jag kan ju lägga upp lite foton och spela lite musik i den kanske men kan inte folk komma in där utan att det hänger sig har den ju inte så stort existensberättigande.
Jag kom på att jag skrev ju aldrig något om stormen. Och nu känns det way to late, det har ju hunnit gå hela två veckor sedan dess. Det är konstigt det där, när man för en gångs skull har något att berätta så blir det inte av.
Nu blåste det ju i och för sig i nästan hela Sverige och vi hade det ju inte på några sätt värst, inte blev vi direkt drabbade heller om man jämför. Min syster, en av dem, som bor någon mil härifrån hade ett träd i trädgården som välte rätt över telefonledningen så de fick vara utan telefon i flera dagar, det var ju sista biten som bara gick till dem, så det prioriterades väl inte direkt. Men nuförtiden har ju alla mobiler så det går ju.
Det var värre med trädet som välte över hönsgården. Hönorna hade klokt nog stannat inne i hönshuset så det var ju inga liv som gick till spillo i alla fall. De hönsen lägger väldigt goda ägg så det var tur de klarade sig. Eller ja, alla lever visst inte nu, de hittade en utanför häromveckan, eller rättare sagt resterna, det hade varit en räv och hälsat på… Jag har aldrig förstått varför rävar vill ha just hönor, det finns ju annat på närmare håll menar jag, som harar och såna fåglar som bor i skogen, men tydligen har de smak för just hönor. Det är kanske mer sport. Eller så är de helt enkelt lättare att fånga…
Vi trodde inte det skulle bli så farligt så vi åkte till landet på morgonen, vi kom fram, men mer var det inte. Vi tänkte fortsatt klyva ved men det blev inget av det, dels hade det nog varit rent dumt, dels gick strömmen strax efter att vi kom dit och var borta hela dagen. Vi har en järnspis som tur var så vi lagade vår mat på den, riktigt mysigt. Sen slappade vi framför brasan hela dagen, läste och pratade.
En liten stund var jag ute bara. Både jag och barnen blev lite som tokiga på något sätt av att sitta inne hela tiden och både höra och känna hur vinden ven och skakade i huset. Det var som myror i kroppen på någt sätt. Vi gick ut och sprang runt på ängen utanför huset. Där finns inga träd som kunde blåsa ner på oss, men vi såg att det blåst ner en hel del runt omkring. Fast inget av vårat.
Mikaels pappa däremot hade inte samma tur, han har en bit skog och där hade över femtio träd blåst ner. Mikael tog ledigt från jobbet på måndagen så de kunde börja röja i det, några träd hade legat på vägen och någon hade sågat av dem och som tur var i rätt dimensioner, sånt tänker man ju aldrig på annars. Att ett träd faktiskt är värt en hel del och om man bara sågar av det utan att tänka kan det bli värdelöst för ägaren om det är i fel längder. Inte ens massafabrikerna tar ju träd i fel längder, trots att de ändå ska bli småsmulor, för det passar inte i deras maskiner.
Jag har fotograferat min underbara röda cykel också så nu får ni se hur fin den är. Jag har den stående i sovrummet… Då är den det första, eller något av det första, jag ser när jag lyckats få upp mina små ögon, och det känns som en bra start på dagen! Häromdagen dammsög jag och för att inte riskera att välta cykeln la jag den i sängen (Mikaels sida) och glömde den där. Mikael frågade lite försynt när han skulle gå och lägga sig om han fick plats eller om det var en pik om att jag ville vara själv med min cykel…
Jag har fortfarande inte kommit på vad jag ska köpa åt honom. En racercykel har han redan, jag skulle inte haft råd med någon ändå. Det är ju så, han köper vad han vill ha, men jag har inga pengar, jag får göra något istället… känner mig som en dagisunge, ja rita teckning till pappa… Sy en drake? Åh vad glad han blir… Jag är lite inne på att kanske sy ett lapptäcke till sängen på landet och ge honom, tror jag gör det!
Tills våren och cyklingen utomhus på min nya cykel, kör jag på min gamla nere i tvättstugan. Och det är inte så illa som någon fick för sig någon gång, att jag cyklar runt och balanserar där, jag har en trainer, man spänner fast cykeln så bakhjulet hålls mot ett motstånd som man kan ändra hur trögt man vill det ska gå, sen kan man variera det med växlarna också så klart. Det fungerar jättebra. Men den tar ju plats så det är inget jag vill ha framför teven. (det här är inte min, jag har inget foto på min märkte jag)
När vi var hos min kompis i Karlstad testade vi hennes motionscykel, en dyr avancerad sak med träningsdator där man kunde välja mellan tolv förprogrammerade ’vägar’ med olika lutningar, man kunde höja backarna också och hitta på egna program. Jag cyklade en halvtimme medan de andra tittade på På spåret, sen kunde inte Mikael låta bli den heller, han hittade hur man höjde backarna det gjorde inte jag, å andra sidan slapp jag bli svettig… Det lutar väl åt att vi ska köpa oss något i den stilen framigenom, den kan man ju ha framför teven, liten och smidig och ren och tar inte mycket plats.
Vi hann med annat också i Karlstad. Bland annat bakade vi tårtan som jag visade på foto i tårtkalasbloggen. Det fanns de som trodde jag hade gjort den, det var fel, jag skulle aldrig kunna göra en sådan. Min kompis V gjorde den, täckte de två våningarna som var fyllda med bananer, grädde och hallon med svart sockermassa och gjorde volanger och spritsar. Jag gjorde rosor. Det kan låta avancerat men det går bra när man har hjälpmedel. Mikael gjorde blad. Notera de små döskallarna också, de har jag också gjort. Vi kunde inte låta bli att vara liiite morbida. Det var ju en sorglig avskedstårta, V flyttade från Karlstad till Härnösand sedan ett par dagar senare. Det var födelsedagstårta också, för hon fyller i dagarna också, så det var fler gäster där på söndagen sen när vi skulle åka. Vi åt och drack en massa gott också. Det var en mycket trevlig helg!
Det snöade som sagt en en hel del. Vi var inne i centrum och handlade på lördagen, jag köpte mängder med keramik, ska måla tomtar och drakar och grejer på sportlovet. När vi kom ut hade det börjat snöa, blåsa och vara kallt. Det kom massa mer sen, snöade hela lördagen, men vi stannade lite längre än vi tänkt oss på söndagen så det gick bra att åka hem.
Och hur blev det sen med alla de där sakerna jag sa att jag skulle göra… Inte bloggade jag varje dag, långt från, jag blev förkyld och kom bara runt sjön en gång, cyklade inget, men gick ner i vikt gjorde jag, och det mer än ett kilo, drygt ett och ett halvt, men det kan ju haft med förkylningen att göra. Allt som allt har jag gått ner fem kilo sen åttonde januari. Hurra! Men jag är fortfarande en fetknopp, men jag är en fetknopp på rätt väg, bara en sån sak…
Jag har inte pusslat färdigt, jag har inte gjort något åt mina foton. Däremot lagade jag ordentlig lunch de flesta dagar, en dag när jag hade rejält med feber blev det inget.
Många tycker jag är dum som gör listor på vad jag ska göra och säger att det inte är bra för mig. Men det är tvärtom faktiskt. Jag får mer struktur, som jag behöver, på mina dagar med mina att-göra-listor. Jag får en kick av att få stryka något på den och går inte och såsar och får inget gjort, som jag faktiskt gör utan mina listor. Hade jag inte varit utbränd hade det kanske fungerat utan listor, nu får jag ha dem till hjälp så länge.
Och så var det den där novellen… Jag har inte fått klart den. Jag kunde i och för sig nästan sagt det från början, att det skulle gå åt skogen, det gör det alltid när jag föresätter mig något. Men med förkylning och feber och allmän nedsatthet fungerade det inte alls. Det enda som kom fram var ju den konstiga dikten…
Men novellen är på gång. Någon gång under nästa vecka kommer den att bli klar och då skickar jag den till er som anmält intresse! Är det någon mer som vill ha den går det jättebra att säga det i en kommentar eller skicka sin adress till mig.
Jag skulle sagt det också, att hästen som jag illustrerade min Writing on the wall blogg har jag faktiskt ritat själv, klicka på den så får ni se den i större format. Men den är inte från min barndom utan från häromåret faktiskt. Jag är rätt stolt över den…
Jag fick en hälsning i en kommentar av en Åsa som erbjöd sig att hjälpa mig med min lista men jag vet inte vem hon är. Sådant gör mig lite sorgsen. När folk hälsar på mig som jag inte känner – än – vill jag gärna ha en chans att lära känna dem, hälsa på i deras blogg eller så. Så om du ramlar förbi igen och råkar läsa det här Åsa kan du väl plita ner din bloggadress om du har någon så jag kan återgälda besöket!
Likaså Maria Gunnarsdotter, dig vill jag också gärna lära känna närmare, nu när jag till och med fått en av dina dikter i kommentaren. Jag tyckte om den, även om jag inte förstod den heller. Den var sorglig, och fin. Ni andra som läser den, kom ihåg att det är Marias, den får ni inte sno, min kopphistoria, den får ni gärna sno däremot om ni vill... Fast det kanske inte är någon som har direkt lust att göra det… Det var fler än en som påpekade att det kanske inte direkt var te man kom att tänka på när man läste den och jag håller med, den var rätt så erotisk på sitt sätt. Vilket än mer får mig övertygad om att det inte är jag som skrivit den. Jag kan inte skriva erotiska saker.
Och apropå det hade någon sökt på google eller något på ’udda sexnoveller’ och hamnat på min blogg, den andra… Nog för att den är udda kanske, men någon sexnovell är det inte! Men man kan undra, för även sökningen ’vad får och får inte sexiga kvinnor visa’ hade också pekat på min blogg… Två andra konstiga sökningar var ’download gratis roos’ (kan man ladda ner dig Ulrica? Men inte gratis väl?) och ’för små barns spel på burk sida nånting’, att de fick någon träff alls på det förvånar mig…
