September...

Här hade det ju varit rätt häftigt om jag kunde bytt musik också... Det är på tiden, jag vet, men jag är på landet, med makens laptop, inte hemma, med min dator full med musik... Men så fort jag kommer hem byter jag musik till September! Aiaiiii, dancing in september...

Det är september alltså, ny månad, nytt liv. Hade det varit måndag också hade det varit ännu bättre...

Bara därför blev det en del snedsteg... En hel del. Såna som godis (för jag orkade inte äta upp det igår), nybakade frallor, för många (fanns inget annat bröd och jag ville göra mig till för familjen och baka(läs: muta) men det hade jag inget för), chips (de fanns och måste ätas upp innan måndag iaf) och ingen promenad (tänkte faktiskt, men det började regna och blev mörkare fortare än jag trott, och här på landet blir det mörkt när det blir mörkt, är det ingen måne så ser man inte vägen ens.

Men jag har varit lite duktig i alla fall. Jag sov bara till halv tio, jag bakade frallor som sagt, diskade och tvättade och hängde ut (att eländestvätten sen inte hann torka innan regnet kom på eftermiddagen är ju inte mitt fel, och var skulle jag göra av den om inte på alla stolar och andra lämpliga föremål i hela huset, det ser ut som om vi bor i ett flyktingläger i slummen, för upp på höskullen tre och en halv meter upp på ginglig stege, vilket maken tycker att jag ska, bär jag inte en korg med tvätt! Never!)

Jag sågade ved också, och klöv och staplade upp. Det vill säga, jag tyckte att jag var duktig. Mikael tyckte bara att jag gjorde massa jobb i onödan. Det är ingen 'riktig' ved, det är byggavfall, det ska till tippen. Tycker han. Men vadå tycker jag, det är trä, det är inte tryckimpregnerat, för det eldar vi verkligen inte med. Varför inte använda det då? Jag vet att det inte är samma bränslevärde som i ved som är huggen direkt i skogen. Men brinner gör det ju, värmer en liten stund...

Så hela tiden som vi har byggt vårt trebilars(traktorers)garage och stall med plats för två hästar och övervåning med höskulle, förråd och kontor för mig (där jag ska skriva mina bestsellers) har jag med outtröttlig envishet samlat alla små stumpar och oanvändbara brädbitar, sågat i lämpliga längder, klyvt när det behövts och fyllt hela vedskjulet (som är rätt stort). Men får man något tack... Nej, möjligen en dragning på munnen, som om jag vore en liten envis sjuåring eller något...

Jag hällde ut min kasse som är mitt mobila kontor på golvet framför brasan nu på kvällen och insåg efter en liten stund att två bokklubbar hade passerat bäst före datum... det vill säga, det var för sent att avbeställa månadens utvalda bok vilken jag inte i något av fallen ville ha... Det är alltid så. Jag har inte haft tid med den jämrans kassen på flera veckor. Då blir det så. Jag borde gå ur de där bokklubbarna, men det blir heller aldrig av.

Jag skulle beställt byxor på Ellos åt Richard också, för jag tänker verkligen inte springa runt hela Jönköping och leta byxor åt honom, för jag vet redan på förhand att vi inga kommer att hitta som inte har skrevet vid knävecken och det tycker varken jag eller han (tur för honom) är snyggt. Den katalogen hittade jag också i kassen. Plus en massa andra mer eller mindre intressanta saker. Obetalda räkningar bland annat. Kanske inte så konstigt att jag får påminnelser hela tiden...

Det här var nog inte vad jag hade tänkt skriva i dag, men jag minns inte längre vad jag hade tänkt... I morgon, eller någon annan gång, eller om ni hemskt gärna vill, kan jag ta en skröna till ur min samling. Nämligen den gången jag tafsade på en sjuttonårig kille på bussen. Till saken hör att det var rätt nyss, inte mer än fem år sen i alla fall, så jag var över trettio...

Eller den gången jag skulle välja musik till vårt bröllop och fick kantorn att rodna och tappa hakan...

Men det är som sagt en helt annan historia...