... eller något sådant.
Fast det stämmer kanske inte helt och hållet, för det har ju inte med bloggandet direkt att göra.
Det har varit en bunt med veckor nu när det liksom har hänt för mycket. Det har varit mäklare och påsk och födelsedag och gjutning av grunden på nybygget, massa planeringar och tankar och funderingar och mycket har känts väldigt jobbigt.
Jag har suttit vid datorn varje dag av och till som vanligt, men det har av någon anledning tagit emot väldigt att blogga. Jag är ju så pretentiös jämt så jag kan ju inte bara sätta mig vid datorn så här som jag gör nu och skriva rätt upp och ner direkt i bloggen.
Jag brukar skriva i word och klippa och klistra, mycket av den enkla och kloka anledningen att det ibland hänger sig och försvinner det man skriver. Men det blir på något sätt så mycket jobbigare då. Och så får jag för mig att jag måste ha massa bilder jämt också och det tar också tid. Och ja... jag vet inte vad det är som tar tid egentligen, men det stannar liksom upp mig.
Jo, jag vet en sak som låser. Jag har fått för mig att jag inte kan skriva ett blogginlägg om jag inte först har gått min runda och hälsat på hos alla andra... Och eftersom jag har så många bloggare på min lista nu och flera av er skriver så mycket... så blir det aldrig någon tid över till min egen blogg... Jag kanske borde göra en omprioritering, men det känns på något sätt oartigt att inte läsa och skriva hos er andra innan jag skriver hos mig själv.
Det låter lite bekant på något sätt... Har jag lyckats överföra en gammal kvinnofälla på mitt bloggande, så surt... Att alltid tänka på alla andra innan jag tänker på mig själv... Fast lite ego tänker jag också, lite som att jag måste ju upprätthålla kontakterna så ni inte glömmer bort mig... För det är tråkigt med de bloggar man besöker och skriver kommentarer i som aldrig återgäldar det. Jag har faktiskt gjort en lite röjning där och bara behållt de som hälsar på tillbaka. Det kanske låter själviskt men någonstans måste man ju dra någon slags gräns.
Eller nåt...
Jag har inte mått jättebra de senaste veckorna i alla fall. Det är som om något otäckt svart moln hängt över mig och förmörkat min tillvaro, trots solsken och vår och en hel del glädjeämnen som ändå finns runt omkring mig, jag har liksom inte kunnat ta till mig dem. Det är synd.
Jag har känt mig deppig, tröstätit för mycket, glömt att väga mig, eller förträngt kallas det kanske, jag känner mig otäckt tjock så jag vågar knappt väga mig nu... Och sommaren är snart här...
Jag tror i och för sig att jag vet varför. Det här med flytten som kommer lite för fort för mig, alla tankar runt det. Jag har samlat material i huvudet för en blogg om det i positivt - negativt tankar som jag har tänkt skriva i flera månader. Det lustiga är att i går kom Johannes hem från skolan och berättade att han och kuratorn hade gjort just en sån lista, det positiva med att bo i samhället resp på landet och kommit fram till åtta plus för samhället mot sjutton för landet...
Johannes går hos kuratorn ibland, jag vet inte om jag har berättat det. Han hade lite problem med att koncentrera sig och det visade sig att det var för att han oroade sig för mig, de började i höstas, i början på hösten då när jag mådde så väldigt dåligt. Så han gick till kuratorn på eget initiativ, hon hade varit där och presenterat sig, och pratade med henne, de har fått en jättebra relation så han går dit ibland när han har något problem, som flytten nu, han är väl den som tycker det här känns jobbigast.
Men jag tar det i en egen blogg som sagt. Det blir en lång blogg...
Nu ska jag och Johannes cykla in till vår 'stad'. Det är en väldigt liten stad som ligger åtta kilometer från vårt hus på landet, det är närmsta stället där vi har någon affär också. Det är nog en positiv sak, man sticker inte till affären och köper godis i onödan och om man gör det så gör man nog åt det, för jag får cykla i så fall...
Sen i eftermiddag ska jag och Richard cykla en ordentlig sväng på tre mil eller så. Nästa helg är det Hunnebergsrundan i Trollhättan. Jag, Richard och Mikael cyklar långa rundan på 5, vad det nu var för nånting mil och Johannes cyklar med min syster och kusinen den lilla rundan på 1,2 mil. Så det vill till att börja träna nu...
Jag återkommer i kväll tänkte jag och skriver mer. Om 3G internetet, Gud och jag vill...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag tror nog också lite att det är en duktighetsfälla du har gått i. Du är väl så van vid att prestera något bra så det känns onaturligt för dig att inte ha det kravet. Jag tror inte du blir bortglömd av någon även om du inte hälsar på för varje gång du har tänkt blogga. Om inte annat så har vi ju dina länkar i våra bloggar som påminnelse ;-). Skämt åsido, så tycker jag att du ska passa på att vara lite egoistisk, åtminstone i din egen blogg, nu när du faktiskt är sjukskriven. Då ska du passa på att ta hand om dig och inte alla andra (inklusive oss andra bloggare). Den enda du inte får glömma bort är ju dig själv för du är den enda som är kvar om mot förmodan alla andra faktiskt skulle glömma bort dig. Fast det gör vi ju inte. Men jag vet och förstår dig precis...därför engagerar ämnet.
Själv brukar jag skriva först och sen gå runt, annars händer det bara alltför ofta att jag blir förvillad och glömmer det jag hade tänkt skriva från början. Nån enstaka gång har jag kommit ihåg vad jag tänkt från början, just genom att titta in hos någon annan men för det mesta är det tvärtom.
Och du skriver väl för din egen skull i första i hand och inte för vår ?
Ha en bra helg och ta´t lugnt. Jag lovar att komma ihåg dig till måndag åtminstone ! ;-)
Ta det lugnt. Du måste inte hälsa på hos oss alla innan du börjar skriva din egen blogg. tycker det låter vettigt att börja med att skriva, och sen kanske ta bloggrundan och hälsa på andra.
Man måste inte vara "duktig" jämt. Men visst känner jag igen mig i det. Dt är bara så synd, för man riskerar att göra det till ett måste snarare än något man vill göra, och då förstör det allt det roliga. Ju.
Ta det lugnt och gör det du hinner. Vi försvinner knappast i första taget. :-)
Hej vännen.
Jag var in i går och skulle skriva en liten kommentar och så hade jag tänkt mig att det skulle med en liten bild också men se det gick tydligen inte för hela inlägget försvann. Nåväl det var en liten vänskaps gåva och jag får väl skicka den i ett mail istället.
Ledsamt att du inte känner dig bra, men ge dig tiden så kommer det nog.
Skönt att graben själv söker någon att tala med om det han känner,ibland så behöver även de mindre få släppa på trycket. Det är nog inte lätt för våra barn alltid, det tar hårt att se någon av sina föräldrar må dåligt och/eller ha värk..oron över att något ska hända måste ligga tungt på deras axlar...älskade små troll så omtänksamma de är i sitt hjärta fast de egenligen inte alls behöver ta detta ansvar.
Men livet går sin egna väg och alla får göra sitt bästa av den tiden.
Hoppas nu att solen ger dig mer energi så dina batterier kommer igång.
ta hand om dig och glöm inte att krama om de dina.
Jättekram//Anita
Ja jösses, om man agör en runda först så har det gått timmar och då har man hunnit bli så seg i huvudet att man glömt vad man skulle skriva eller så orkar man helt enkelt inte.
Sedan jag börjat jobba igen har jag dessutom märkt att det liksom inte hinns med så mycket av det här "hänga i bloggspace", så det blir lite mer sporadiskt numera - både med bloggandet själv och besökandet hemma hos er andra.
Fast å andra sidan undrar jag ju vad ni har för er, så då måste jag gå runt och kolla.
Ibland, måste jag erkänna, läser jag utan att skriva, fast sen får jag ju gå tillbaks och skriva och . . hm, det är mycket med det där liksom.
Fast börjar det bli jobbigt måste man ju prioritera och då får man nog allt ta och välja sitt egna skrivande.
Kanske.
=)
Jag har tänkt att bara vandra runt en gång i veckan eller så, men det är svårt att låta bli.
Har inte ett dugg dåligt samvete för att jag inte läser alla andras bloggar först ... möjligen skulle jag ha dåligt samvete för att jag lastar över en massa "skit" på andras axlar ... men det är ju tjusningen med att blogga ... det är ju bara "take it or leave it" ... och vi kan ju inte veta om du läst oss först eller sist ... eller ???
Nattkramar
ja då är jag ännu en egoist som sällar sig till gruppen, jag skriver också först min egen blogg och sen kollar jag runt bland andra och ibland orkar jag inte ens det.
Men jag glömmer inte bort dig, du har ju satt ett avstamp vännen som sitter i!!!
Lägg ner...ja rundan in på min blogg INNAN du skrivit din egen alltså. SEN är du välkommen till mig. Jag får ju nästan dåligt samvete när du säger hur du gör med bloggandet - inbillar ju mig att jag måste göra likadant..garv.
Fint av din son att "söka hjälp" på egen hand. Inte alla som vågar ta det steget. Flytta?!?! Vad i hela friden har jag missat...visst har jag läst om mäklare o ditten o datten men inte fattar jag att du ska flytta?!!! Eller är det till "torpet" över sommaren du menar...eller är det till torpet forever som gäller...eller vaaaaadååååå frågar den nyfikna.
Och förresten...håller med om att "listorna" på andras sidor kan bli långa och visst är det trist att skriva o inte få igen liksom. Näe jag håller kvar vid dem som återgäldar besöken jag gör. Även om jag själv är rätt usel på att kommentera hos andra mellan varven.
Kramisar
Skicka en kommentar