Ute och cyklar

Det känns lite som om allt har rasat nu.

Vi var på utvecklingssamtal för Johannes i tisdags och för Richard i fredags. Båda två är egentligen duktiga och någorlunda ordentliga men på de senaste åren har det bara gått nerför. De slarvar, glömmer, gör inte sina läxor, koncentrerar sig inte. Det var inte mycket positivt på de där samtalen.

Jag kände mig rätt knäckt. Speciellt som Richards lärare spände ögonen i oss och sa att det hänger på föräldrarna också, ni får hjälpa honom med läxorna. Som om jag inte gör det. Jag frågar och frågar, vad har ni för läxor. Och de ser ut som urblåsta ägg och säger att näää vi har inga läxor och så visar det sig sen att de missar massor av läxor och prov even...

Vad gör man, ska jag ständigt misstro dem? De gör det ju inte med flit heller. Så det hjälper ju inte att skälla på dem tills de 'erkänner', för de tror ju faktiskt att de inte har några läxor. De glömmer, lyssnar inte när de får läxan, eller nåt. Alzheimer junior?

Och de gånger de har läxorna med sig hem glömmer de ta med dem tillbaka...

Jag tror det där fungerade någorlunda innan jag gick i väggen. Jag kom t ex ihåg att kolla deras väskor, vaska fram alla lappar och titta i loggboken och sånt, men jag är ju hundra gånger glömskare än vad de är så jag kommer aldrig ihåg att göra det nu. Johannes utvecklingssamtal t ex gick vi på den tredje tiden vi fick, de andra två kom aldrig längre än till bänken båda gångerna... Där gör ju lapparna nytta.

Jag kan inte annat än bli rätt så förbannad på min äkta hälft, han borde ha tagit mer ansvar när han märkte att jag inte orkade. Men det gör han inte. Fast han säger att han gör det. En del kanske, men uppenbarligen inte allt.

Och mitt i allt ihop så tror folk att jag mår bättre? Hur kan de få för sig det? För att jag låter som att jag gör det och ler och smilar och gaskar upp mig bland folk? Jag är sådan. Men det har jag å andra sidan varit hela tiden. Det bär mig väldigt mycket emot att gå runt ute bland folk och se lika bedrövlig ut som jag känner mig.

Bronett sa det i tisdags igen, att du är ju inte deprimerad i alla fall. Jaha ja, men då slipper jag kanske pratet om antidepressiva då kanske? Hur ska de ha det? Och bara för att inte jag gråter och bölar och har mig jämt kan jag väl vara trasig på insidan ändå. Jag håller stenhårt på det där med att inte tappa ansiktet.

Jag fick ett sms också från ligaledaren i Svikaretabellen. Ja jag vet det var jättestyggt sagt, när jag nu fick ett sms och allt. Wow. Det var i och för sig ett svar på ett som jag skickat, fast det är kors i taket ändå i och för sig, för de sjuhundranittioåtta som kom före det fick inga svar. Och då fick jag höra igen att det lät som jag mådde bättre. För att jag inte skriver snyft i bloggen då kanske...? Men jag har tröttnat på det, trodde inte vederbörande läste den ändå. Och i längden blir det så trist att skriva 'som om' någon som borde få höra ett och annat kanske läser.

Min vana trogen, för att jag är så jävla väluppfostrad (så att jag egenligen aldrig svär), svarade jag på sms-et men fick givetvis inget svar. Hallå, idiot-Eva vad väntar du dig?

Det var en parantes i och för sig, att barnen inte hänger med i skolan känns värre. Kanske får Richard och jag sitta och plugga engelska hela sommaren igen, precis som förra. Och tyska. Och svenska. Kanske.

Sen började jag jämföra tidsspann lite... Jag gick i väggen för ett och ett halvt år sen. Barnen har strulat i skolan lite längre faktiskt och mycket annat har liksom inte fungerat. Det var bra, bättre i alla fall tills vi köpte huset på landet.

Jag älskar vårt hus på landet, det är inte det, men när jag tänker på det nu så blev det nog för mycket för oss. Vi klarade inte av att ha sommarstuga som vanligt folk, med b standard och åka dit fyra veckor på sommaren, någon helg då och då och titta till det lite på vintern. Nej, full standard, vara där mer än hemma etc...

Tur att vi ska flytta dit, och bara ha ett hus att hålla på med, jag hoppas det blir bättre då...

Samtidigt vet man vad man har, men aldrig vad man får. Jag håller på och oroar sönder mig inuti över hur det ska bli och om vi gör rätt. Tänk om man ångrar sig om några år, då är det ju för sent.

Jag tänkte skriva en låååång blogg som ingen orkar läsa, som egentligen nog är en slags uppgörelse med mig själv, en för och emot lista här och där. Vad är bra med att bo i 'stan', vad är bra med att bo på landet, hur kan man ändra på minusen till plus?

Ni kan ju få hjälpa till i och för sig om ni orkar läsa. Jag skriver den nästa vecka. Och jo jag vet, lite mer än nio av tio gånger blir inte de där sakerna gjorda som jag säger att jag ska göra, speciellt inte det jag säger att jag ska skriva. Men jag ska göra det. Måste göra det.

Men först ska jag cykla. I morgon cyklar jag fem och en halv mil på nya cykelen. Hoppas den är snäll mot mig. Jag, Mikael och Richard cyklar långa rundan, Johannes cyklar korta med min syster och kusinen V.

Vi ska fira Johannes som fyller tio år samma dag också. Jag har gjort frukter av sockermassa och marsipan som jag ska dekorera den med. Jag har tänkt mig att resultatet ska bli något i den här stilen.

Fel väg...

Jag är riktigt 'duktig' nu... Det här är dels det andra inlägget jag skriver samma dag... (jag menar det kan ju gå veckor mellan annars). Dels har jag inte varit och hälsat på en endaste en av er i dag - än.

Jag har som sagt haft fullt upp i dag ändå. Nu sitter jag och slappar efter väl förrättat värv eller något. Sen jag skrev förra bloggen har jag ridit, duschat, slängt alla ridkläderna mm i tvätten och smakat på de vidunderligt goda frallorna (fem stycken räknas väl bara till smaka väl? Obs, de var väldigt små).

Vi red bommar i dag. Det var sista gången före bomprovet som vi har om tre veckor... Gaahh... Jag är inte redo för något som helst prov i ridning än, och speciellt inte bommar, vilket jag tycker är svårt.

Vi travar över bommarna (utom C som fick galoppera över dem i dag, så härligt det såg ut) och ska helst stå i lättsits över bommarna, och när jag gör det tappar jag alltid drivningen så hästen stannar ofta av och lufsar över bommarn och passar på att sparka rejält på dem också...

Inte nog med det. I dag red jag dessutom fel väg. Vi skulle rida en bana över bommarna. Allt vi gör är ju egentligen en förövning för hoppning, framridningen mot bommarna, trepunktsitsen och banridningen, dvs att man rider bommarna i rätt ordning etc. Det har ni säkert sett på hästhoppning på teve, att de alltid hoppar hindrena i samma ordning. Tur att jag inte var med i teve...

Det räknar säkert till en av kardinalsynderna inom ridning att rida fel väg, det gjorde jag... Vi skulle börja i vänster varv, över de grönvita bommarna, sen fortsätta till halva långsidans längd och vända rätt upp över den svarta bommen med de rosa prickarna (låter inte som något reglementsmässigt målat hinder...) sen byta varv och rida höger varv och vända snett igenom över de rosabeiga bommarna och sen fortsätta i vänster varv över de rödvita polkagrisbommarna. Jag glömde byta till höger varv efter den svarta bommen...

Jag lär aldrig klara det provet...

Men sen galopperade jag, så det tog liksom ut mina tidigare fel. Carro, samma häst som förra gången är inte jättelättgalopperad, inte i vänster varv i alla fall, där blev det bara en antydan till galopp men i höger varv gick det åtminstone en halv långsida, för att vara jag är jag rätt nöjd med det faktiskt!

Jag kom upp på hästen utan hjälp också. Jag trodde aldrig jag skulle lära mig det, att jag är för tung i rumpan, för osmidig eller något, men jag svingade mig upp alldeles själv, hade inte ens någon som höll i henne åt mig. Och jag kände på något sätt hur balansen sitter där mycket bättre nu, även när det gick riktigt fort i traven kände jag att jag satt säkert. Eller om det var för att det var just Carro, det kan det ju ha varit...

Carro är en tinker fick jag veta i dag, en irländsk ras. Vi har två tinkerhästar i stallet, Carro och Star. De har lång lockig man och svans, rejäla hovskägg och skägg under hakan men är i övrigt väldigt fina och släthåriga, Carros hårrem är som mörkbrunt siden. Star är skäck och har underbar vit man och svans.

Vi var bara tre den här gången, vi är sju i gruppen egentligen, men två hade ringt och sagt att de inte kunde, de andra kom bara inte. Men det var ju desto bättre för oss andra för hon kunde drilla oss mer intensivt... Jag och H som är riktiga nybörjare fick öva på att rida lätt rätt. Hur var det nu... När hästens yttre ben, det som är mot ridhusväggen (alltså höger ben i vänster varv och vänster ben i höger varv) går bakåt ska jag sitta ner och när det går framåt ska jag stå upp. Det var inte så lätt att se i vänster varv för hon har lång man och den hänger på högersidan. Jag gjorde faktiskt rätt många gånger utan att 'veta om det'. Jag tror att man kanske gör det instinktivt, känner när det är rätt.

Nästa gång är det dressyr igen. Jag hoppas nästan jag får ha Carro igen, vi ska säkert öva nedsutten trav igen och på henne fungerade det utmärkt, alla hästar är ju inte lika bekväma att sitta ner på i traven har jag förstått.

Richard red två lektioner före mig i dag. Han hade Lucija, det är första gången han rider en så pass stor häst, hon är strax över 160 och det är inte jättestort det heller egentligen. Men det hade tydligen gått jättebra. Både Richard och ridläraren var väldigt nöjda.

Lucija kommer från Lettland, de köpte in henne förra våren och hon hade inte gått många lektioner förrän de började misstänka att något inte stämde med henne. Ridläraren sa att det ser ut som hon är dräktig, men det sa stallägaren att det ska hon inte vara. Men sen tog de dit veterinären som sa att jo, här kommer det bli föl om fem sex veckor, men det tog inte mer än någon vecka så stod lille Zator där en morgon. Han är ett år nu och den sötaste lenaste lilla häst man kan tänka sig.

Det blev bara hästprat i den här bloggen... Men det får det väl bli lite då och då framigenom! Det är lustigt ändå, det här med ridningen. Nästan alla gånger känner jag att neeej, orkar inte, vill inte, känns jättemotigt, och så kommer jag dit och rider och även om det inte alltid går jättebra så åker jag alltid därifrån med hela kroppen liksom fylld av energi och glad och tillfreds. Jag kan ju bara hoppas att den eventuella arbetsträningen där skulle kunna ha samma inverkan, för blir det ju rena medicinen för mig!

Åtta månader

I dag är det åtta månader kvar till jul, det har med andra ord också gått fyra månader sedan det var jul. Jag vet inte riktigt vilket som känns 'värst'...

Jag kanske borde börja planera julen nu så det inte blir så stressigt då... men kan jag det? Jag vet ju inte var jag bor, vad jag gör, vem jag är knappt... Om det blir flytt i höst så är det ju knappt någon ide att börja planera julen före flytten.

Och de är ju på mig om arbetsträning igen. Bronett tycker jag verkar så pigg och glad och icke-deprimerad, konstigt att jag känner mig så under isen allt som oftast då... Det är väl det att jag alltid putsar fasaden så när jag ska dit, det är märkligt, men jag kan inte låta bli att göra det. Jag kan inte gå runt och se så kass ut som jag mår.

Min ridlärare föreslog för ett par veckor sen att jag kanske kunde arbetsträna i stallet. Jag tyckte det lät som en toppenide. Vi har inte pratat med ägaren än, men jag får väl ta och göra det snart... Vi gick inte närmare in på vad jag skulle göra, men det skulle vara på förmiddagarna i så fall, antar att det är lite utfodring, mockning, släppa ut hästarna och sånt.
Det skulle nog kunna fungera tror jag, om de inte är för hårda med tider och sånt, för det som stressar mig mest, vad det än gäller är tider. Oavsett vad det gäller, läkarbesök, ridning, fika med syster, kvartsamtal, you name it. Även om jag bara ska iväg någon timme på eftermiddagen så förstör det liksom hela dagen för mig, det blir ingenting gjort, jag vimsar bara omkring och kan inte företa mig något, även om det är 'små' grejer...

Så i dag när jag har varit hos Bronett klockan ett och ska iväg till ridningen åtta och däremellan hunnit med utvecklingssamtal med Johannes kvart över tre har det inte blivit för mycket gjort...
Jag har hängt upp en tvätt och lagt en till i maskin och glömt av den. En av de mer dumma nackdelarna med att ha tillgång till egen tvättmaskin, till skillnad mot de som bor i lägenhet och måste boka tid, är att jag kan glömma en tvätt i maskin så länge att den börjar mögla...

Jag började vattna blommorna men det blev bara nysådden som fick sig en skvätt. Det är de som är känsligast för torka så det var i och för sig rätt ordning, men de andra skulle nog också behöva lite vatten.

Sen fick jag ett sånt där dumhetsryck och fick för mig att jag skulle baka. Mitt i alltihop glömde jag att det var tisdag och att jag skulle rida och allt, och bad Mikael köpa jäst och mjöl så jag kunde baka frallor.

Inget kan ju vara enklare egentligen, det tar varken mycket tid eller kraft, men jag ser brödbakning som världens projekt... Och samtidigt det finns de jag känner som bakar bröd flera gånger i veckan nästan som i förbifarten, ungefär lika självklart som att jag kollar mailen flera gånger i veckan. Fast egentligen är det trettionio gånger om dagen...

Jag skulle skriva om viktiga saker nu egentligen, som flytt med tillhörande ångest, uppbrottskänslor, mäkarbesök och sånt men jag har inte riktigt ork till det. Kanske i morgon.

Fast jag har mycket annat att göra då också...

- Jag ska göra frukter och bär av sockermassa, kanske jag köper lite marsipan och choklad också att blanda med så det inte blir så ettersött. Johannes har beställt en tårta till sin födelsedagsfest nr 1 som vi har på söndag och det ska vara en frukttårta, jag tänker mig vit sockermassa och massor av frukt på den. Det blir banan och hallon inuti som vanligt.

- Jag ska rensa skogsclematisen från död ved, det började jag med härom veckan, men sen blev det kallt och jag blev trött och det kom annat emellan.

- Jag ska rensa rabatterna, jag har börjat med det också en gång när jag var ute och skulle hänga tvätt...

- Jag ska träningscykla i alla fall två vändor, helst onsdag och torsdag så jag kan vila fredag och lördag sen. Jag måste ta ut min nya fina röda cykel och se om det känns bra, annars får jag ta min gamla, jag vill inte cykla fem och en halv mil på en cykel som 'ger skavsår'...

- Det gamla vanliga... strykhögen som växer som en bakterieodling...

- Skriva bloggar, läsa bloggar och sånt.

- Skriva på min bok borde jag göra... Jag får ta itu med det nästa vecka tror jag.

Det är första maj nästa vecka. Jag kanske skulle kika lite försiktigt på mina nyårslöften och se om jag har brutit precis alla eller om det kanske finns något litet jag har hållt... Och göra en nystart...

Och det vart kväll och det vart morgon igen...

Jag hade 3G med mig i går kväll. hela 3,6 Mbit, men jag var för trött... Och i dag har jag bara 53,6 kbit men det får väl gå ändå.

Jag sov som en gris hela natten, trots att jag inte gjorde mycket nytta i går, Richard och jag cyklade bara en och en halv mil, det räckte till faktiskt, sammanlagt blev det knappt tre mil i går, hur jag ska kunna cykla fem och en halv mil eller vad det nu är nästa helg är mer än jag förstår...

Eller hur jag ska orka med något annat heller för den delen. Jag känner mig så trött så det finns inte ord för det. Jag får ta det med Bronett på tisdag.

Jag måste vila mig (mentalt iaf) så jag orkar med ridningen på tisdagen också. Jag hade Carro förra veckan, en väldigt speciell häst med jättehovskägg och skägg under hakan, jättelång vågig man men i övrigt slät och fin som siden, mörkbrun och väldigt kraftfull på något sätt. Jag är inte hundra på vad det kan vara för ras. Men lite lat är hon trots den utstrålningen, så man får jobba hårt. Vi övade bland annat nersutten trav utan stigbyglar och det gick faktiskt jättebra, så jag har nog övat upp någon slags balans någonstans i alla fall...

I dag tar vi det lite lugnare allihop, kanske ska vi åka och titta på en spegeldörr. Vi satte ju in en köpesannons på blocket och har fått några svar men de förra var för dyra och för långt bort, man åker inte till Bromma och köper en gammal dörr för tvåtusen... men den här lät bra.

Det är mulet och kallt. Usch. Jag hoppas det blir bättre väder nästa helg. Det är klart att det går att cykla i regn och motvind, jag har gjort det förr, men det är inte roligt alls. Och i år känner jag mig tröttare än jag har gjort någon gång förut.

Om någon eventuellt varit nyfiken på om jag fått något gjort av allt det jag skulle göra men aldrig hann så har jag betat av några av sakerna på listan faktiskt.

Jag har inte strykt klart... Förra helgen var det bara två gardiner kvar, nu är den högen förstärkt med en hel del kläder...

Jag har inte skrivit de bloggar jag sa att jag skulle skriva än... om mäklaren och om påsken, nu är det ju mer än två veckor sen, men jag ska försöka ta det i veckan. Mäklaren i alla fall, påsken börjar kännas mindre intressant, den var ju bara...

Jag är ikapp med era bloggar, eller ja, jag var det häromdagen i alla fall.

Jag har faktiskt broderat mina fina torgvantar, det var tur jag hade dem här i går när vi cyklade, för det fanns bara ett par vantar i hela huset och vi var ju två som skulle cykla, men ihh vad jag frös om fingertopparna. Men de blev fina och jag blev nöjd med dem.

Vi har haft familjeråd, förra helgen, och ska ha fler för det kändes att det faktiskt behövdes diskutera igenom saker, inte för att vi kom fram till några direkta beslut eller ens någon slags konsensus, men vi pratade i alla fall och det kändes viktigt.

Jag har klippt håret, det stod inte med på min lista, jag gjorde det i måndags och det blev så bra! Hon tog en hel del för det var tunt och slitet och tyngde liksom håret, trots sin tunnhet, så nu när håret är kortare ser det mycket mer ut på något sätt, och lockigare och friskare, jag ser nästan bra ut...

Men GAAAAHHH jag har alldeles glömt beställa på Panduro och Johannes som fyller om en vecka, shit shit shit, han får väl få grejerna i efterskott då, måste göra i morgon, remind me!!!

Jag sorterade min väska på kvällen efter förra bloggen jätteordentligt och fick lite struktur på sakerna, men nu är det katten dags att ta itu med den IGEN, jag fattar inte hur jag bär mig åt, jag kör ner allt jag inte vet vad jag ska göra av där, istället för att det ska ligga på köksbordet som det gjorde förr. Så det krävs täta rensningar, jag får ta och sätta mig med den sen IGEN.

Ni är så snälla och säger åt mig att jag inte behöver slita så och göra så mycket och vara så duktig, men i själva verket är det så att jag är så lat, jag bara säger att jag ska göra en massa saker...

Så är det. Nu ska jag laga till en brunch, vi var inte hungriga när vi gick upp för några timmar sen. Nu är vi det. Det blir äggröra, korv, bacon, te, rostat bröd och juice, säkert inte nyttigt men jättegott!

Bloggångest...

... eller något sådant.

Fast det stämmer kanske inte helt och hållet, för det har ju inte med bloggandet direkt att göra.

Det har varit en bunt med veckor nu när det liksom har hänt för mycket. Det har varit mäklare och påsk och födelsedag och gjutning av grunden på nybygget, massa planeringar och tankar och funderingar och mycket har känts väldigt jobbigt.

Jag har suttit vid datorn varje dag av och till som vanligt, men det har av någon anledning tagit emot väldigt att blogga. Jag är ju så pretentiös jämt så jag kan ju inte bara sätta mig vid datorn så här som jag gör nu och skriva rätt upp och ner direkt i bloggen.

Jag brukar skriva i word och klippa och klistra, mycket av den enkla och kloka anledningen att det ibland hänger sig och försvinner det man skriver. Men det blir på något sätt så mycket jobbigare då. Och så får jag för mig att jag måste ha massa bilder jämt också och det tar också tid. Och ja... jag vet inte vad det är som tar tid egentligen, men det stannar liksom upp mig.

Jo, jag vet en sak som låser. Jag har fått för mig att jag inte kan skriva ett blogginlägg om jag inte först har gått min runda och hälsat på hos alla andra... Och eftersom jag har så många bloggare på min lista nu och flera av er skriver så mycket... så blir det aldrig någon tid över till min egen blogg... Jag kanske borde göra en omprioritering, men det känns på något sätt oartigt att inte läsa och skriva hos er andra innan jag skriver hos mig själv.

Det låter lite bekant på något sätt... Har jag lyckats överföra en gammal kvinnofälla på mitt bloggande, så surt... Att alltid tänka på alla andra innan jag tänker på mig själv... Fast lite ego tänker jag också, lite som att jag måste ju upprätthålla kontakterna så ni inte glömmer bort mig... För det är tråkigt med de bloggar man besöker och skriver kommentarer i som aldrig återgäldar det. Jag har faktiskt gjort en lite röjning där och bara behållt de som hälsar på tillbaka. Det kanske låter själviskt men någonstans måste man ju dra någon slags gräns.

Eller nåt...

Jag har inte mått jättebra de senaste veckorna i alla fall. Det är som om något otäckt svart moln hängt över mig och förmörkat min tillvaro, trots solsken och vår och en hel del glädjeämnen som ändå finns runt omkring mig, jag har liksom inte kunnat ta till mig dem. Det är synd.

Jag har känt mig deppig, tröstätit för mycket, glömt att väga mig, eller förträngt kallas det kanske, jag känner mig otäckt tjock så jag vågar knappt väga mig nu... Och sommaren är snart här...

Jag tror i och för sig att jag vet varför. Det här med flytten som kommer lite för fort för mig, alla tankar runt det. Jag har samlat material i huvudet för en blogg om det i positivt - negativt tankar som jag har tänkt skriva i flera månader. Det lustiga är att i går kom Johannes hem från skolan och berättade att han och kuratorn hade gjort just en sån lista, det positiva med att bo i samhället resp på landet och kommit fram till åtta plus för samhället mot sjutton för landet...

Johannes går hos kuratorn ibland, jag vet inte om jag har berättat det. Han hade lite problem med att koncentrera sig och det visade sig att det var för att han oroade sig för mig, de började i höstas, i början på hösten då när jag mådde så väldigt dåligt. Så han gick till kuratorn på eget initiativ, hon hade varit där och presenterat sig, och pratade med henne, de har fått en jättebra relation så han går dit ibland när han har något problem, som flytten nu, han är väl den som tycker det här känns jobbigast.

Men jag tar det i en egen blogg som sagt. Det blir en lång blogg...

Nu ska jag och Johannes cykla in till vår 'stad'. Det är en väldigt liten stad som ligger åtta kilometer från vårt hus på landet, det är närmsta stället där vi har någon affär också. Det är nog en positiv sak, man sticker inte till affären och köper godis i onödan och om man gör det så gör man nog åt det, för jag får cykla i så fall...

Sen i eftermiddag ska jag och Richard cykla en ordentlig sväng på tre mil eller så. Nästa helg är det Hunnebergsrundan i Trollhättan. Jag, Richard och Mikael cyklar långa rundan på 5, vad det nu var för nånting mil och Johannes cyklar med min syster och kusinen den lilla rundan på 1,2 mil. Så det vill till att börja träna nu...

Jag återkommer i kväll tänkte jag och skriver mer. Om 3G internetet, Gud och jag vill...

Rapport från Mitt rike...

Mitt rike alltså, inte Mittens rike. Jag är inte i Kina. Tyvärr, för det hade varit intressant. Men jag har det rätt bra här också, under min korkek... Jag har en ek faktiskt i ett skuggigt hörn av trädgården, det är en liten krake, antingen är den inte så gammal eller så växer den dåligt, men den är söt min lilla ek. Jag är inte så pigg på att sitta under den bara, det brukar vara maurer där (dvs myror, kanske bäst att tillägga, för sist jag skrev om maurerna var det ingen som fattade vad jag menade...)

Vad hann jag då med av allt det som jag skrivit upp på min rätt så orealistiska lista i går kväll...

Innan jag gick och la mig (och det var rätt sent...) hann jag faktiskt med att:

- blogga hos alla utan hos Annica, för där strulade hennes space med mig. Jag gottgjorde det idag på förmiddagen och noterade att hon faktiskt funderar på att flytta hon med, så blir vi grannar!

- färga håret, det gjorde jag också, nu är det mörkbrunt och fint, HELA håret igen, inga ljusa fula strån som tittar fram, och jag var väldigt o-kladdig den här gången, inga handdukar, kläder, väggar, golv och tak fick några fläckar som de inte skulle ha.

- föreslå familjeråd, men mer blev det inte än så, jag får gå vidare och planera in tid och säga åt folk att förbereda frågor de vill ta upp. Det känns viktigt att ha med hela familjen i allt som händer nu med bygge och försäljning och flytt och sånt. Och så går de och funderar själva , barnen, på sånt som aldrig kommer fram riktigt, Liseberg t ex, blir det något i år, sånt måste vi diskutera.

- få iväg köpesannonsen om spegeldörren fast det var fusk för det var Mikael som gjorde det, fast det var det iofs meningen hela tiden att han skulle göra, det är liksom hans avdelning det där med annonser.

Jag hann inte igår men i dag:

- fotade jag lite i trädgården. Nu känns det nästan mest viktigt att göra det för min egen del... först var det ju meningen att vi skulle göra det för att visa köpare vid annan årstid hur fint det är på våren... mer än om det sen när jag berättar om mäklaren...

- bäddade jag sängen, i går när jag skulle gjort det hade Mikael hunnit gå och lägga sig. Jag kunde inte riktigt med att köra upp honom och säga att hörru du du, nu står här på min lista att jag ska bädda så upp med dig nu... men som sagt i dag innan vi åkte gjorde jag det, det ser så trist ut när vi kommer hem igen annars.

- städade jag lite också, en del som disk och lite annat gjorde Mikael när han såg vilken tid det tog för mig och började bli orolig att vi inte skulle komma iväg alls...

- vattnade jag blommorna också, det var sista sekunden. Jag sådde en massa frön också, vansklig när vi ska vara borta hela helgen, men Mikael jobbar i morgon så han tittar till sådden innan han åker hit, och på lördag kommer pappa och på söndagkväll är vi hemma igen. Jag är sent ute som vanligt men förhoppningsvis blir det lite tagetes och malvor och selleri åt mig... Däremot är det tveksamt om det inte var för sent att så palettbladen nu, vi får se...

- tvättade klart och hängde upp tvätten, det fanns lite kvar men inte så det fyllde en hel maskin så det får vänta till söndag kväll, förmodar att vi har med en hög från landet då, varför blir det alltid så mycket tvätt? Lortar vi verkligen ner oss så dant?

Jag hann inte riktigt:

- stryka klart, jag hade en del kvar när jag gick och la mig, jag strök en del i dag på förmiddagen och jag har ändå två gardiner kvar nu, jättestora köksgardinen och de evighetslånga jätteskrynkliga teverumslängderna, kanske skulle gå in för det där med panellängder ändå som alla andra, bara det att jag tycker det är så fult... men att stryka alla dessa jättesjok med bomullsgardiner tar kål på mig...

Jag hann inte alls med att:

- skriva blogg om påsken och mäklaren och det. Det blev bara den här listan. Men det kommer... Är bara 3G internet snällt mot mig och låter mig få mer än 53,6 kb i hastighet kan jag nog blogga här, just nu har jag faktiskt svindlande 3,6 mbit, jag håller mig i så fort går det...

- brodera och fotografera torgvantarna... Jag har inte börjat än, men jag var tvungen att ha dem på mig nyss, jag frös så om händerna när jag satte mig vid datorn, och trots att det inte är några fingertoppar på dem så blir jag väldigt klumpig... brasan knastrar och gör sitt bästa men det är fortfarande lite kyligt här, vi kom vid halv sju i dag.

- beställa på Panduro... tyvärr, för här med seeega internet är det inte lätt... men jag vill göra det så fort som möjligt så att Johannes presenter hinner fram, men jag vill dessutom kolla om det är något mer jag vill ha, faaaarligt, jag har redan aaalllldeles för mycket pysselgrejer...

- sortera min alltmöjligtväska, jag har inte tittat i den ens, mer än nu när jag fiskade upp torgvantarna ur den. Jag ska ta itu med den nu, sätta mig framför brasan med den och mysa.

En kopp te och det sista påskgodiset, på måndag tar jag nya tag igen och oj vilka tag jag ska ta, jag ska vara smal till första juni om jag så ska knäcka mig!!! Jag har med cykeln hit och ska både ta en promenad och en cykeltur varje dag med början i morgon, förhör er gärna om hur det gick!

Att göra i dag…

Jag brukar göra en att-göra-lista och pricka av den, men det går lite si och så med den. Jag kom på när jag var på Muumins sida att jag kanske skulle lägga ut den på bloggen så kunde ni piska mig om jag inte gör det jag ska göra.

Fast det kan ju gå lika illa som med nyårslöftena, jag kikade lite med skräckblandad förfäran i går och insåg att jag brutit så gott som allihop…

Innan den här dagen är slut ska jag alltså…

- stryka klart, jag har hållt på hela dagen känns det som men har mycket kvar än
- skriva blogg om påsk etc, ligger äckligt långt efter
- läsa och kommentera alla andras bloggar
- fota trädgården (nog för sent nu, får göra i morgon, att ha till försäljningen sen)
- brodera och fotografera vantarna, mina torgvantar för kalla datorkvällar
- bädda sängen och snabbstäda
- vattna blommorna
- föreslå familjen ett familjeråd… kom på att det kunde vara en bra ide…
- tvätta klart och hänga upp tvätten
- färga håret, skulle gjorts för en månad sen eller så
- få iväg köpesannons om dörr till garderoben vi ska bygga i sovrumsväggen, det finns snedutrymme under taket till ingen nytta innanför väggen, det ska bli garderob och ha en gammal men liten spegeldörr, och få tag i en sån…
- beställa födelsedagspresent till Johannes på Panduro
- sortera min alltmöjligtväska, min trogna följeslagare på mina resor, förra året var det en ’glassväska, färgerna gick i GBs färger, i år är det en brun juteväska med paljetter, full med böcker, papper, pennor, reklam, handarbeten, bokklubbstidningar, kataloger, allt möjligt som sagt… måste röja i den…

Det var nog allt… Bäst att sätta igång….

Påsk på landet

Nu far vi till landet och firar påsk. Maken har gprs-internet och bärbar dator, jag får se om det går att blogga från den (det gick inte förra helgen) om inte hörs vi som bäst måndag kväll eller tisdag, sen har vi ju påsklov så vi blir kanske på landet lite mer än vi brukar hela veckan.

Ha det så jättebra och ät massor av ägg (och inte riktigt lika mycket godis)

Tillfälligt avbrott

Suck...

Det kommer bli tillfälligt avbrott här tills åtminstone onsdag kväll...

Först och främst för att en mäklare (hjälp) kommer för att värdera vårt hus på onsdag klockan fyra och vi måste röja lite först så det går att se insidan... typ. Det måste ju se vetigt ut iaf så hon får en positiv bild av det hela...

Det är massor att städa på och röja undan, det kommer ta hela måndag, tisdag och onsdag fram till fyra. Vi måste plocka ur garaget och redskapsskjul och sånt också så man kan se dem. Jag har aldrig varit med om något sådant här innan, så jag vet inte riktigt hur det går till.

Vi fick på posten en lapp från fastighetsbyrån, minns inte vilken av dem det var, och de lät vettiga och erbjöd kostnadsfri värdering inför eventuell kommande försäljning så vi fyllde i och skickade in lappen.

När hon ringde så sa vi som det var, att det är inte fråga om försäljning nu, utan som tidigast om drygt ett år, kanske två. Men hon ville gärna komma ändå. På sitt sätt är det nog väldigt bra att vara ute i god tid tror jag. Sen är de nog på hugget, allt som allt fanns det häromdagen när vi kollade, bara två hus inne i samhället till salu, det är inte mycket om man jämför.

Så jag måste städa som sagt... Har ni tips på vad en mäklare tittar på och vad de skulle kunna tänkas bli impade av så säg gärna till... Det är ju inte som inför en visning, då måste man ju lägga manken till ännu mer.

Vi tänkte passa på och fråga såna saker, vilka renoveringar som betalar sig, ger pengarna åter och lite till alltså. Vi tänkte t ex måla fönstren för det är de i behov av, men övrigt, slösar vi bara tid och pengar om vi t ex tapetserar om, bygger klart det extra rummet etc. Sånt kan ju vara bra att veta och då är det ju också bra att vi är ute i god tid.

Som om det inte vore nog med detta så började min dator dumma sig i går. Vi kom hem från landet vid åttatiden, jag slog igång datorn och började kolla av om 'något' hänt...

Det gick bra ett tag, helt plötsligt 'hängde det sig', muspilen stod still och man kunde inte göra någonting, bilden var liksom frusen. Efter att ha testat control+alt+delete några gånger gav jag upp och gjorde vaktmästaravstängning.

När jag slog igång datorn igen var den helt svart. Det hördes att den jobbade, men den var svart. Jag stängde av och på en gång till, samma sak.

Jag fick panik och ringde Mikael som hade åkt och jobbat några timmar på söndagskvällen. Jag måste alltid ha hans stöd när sånt händer...

Medan vi satt i telefon testade jag igen och nu gick datorn igång, men efter en liten stund slocknade skärmen bara så där pang bom, inget annat. Mer än att jag kände att det luktade bränt...

Jag stängde av och väntade en stund, satte på igen och nu fungerade den utmärkt, jag fortsatte greja en stund, och mitt i fick jag natta barnen för klockan hade hunnit bli en bit över nio utan att jag hade märkt det. När jag kom tillbaka till datorn igen hade pilen 'fastnat' igen... Dessutom luktade det ännu mera bränt och det lät dessutom underligt från datorn, ett taktfast dunkande, som hjärtslag nästan...

Nu blev jag orolig på allvar...

Nu borde jag ju kunna tagit hand om det här själv eftersom jag faktiskt egentligen titulerar mig dataingenjör, men om någon någonsin inte lärt sig någonting, dvs praktiska saker, för jag har huvudet fullt med teori, så är det jag. Jag kan ABSOLUT ingenting om datorer och står som handfallen inför minsta lilla skitproblem...

Så jag ringde I, som just skulle gå och lägga sig, stackaren... Han kom ilande och satte igång datorn och samma sak hände efter en stund. Det luktade bränt. Han öppnade lådan och pillade lite här och var och konstaterade att det luktade bränt om nätdelen.

Skönt tänkte jag, det är bara att byta ut den då, så är allt okej igen, nätdelen kan gå sönder, så mycket visste jag ju, utan att det behövde betyda att resten av datorn var kass.

Men I kan ju inte ge sig så lätt, han var tvungen att ge sig in i biosen (avskyr sånt) och titta om han kunde hitta någon information om spänning och temperatur på moderkortet. Det fanns ingen.

I öppnade datorn igen och tittade runt lite och luktade lite här och var och hoppla, grafikkortet var visst glödhett... Hmm...

Så det var kanske inte nätdelen då ändå, fläkten där drar ju med sig lukten från de andra delarna som eventuellt kan tänkas 'brinna'...

I pillade bort grafikkortet och konstaterade att fläkten kärvade. Så det var därför. Så fort grafikkortet blev för varmt så la det av. Bilden frös eller försvann. Så var det med det.

Bara att köpa ett nytt. Vad kostar sånt då? Kollade komplett.se (från Johannes dator), vi handlade där för bara några dagar sedan, ny dator till Johannes, synd att inte detta kunde hänt lite tidigare...

Höll på att svimma när jag såg att ett grafikkort kostade 3199 kronor... Men det var visst bara ett i högen. Ett för knappt fyrahundra såg ut att duga, fläktlöst var det också. Det ska visst vara bra. Men vi tittade på fler sidor och konstaterade att Clas Ohlson hade liknande för bara lite mer, skulle bli dyrare från komplett med porto, så I erbjöd sig att kila dit på sin lunchrast i morgon (som i dag då) och köpa ett och komma hit med på kvällen.

Så kanske har jag fungerande dator i kväll redan. Annars har jag fått lov att låna Johannes dator. När han inte använder den... Men eftersom jag måste städa och ordna, så lär det inte bli så mycket tid över. Varken till egna bloggar eller till besök hos andra. Och på torsdag åker vi till landet igen.

Jag försökte blogga från makens dator och gprs-internet. Men det är segt segt och gick inte alls. Sen blev det ingen tid över heller. Det kommer säkert bli så i påsk också. Suck.

Så... tills efter påsk då, om inget oförutsett inträffar...