Jag ber så mycket om ursäkt för min frånvaro på bloggen. Detta trots att jag egentligen vill skriva, vill bli läst och sa att jag skulle blogga varje dag (so much for nyårslöften).
Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att jag inte känner för, inte orkar, inte vill blogga. Jo, jag har några teorier,
1. Jag kan fortfarande inte tänka mig att skriva snabbloggar, det är som städning, det måste vändas upp och ner på och ta tid och bli ordentligt gjort för att det ska vara lönt,
2. (vilket innebär ännu ett nyårslöfte åt fanders) Jag kan fortfarande inte komma över, glömma och sluta sörja att min vän svek mig så och inte vill veta av mig mer (och jag skulle ju inte låta det infektera mitt liv och mina tankar längre, men det är lätt att säga tulipanaros, mycket svårare att göra en…)
3. Trött, deprimerad och förkyld (har kanske delvis med ovanstående att göra, fast inte förkylningen kanske...
4. Jag hade mycket att göra, julsakersborttagningsstädning och resa till Karlstad.
5. Säkert någonting mer, jag är inte direkt klar i huvudet…
Men den här veckan ska det bli ändring!
Jag ska:
- blogga varje dag, även om det bara är lite, det är ju inte som att jag direkt saknar saker att skriva om
- gå runt sjön och cykla minst en halvtimme varje dag
- gå ner minst ett helt kg i vikt
- pussla färdigt
- skriva min novell och skicka till dem som så önskar
- laga riktiga luncher varje dag
- plocka foton från min bärbara till min ’riktiga’ dator
- säkert något mer… kanske ska försöka bli klar i huvudet t ex…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Det är ju faktiskt helt OK att inte orka blogga jämt... (ja, jag kan ju verkligen inte säga något!) men alltid kul att hitta något att läsa här, förstås! :-)
Novellen skulle jag gärna läsa...
Sååå väl jag känner igen det där med att inte ha "blogglust" men ändå nånstans ha den...skumt. Min teori är att det inte är lusten det är fel på utan orken och tiden. Oj vilken lista på "göradenhärveckansaker"...ta det lugnt. "En sak i taget och var sak på sin plats", sa Alfons Åbergs pappa. Det enda som är ett måste för dig...fniss...är att blogga lite varje dag. För dels får jag min energi tillbaka till bloggandet och dels så är jag så lycklig som kan läsa hos dig igen. Och om du inte skriver då....ja då kommer jag!!! och kastar snöbollar på dig...hehe. Coolt att se mitt namn på din lista här med....och dessutom lila! Man känner sig som ett riktigt "original". Tackar o bockar o niger o tjoar!
Tjo tjo....
Kramis
Muumin
Jag hjälper dig! Om vi är två går det lättare!
*Jag har bloggat idag..kan du ta imorgon?
*Har ingen sjö och ingen cykel...får du göra
*½kg var borde gå...eller?
*Plockar genast fram dotterns gamla bäbis pussel....klart...nu slipper du
*jag lämnade in mitt arbete igår...måste få räknas
*Laga bara lunchen om den har gått sönder
*Vet inte vart du har sparat bilderna...bäst du tar det...men jag satte in 2005 och 2006s foton i album i helgen
*säkert något mer....nääää...klart!
Jag känner igen det där så väl, och då har jag bara bloggat i någon månad. Kanske beror det på nyhetens behag, men precis som du måste jag känna att jag verkligen har tid för att skriva, annars kan det lika gärna vara...
Men, du som är en så "erfaren" bloggare måste ju få ta ett break någon gång, det tycker i varje fall jag... För när du sen är tillbaka på banan igen blir man ju så glad att få läsa det du har att berätta...
Kram!
Heja Eva!
Nu kunde jag skriva en kommentar till dig...du SKA JU INTE lägga på dig massa krav...*s*
Ta det lugnt och försök att ha kul också gumman...vi hörs snart igen!
Kram Kicki
Ja, alltså, frsökte titta in hör förut - efter att jag varit på din gamla sida, fast då var det nått tillfälligt fel.
FÅ se om jag lyckas kommentera här i vart fall nu.
Och lägga in den här sidan bland mina bevakade RSS-flöden
=)
Jag är likadan just nu. Det ända som funkar just nu är att läsa deckare. Energin är puts väck. Men det är rätt skönt att läsa böcker och framförallt deckare.
Ibland behöver man lite semester från bloggandet.
Kramisar Annalena
Men lilla gumman....du måste sluta upp med att säga jag måste och jag ska....Du ska bara säga detta vill jag göra nu.
Man blir inte lyckligare för att man uträttar en massa mot sin vilja.
Tråkigt det där med din vän...om det nu var en vän som vände dig ryggen?!? Men tiden läker kanske inte alls såren men de blir lättare att leva med så småningom.
Kramar dig hårt och lyssnar om du behöver det...
den däringa novellen??? Den kan du skicka till mig, nyfiken på vad du åstakommit...
Tänk på att det är halt ute så du tar det nätt i svängarna runt sjön...måste ju fråga vilken av de små sjöarna där runtomkring du använder...
ha det nu så gott vännen.
Kram igen/Anita
Skicka en kommentar