Morotssoppa
troligen fyra portioner, fyra stora sådana... fast det blev ju en hel del över... kanske sex portioner, eller kanske åtta mindre... kan också räcka till tio, fast då är de jättesmå…
10 morötter
5 potatisar
1/2 purjolök
1 liter vatten
2 tärningar hönsbuljong
2 msk margarin eller smör
3-4 dl mjölk eller grädde
salt, peppar
(persilja)
Man skalar och skivar morötterna, hälften av dem behöver man inte vara så noga med för de kokar man i en liten gryta för sig och mosar när de är klara.
Den andra hälften av morötterna fräser man tillsammans med den sköljda och skivade purjolöken i margarin eller smör, borde gå med olja också men min mamma är lite konservativ och misstänksam mot det där att använda olja istället för smör eller margarin, medan vi tvärtom nästan aldrig använder annat än olja…
När de fräst färdigt häller man på 1 liter vatten och två hönsbuljongtärningar. Eller om man gjort klart buljongen först vilket man kanske helst ska göra men jag är för lat.
Potatisen tärnar man och pyttsar i också. Det får koka tills allt känns klart, jag har ingen aning om hur lång tid det tog, inte så mycket som en halvtimme men troligen mer än en kvart... nånstans där. När det är klart ska man helst ha kokat och mosat (en stavmixer fungerar utmärkt om man inte har något emot att den blir illgul av färgämnet i morötterna) resten av morötterna så man kan röra ihop detta och hälla på mjölk eller om man heller vill ha grädde tills det känns lagom soppigt.
Så smakar man av med salt och peppar och gärna lite persilja också, den senare mest för att det är fint...
Det är gott med bröd till men inte nödvändigt för det är stora portioner som sagt och man blir mätt och det är gott... Förutsatt att man gillar morötter. Suveränt kalla dagar. Jag tror man kanske kan frysa den om det blir över.
Nu blev det här rätt omständigt skrivet ändå, men ni skulle ha hört hur det lät när jag frågade efter receptet och mamma försökte förklara... Något i den här stilen... Okej inte riktigt så kanske, men dels har jag glömt exakt hur det var och dels kunde jag inte låta bli att överdriva liiite…
Eva: Hur många morötter ska det vara?
Mamma: Tja, så här många, om det ska vara till er fyra (mamma måttar med händerna som håller runt låtsasmorötter i luften). Det beror ju på storleken det... Kanske tio om de är som... tja rätt stora, du får ta mer om de är små. Ta helst inte de jättestora för de är i regel inte goda.
Eva: Och potatis då? Hur många potatisar?
Mamma: Det är likadant där, tänk dig en medelpotatis, om du hittar en sån, det är inte lätt, då tar du fyra eller fem, men i regel är de ju dubbelt så stora eller jättesmå. Lagom med potatis ska det vara.
Eva: Och sen då? Hur gör man?
Mamma: Sen så kokar du det. Det är bra med hönsbuljong, det blir god smak, men det går med annan buljong också.
Eva: Hur mycket vatten ska jag ha till buljongen då? Och hur många tärningar?
Mamma: Jag brukar hälla på vatten så att det ser lagom ut, så det täcker. Och kanske två tärningar. Helst ska man göra i ordning buljongen innan man häller på den.
Eva: Hur mycket vatten kan det vara på ett ungefär då?
Mamma: (suck) En liter kanske. Kanske lite mer.
Eva: Hur länge ska det koka?
Mamma: Tills det är klart (med tonen: dum fråga).
Eva: Hur vet man det då?
Mamma: Man får sticka i morötterna, eller smaka. Och då är det dags att hälla ihop det med resten av morötterna.
Eva: Resten av morötterna? Ska det vara ännu mer morötter?
Mamma: Ja, eller nej, hälften av de tio eller hur många det nu blir, morötterna ska du koka för sig och mixa, så blir soppan lite redd.
Eva: Rädd? För vadå?
Mamma: (en större suck) Redd, som när man reder av den. Som sås. Förresten skulle du fräsa de andra morötterna tillsammans med purjolöken innan du hällde på buljongen.
Eva: Purjolöken? Vilken purjolök. Fräsa?
Mamma: Ja en bit, så här mycket kanske. (måttar i luften) Skiva den och fräs, stek alltså, den i smör tillsammans med morötterna, det blir god smak av det. Och sen häller du på lite mjölk det sista innan du smakar av det med salt och peppar. (tittar på klockan och ser ut att vilja komma därifrån) Nu måste jag faktiskt gå.
Eva: (skrikande ut genom dörren) Hur mycket mjölk ska jag ta då, hur mycket salt, hur mycket peppar? Är det färdigt sen? Hur länge ska det koka sen?
Mamma: (skrikande från bilen) Du kan ta grädde annars, det blir ännu bättre, om du har, eller creme fraiche, det går också. Om den är kokbar. Och du får smaka, du känner väl när den smakar bra? Och koka den tills den är varm igen. Och färdig. Det ger sig. Det blir nog bra.
Mammas standardsvar om matlagning… ’det ger sig’ och det är kanske lätt för henne att säga som har det i fingrarna, jag har inte den där fingertoppskänslan. Och jo, jag kunde smaka på soppan och konstatera när den var för salt… Det var värre den gången jag försökte lära mig göra köttbullar (något som aldrig lyckades och som jag har gett upp) och hon föreslog att jag skulle smaka på den RÅA köttfärsgeggan för att känna om jag kryddat den tillräckligt.
Ja... Ni förstår. Det är kanske inte konstigt att jag aldrig har lärt mig att laga mat...
7 kommentarer:
Din o min mamma borde ju göra en kokbok ihop! De verkar ha samma "funktion" när de lagar mat, trots att min inte är kokerska! Men den kokboken skulle behöva vara på DVD eller så...annars kan man ju inte "se hur mycket man ska ta" av allt. Skrattar!!! Få recpet av mamma per telefon är inte alltid lätt vill jag lova...haha. Det brukar blir några samtal då. Morotssoppan låter hur god som helst. Kanske man ska testa en sån till lunch nån dag. Eller som under Ramadan när vi äter mycket soppa - då är det trevligt med alternativ soppa!!! Tack för receptet......ska försöka "rita ner det"...haha.
Ha en mysig dag!
Kramis
Soppa är helt underbart gott nu på vintern, i alla smaker och utformningar, men det måste jag säga att morotssoppa har jag aldrig prövat, och här hemma lär jag väl få göra det ensam också... Men jag kunde se och höra er konversation framför mig om denna soppa.. och jag har skrattat... och jag är säker på att din soppa blev strålande.
Men det där med att smaka på rå köttfärs, ja det är helt enkelt bara otänkbart.... Det har jag heller aldrig klarat av.. blä...
Kram i kylan
Nu är jag här igen. Jag har inte övergett mina vänner, men jag fastnade med spelet Tomb raider. Det är sjukt, jag är spelberoende.
Låter som en god soppa, morötter är väldigt gott. Jag har också ett gott morotsoppsrecept. Här kommer det:
Ingredienser
Portioner: 4
600 g morötter
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 liter hönsbuljong (3 msk konc fond + vatten)
1 dl lättcrème fraiche
3 msk hackad basilika
olivolja till stekning
salt, nymalen svartpeppar
KALKONSANDWICH
8 skivor fiberfranska/toast
4 tsk honey dijonsenap
8 skivor mager ost
8 skivor rökt kalkon
rucolasallad
Gör så här
1. Skala och skiva morötterna. Skala och hacka lök och vitlök.
2. Fräs löken lätt i 1 msk olja utan att den tar färg. Tillsätt morötterna och låt dem fräsa med ett par minuter.
3. Häll på buljongen och koka morötterna mjuka.
4. Mixa soppan slät med mixerstav eller i matberedare. Späd ev med lite buljong eller vatten. Smaka av med salt och peppar.
5. Rör i crème fraiche och basilika.
6. Bre senap på hälften av bröden. Fördela ost, kalkonskivor och rucolasallad över. Lägg på resterande brödskivor och skär dem mitt itu.
7. Hetta upp en stekpanna utan fett. Rosta snittarna ett par minuter på varje sida. Tryck lätt med en stekspade så de håller ihop. Servera med soppan.
Ha en riktigt bra dag nu. Jag måste hinna läsa ikapp nu, så jag har och göra.
Kramar AnnaLena
Mums vad gott det där lät. Ska prova en dag när bara jag är hemma...morötter ligger inte på plats nr.1 hos mina barn.
Du har samma problem med din mamma som jag har med min ser jag...hon är förvisso inte kock utan har bara gått den gamla skolan. Hennes standard svar när jag frågar är "mera salt".
Bättre är det med Andreas som är kock, ja han är ju utbildad kock i alla fall...han säger snällt till sin mamma....om du gör så här istället, tänk lite surt så blir det bra, tänk lite sött så ska du se...men oftas så är hans standard svar "flytta dig så gör jag det"
Det gillar jag må du tro...jag hatar att laga mat.
Kram//Anita
Svårt det där med att få folk att förklara sådant som de "bara vet". Det tänker jag på många gånger om dagen nu på nya jobbet, att folk "bara vet" hur saker ska göras, men de kan inte alltid på något bra sätt förklara det för mig (eller kommer ibland inte ihåg att förklara saker eftersom det är "självklart"). Kan tänka mig att det blir så med matlagning också. Man "bara vet" om man är riktigt bra på det...
Stressa inte med novellen. Det ska inte bli något dåligt samvete! Däremot ser jag förstås fram emot att läsa när det är klart. :-)
Ska testa denna, ser god o yttig ut.
Det lät gott med den soppan....ett litet tips till dig och alla andra, om man råkar salta för mycket i maten (grytor, soppor, såser....) Så släng i en nypa socker (en tesked ca)Så tar man bort swaltsmaken igen :)
Skicka en kommentar