Husvisning

I dag har jag varit på den första husvisning jag någonsin varit på.

Det kan tyckas låta lite konstigt eftersom jag för tillfället äger två hus. Dels ställer sig kanske någon frågan, hur gick det till när du köpte dem då, tittade du inte på dem innan jag köpte dem och den andra frågan då... Ska ni köpa ett hus till???

Första frågan först. Vårt första hus, det 'i stan' som vi ska sälja nu, sålde den förre ägaren utan mäklare, han satte in en radannons i ortstidningen bara... Så vi kom och tittade på det själva, ägarna visade det. Ingen direkt husvisning alltså, med mäklare och massa andra spekulanter.

Det andra huset, det på landet, hade mäklare, vi ringde och förklarade att vi var intresserade av det och då tog hon med oss ut och tittade på det, så där bara. Det såg för hiskeligt ut, tänk att vi köpte det... Men vi såg väl de underliggande kvaliteterna...

Och andra frågan då, är vi så dumma så vi ska köpa på oss ett hus till? Nej, givetvis inte! Riktigt så dumma är vi inte. Även om jag haft pengar så jag kunde gödsla med dem hade jag aldrig köpt ett hus till. Och i vilket fall som helst inte det här då...

Ibland hör man om folk som har hus både i stan och på landet, i fjällen och på kusten och kanske till och med i Spanien eller på rivieran och tycker att det låter lyxigt. Jag skulle bara bli nervös och konstig av det. Vi köpte vårt hus på landet för tre år sen och tyckte det skulle bli så skönt att ha någonstans att 'fly' när vi inte orkade med 'stan'.

Hade vi kunnat ha det som ett renodlat sommarhus dit vi bara åkt lite på sommaren och någon helg då och då hade det kanske fungerat, men det blev nästan fifty fifty tiden mellan husen, allt man behöver ligger där man inte är och jag är ständigt orolig att något ska hända i huset där jag inte är och kan hindra inbrott, eldsvådor, översvämningar etc...

Och så blir jag precis fnoskig av allt åkandet med hela bilen full med saker, lite som att småflytta flera gånger i veckan. Det kanske fungerar om man är fullt frisk men för mig har det bara blivit en pina.

Så hur folk gör som har hus och lägenheter på både tre och fyra ställen det vet jag inte. Kanske har de en uppsättning av exakt allt de behöver på alla ställena och anställda som tittar till husen de inte är i, så det bara är att sätta sig i bilen/tåget/flyget och pysa iväg...

Jag är tydligen inte den typen som klarar av det där med flerbostadsgrejen. Jag insåg när jag läste ordet jag just skrev 'flerbostadsgrejen' att det är dubbelt sant. Jag orkar inte med att bo i flera hus. Jag hade heller aldrig orkat med att bo i ett hus där flera andra människor också bor, typ i en lägenhet alltså. Det hade nog fungerat ännu sämre.

Jag har märkt det nu när jag varit hemma 'i stan' och städat inför visningarna, målat fönster och sånt, att jag blir tokig på alla ljud, bilar, människor, överallt, hela tiden. Vårt hus ligger i en gammal del av samhället, barn som bor i de nybyggdare delarna passerar vårt hus på väg till och från skolorna. Inte alla barn, men väldigt många och de har en fruktansvärd ljudvolym, varför gapar och lever ungar jämt så fruktansvärt? Ju äldre ju värre. I går när vi höll på med fönstren gick det förbi ett gäng tonåringar, sexton eller så kanske, hälften brölade som ungtjurar och hälften kacklade som höns... Fast jag föredrar äkta vara!

Huset vi tittade på då, varför tittade vi på det då? Ren egoism... Vi ville jämföra med vårt, se hur mycket folk som kom (de som inte vill ha detta eller blir utan, kanske vill ha vårt?). Vi ville se hur en husvisning går till helt enkelt, för vi hade ju aldrig varit på någon innan.

Vad tyckte vi då... Tja... när jag var inne på toa uppe (det var enplanshus med källare) kom det en enorm silverfisk kravlande över golvet... Och då menar jag enorm, mörkbrun och två och en halv cm säkert, med riktigt rejäla 'spröt', de jag sett innan har på sin höjd varit en cm och lite silvriga. Och det var en silverfisk, det var fler än jag som såg den som sa det. Vi såg mindre exemplar också inne i en sån där globlampa i ett rum i källaren när vi tände lampan.

Nu ska ju enstaka silverfiskar inte vara så farligt, men när jag läste besiktningsprotokollet senare såg jag att det var en hel del anmärkningar där de 'rekommenderade att de kontaktade en fackman för vidtagande av ytterligare åtgärder eller något i den stilen.

Jag berättade för min syster A om det här senare på kvällen. Hon berättade då om när min syster M skulle köpa en present till en lärare en gång och hon på fullt allvar föreslog att de skulle skaffa honom några silverfiskar, han hade ju guldfiskar i ett akvarium redan... Fast hon trodde givetvis att silverfisk också var en akvariefisk... Hon är söt, hon gör alltid såna roliga blundrar.

Huset är rätt olikt vårt. Vårt hus är av rött tegel, detta av vit mexisten. Vårt har vanligt sluttande tak, kallas väl sadeltak eller? Svarta betongpannor. Detta hade nästan helplatt tak med papp, låter läckert när det kommer en meter blötsnö? Vårt är byggt på sextiotalet, detta på sjuttiotalet. Då hade byggfusket dragit igång, i alla fall där vi bor för samhället upplevde en riktig byggboom på sjuttiotalet, säkert hälften av villorna byggdes då och många är riktiga mögelhögar nu.

Det var väl inte så illa med detta, men det fanns risk för 'mikrobiella skador' stod det på flera ställen i besiktningsprotokollet. Alltså vad vi vanligt folk kallar mögel...

Huset var byggt på sjuttiotalet som sagt, mycket var nog kvar sen dess, köksluckorna t ex och innerdörrar och dörrlister och sånt kändes inte jättefräscha. Så den som köper det huset har en hel del och göra... och priset låg på en bit över miljonen... Det är väl i och för sig där hus i vårt samhälle av den storleken hamnar på men jag tror ändå de kan få problem med att få det sålt...

Det var väl en fem familjer där och tittade, svårt att säga, för många hade både mammor, pappor och bröder med sig, inte så ovanligt tydligen som jag tänkte när våra spekulanter drog med sig halva släkten.

De vi tjuvlyssnade på verkade inte jätteangelägna om huset... En av dem var Mikael lite bekant med, han jobbar tillsammans med hans lillebror. Är ni på jakt efter nytt hus frågade han Mikael lite förvånat när vi gick runt i trädgården. Nej, viskade Mikael lite konspiratoriskt då, vi ska sälja, vi är bara här för att kolla hur landet ligger...

Jaså lyste han upp då, vad ska ni ha för ert hus? Han lät riktigt intresserad. Synd bara att vi bestämde med mäklaren i kyrkan i dag att han får ta över nu...