Blogg-Posten 2 oktober 2007

Var dag är en sällsam gåva
en skimrande möjlighet.
Var dag är en nåd dig given
från himlen, besinna det!

Var morgon är nåd och ansvar
med löften och nya krav.
Var afton står klara stjärnor
och frågar dig vad du gav.

Var afton står fjärran stjärnor
i glans över dag som flytt.
Var morgon dig Herren kallar
och väcker din vilja på nytt.

Vackert eller hur. Jag hade de första raderna i huvudet och trodde det var en dikt och googlade. Det är en psalm, nr 180 i Psalmboken fick jag veta, alltid lär man sig något. Och jag tyckte den var så fin så jag tog med hela.

Det är ju lite tankvärt det där, varje ny morgon är ju faktiskt en ny möjlighet, men även ett ansvar och när dagen är slut kan det kanske vara bra att ställa sig frågan: Vad har jag gjort i dag, vad fyllde jag dagen jag fick i gåva med? Ofta ingenting tyvärr... Många av mina dagar känns helt meningslösa. Så jag kanske ska brodera det där på en tavla och hänga på en plats där det syns. Toa kanske...

Bilden är väldigt fin också. Jag kan knappt med att säga det men den var ursprungligen ett pussel i Facebook... Jo, det är en last, det tar alldeles för mycket av min tid, men det är roligt...

Flytt-Nytt
I dag på morgonen fick jag annonstexten i mailen från mäklaren. Nog kunde man uttryckt sig mer kreativt och lockande. Tror jag. Men jag orkade inte komma med några förslag och han är ju ändå den som jobbar med det så han vet väl bäst... Enligt honom har mellan fem- och sexhundra varit inne och tittat på huset på nätet... Då är en hel del släkt och vänner till oss men inte alla...

Sen kom han en sväng vid halv fem och tog fler och bättre foton i huset, han hade skaffat ett rejält vidvinkelobjektiv till sin nya kamera och då blev det bättre. Han hade bråttom så han stannade inte länge. Flera rum som jag tänkte att han skulle tagit nya foton i tyckte han inte behövdes så dem hade jag snyggat till till ingen nytta.

Nu ska det väl ändå bara behövas en enda städning till, innan den stora - flyttstädningen, nämligen till måndag när visningen är. Sen hoppas jag att det inte tar allt för många dagar innan huset är sålt...

I morgon kommer de och besiktigar huset. Bäst att kolla igen om det är något jag måste göra till då. Mer än att tömma sopskåpet, för det såg jag att man skulle göra. Jag är rädd att traktorn i garaget (vi har inte blivit av med den än!) kommer stå i vägen och när de kommer får inget stå i vägen för då kommer det bara stå i besiktningsprotokollet att det inte gick att titta för det var oframkomligt. Då hjälper ju inte dolda-fel-försäkringen ändå antar jag...

Mikael är med på besiktningen, jag skulle bli fnoskig av att ha folk gå runt och muttra saker in stil med 'det där var inte bra...' och 'men vad har ni gjort här' och 'sånt här kan bli möööööögel...' Jag åker till mamma och bidar min tid där... Hon skulle bjuda på lunch.

Stalltips!
Fast inga direkta tips egentligen... Bara lite rapporter från ridningen. Tipsen och råden är det snarare jag som behöver. Fast det gick hyggligt i dag! Jag hade King! Han heter Kingstone egentligen och är väldigt fin. Mörk fux, rätt lagom stor (liten) häst, 155 eller något sådant. Han är en helt annan typ av häst än Lucija, grövre, mer halvblod antar jag. Han är ridskolans mest skolade häst och har tävlats i dressyr. Och så sätter de mig på honom...

Han ser ljusare ut här än han är, för mycket blixt... Fotot är från i somras, han hade skadat ögat (på andra sidan) och de satte upp luggen för att den inte skulle falla i ögat på honom och irritera.

Men det gick riktigt bra. Trots att vi red i stora nya ridhuset får jag väl säga... för trots att det är färdigt är det långt i från klart. Det finns ingen belysning för de får inte tag i någon elektriker som vill åta sig arbetet. Nu i kväll hade de dragit dit lösa lampor och riggat upp utmed väggarna, vilket gjorde att man blev bländad ett par gånger varje varv. Det var rätt skumt ändå.

Sen är sanden på 'golvet' nyditlagd och inte åtkörd så det var som att rida på en sandstrand. Tanken är ju trevlig men det var jobbigt för hästarna. King hade gått lektionen före också så han var lite trött. Men ändå den mest framåt häst jag fått rida hittills! Jag som är van vid de tröga hästarna drev honom så i traven att han flög fram. Det blev till och med lite galopp i dag och för första gången någonsin kändes det inte som 'hjälp jag kommer åka av' utan riktigt bra! Jag tror att det finns hopp för mig med...

Vi övade teknik, dressyrteknik, kan man säga, att rida fina volter på rätt ställen, stora serpentiner som korsar medellinjen, att börja och sluta trav och galopp vid rätt bokstäver (ridbanan har bokstäver utmed väggarna som hjälp) och sånt. Vi övade skänkelvikning och där fick jag känna hur det var att rida det med en mer framåt häst. Det var mycket mera hålla tillbaka än de andra så det gick så där.

Jag minns inte, jag tror aldrig jag berättade om förra veckans ridning. Vi hoppade då. Jag hade Lukas, en c-ponny, fast han är rätt okej i storlek ändå, han är stallets grand old man, en läromästare. Kanske eventuellt kan han få pension hos oss. Det känns också lite vanskligt, gamla hästar har ju den lilla nackdelen att de dör så småningom...

Det gick jättebra då också, jag hörde det på min ridlärare att hon var positivt överraskad. Då travade vi ändå bara över hindren än så länge, de är inte högre än kanske 30 cm, men jag red rätt vägar och gjorde allt annat helt rätt också. Hon sa det i dag också att det gick ju så bra sist med Lukas och det har gått bra med Lucija också. Så det var väl därför det blev King i dag. Och jag var helnöjd för det kändes på något sätt så bra. Som om det äntligen fungerar på något sätt.

Och jag som var trött som en gnu innan blev återigen så där märkligt pigg som bara ridningen kan göra mig.

Aktuell rapport
Ingen viktnedgång att rapportera... grrr... Jag som knappt åt någonting i går! Ingen promenad, jag hann inte för jag sov hela förmiddagen, städade på eftermiddagen, var hos Bronett och red. Fullt upp. I morgon ska jag gå ut till mamma och pappa, det är tre fyra kilometer.

Jag har inte ätit något godis och inget annat onyttigt heller, fast två smörgåsar med leverpastej till kvällsmat var kanske en för mycket... Nötter sägs ju vara nyttigt, jag tog en mycket liten hög (max två matskedar) av en blandning cashewnötter, russin, solrosfrön och jordnötter, det får bli mitt nya 'godis'.

Jag har fått order om att dricka minst två liter vatten om dagen, men det fungerar inte än. Jag glömmer bara av det. Jag får göra som när jag pluggade, ständigt bära med mig en sån där liten halvlitersflaska och sitta och dricka då och då. Jag brukade göra åt minst en flaska varje föreläsning på den tiden...

Vädret
Uppehåll. Kallt. Massor av löv har ramlat ner. Grått, vitt, brunt, svart, gult. Nej, usch.

I morgon åker vi till stan när besiktningen är klar, vi ska handla byggmaterial (som vanligt) och något slags höstskor till barnen, deras gympaskor är både slitna och lite för kalla när det är kallt. Jag tänkte köpa ljung och sån där blomkål (inte sån man äter utan sån man har i krukor utomhus) att ställa på trappan på visningen. Den borde väl stå sig till på måndag?

Husvisning

I dag har jag varit på den första husvisning jag någonsin varit på.

Det kan tyckas låta lite konstigt eftersom jag för tillfället äger två hus. Dels ställer sig kanske någon frågan, hur gick det till när du köpte dem då, tittade du inte på dem innan jag köpte dem och den andra frågan då... Ska ni köpa ett hus till???

Första frågan först. Vårt första hus, det 'i stan' som vi ska sälja nu, sålde den förre ägaren utan mäklare, han satte in en radannons i ortstidningen bara... Så vi kom och tittade på det själva, ägarna visade det. Ingen direkt husvisning alltså, med mäklare och massa andra spekulanter.

Det andra huset, det på landet, hade mäklare, vi ringde och förklarade att vi var intresserade av det och då tog hon med oss ut och tittade på det, så där bara. Det såg för hiskeligt ut, tänk att vi köpte det... Men vi såg väl de underliggande kvaliteterna...

Och andra frågan då, är vi så dumma så vi ska köpa på oss ett hus till? Nej, givetvis inte! Riktigt så dumma är vi inte. Även om jag haft pengar så jag kunde gödsla med dem hade jag aldrig köpt ett hus till. Och i vilket fall som helst inte det här då...

Ibland hör man om folk som har hus både i stan och på landet, i fjällen och på kusten och kanske till och med i Spanien eller på rivieran och tycker att det låter lyxigt. Jag skulle bara bli nervös och konstig av det. Vi köpte vårt hus på landet för tre år sen och tyckte det skulle bli så skönt att ha någonstans att 'fly' när vi inte orkade med 'stan'.

Hade vi kunnat ha det som ett renodlat sommarhus dit vi bara åkt lite på sommaren och någon helg då och då hade det kanske fungerat, men det blev nästan fifty fifty tiden mellan husen, allt man behöver ligger där man inte är och jag är ständigt orolig att något ska hända i huset där jag inte är och kan hindra inbrott, eldsvådor, översvämningar etc...

Och så blir jag precis fnoskig av allt åkandet med hela bilen full med saker, lite som att småflytta flera gånger i veckan. Det kanske fungerar om man är fullt frisk men för mig har det bara blivit en pina.

Så hur folk gör som har hus och lägenheter på både tre och fyra ställen det vet jag inte. Kanske har de en uppsättning av exakt allt de behöver på alla ställena och anställda som tittar till husen de inte är i, så det bara är att sätta sig i bilen/tåget/flyget och pysa iväg...

Jag är tydligen inte den typen som klarar av det där med flerbostadsgrejen. Jag insåg när jag läste ordet jag just skrev 'flerbostadsgrejen' att det är dubbelt sant. Jag orkar inte med att bo i flera hus. Jag hade heller aldrig orkat med att bo i ett hus där flera andra människor också bor, typ i en lägenhet alltså. Det hade nog fungerat ännu sämre.

Jag har märkt det nu när jag varit hemma 'i stan' och städat inför visningarna, målat fönster och sånt, att jag blir tokig på alla ljud, bilar, människor, överallt, hela tiden. Vårt hus ligger i en gammal del av samhället, barn som bor i de nybyggdare delarna passerar vårt hus på väg till och från skolorna. Inte alla barn, men väldigt många och de har en fruktansvärd ljudvolym, varför gapar och lever ungar jämt så fruktansvärt? Ju äldre ju värre. I går när vi höll på med fönstren gick det förbi ett gäng tonåringar, sexton eller så kanske, hälften brölade som ungtjurar och hälften kacklade som höns... Fast jag föredrar äkta vara!

Huset vi tittade på då, varför tittade vi på det då? Ren egoism... Vi ville jämföra med vårt, se hur mycket folk som kom (de som inte vill ha detta eller blir utan, kanske vill ha vårt?). Vi ville se hur en husvisning går till helt enkelt, för vi hade ju aldrig varit på någon innan.

Vad tyckte vi då... Tja... när jag var inne på toa uppe (det var enplanshus med källare) kom det en enorm silverfisk kravlande över golvet... Och då menar jag enorm, mörkbrun och två och en halv cm säkert, med riktigt rejäla 'spröt', de jag sett innan har på sin höjd varit en cm och lite silvriga. Och det var en silverfisk, det var fler än jag som såg den som sa det. Vi såg mindre exemplar också inne i en sån där globlampa i ett rum i källaren när vi tände lampan.

Nu ska ju enstaka silverfiskar inte vara så farligt, men när jag läste besiktningsprotokollet senare såg jag att det var en hel del anmärkningar där de 'rekommenderade att de kontaktade en fackman för vidtagande av ytterligare åtgärder eller något i den stilen.

Jag berättade för min syster A om det här senare på kvällen. Hon berättade då om när min syster M skulle köpa en present till en lärare en gång och hon på fullt allvar föreslog att de skulle skaffa honom några silverfiskar, han hade ju guldfiskar i ett akvarium redan... Fast hon trodde givetvis att silverfisk också var en akvariefisk... Hon är söt, hon gör alltid såna roliga blundrar.

Huset är rätt olikt vårt. Vårt hus är av rött tegel, detta av vit mexisten. Vårt har vanligt sluttande tak, kallas väl sadeltak eller? Svarta betongpannor. Detta hade nästan helplatt tak med papp, låter läckert när det kommer en meter blötsnö? Vårt är byggt på sextiotalet, detta på sjuttiotalet. Då hade byggfusket dragit igång, i alla fall där vi bor för samhället upplevde en riktig byggboom på sjuttiotalet, säkert hälften av villorna byggdes då och många är riktiga mögelhögar nu.

Det var väl inte så illa med detta, men det fanns risk för 'mikrobiella skador' stod det på flera ställen i besiktningsprotokollet. Alltså vad vi vanligt folk kallar mögel...

Huset var byggt på sjuttiotalet som sagt, mycket var nog kvar sen dess, köksluckorna t ex och innerdörrar och dörrlister och sånt kändes inte jättefräscha. Så den som köper det huset har en hel del och göra... och priset låg på en bit över miljonen... Det är väl i och för sig där hus i vårt samhälle av den storleken hamnar på men jag tror ändå de kan få problem med att få det sålt...

Det var väl en fem familjer där och tittade, svårt att säga, för många hade både mammor, pappor och bröder med sig, inte så ovanligt tydligen som jag tänkte när våra spekulanter drog med sig halva släkten.

De vi tjuvlyssnade på verkade inte jätteangelägna om huset... En av dem var Mikael lite bekant med, han jobbar tillsammans med hans lillebror. Är ni på jakt efter nytt hus frågade han Mikael lite förvånat när vi gick runt i trädgården. Nej, viskade Mikael lite konspiratoriskt då, vi ska sälja, vi är bara här för att kolla hur landet ligger...

Jaså lyste han upp då, vad ska ni ha för ert hus? Han lät riktigt intresserad. Synd bara att vi bestämde med mäklaren i kyrkan i dag att han får ta över nu...