Vi var på utvecklingssamtal för Johannes i tisdags och för Richard i fredags. Båda två är egentligen duktiga och någorlunda ordentliga men på de senaste åren har det bara gått nerför. De slarvar, glömmer, gör inte sina läxor, koncentrerar sig inte. Det var inte mycket positivt på de där samtalen.
Jag kände mig rätt knäckt. Speciellt som Richards lärare spände ögonen i oss och sa att det hänger på föräldrarna också, ni får hjälpa honom med läxorna. Som om jag inte gör det. Jag frågar och frågar, vad har ni för läxor. Och de ser ut som urblåsta ägg och säger att näää vi har inga läxor och så visar det sig sen att de missar massor av läxor och prov even...
Vad gör man, ska jag ständigt misstro dem? De gör det ju inte med flit heller. Så det hjälper ju inte att skälla på dem tills de 'erkänner', för de tror ju faktiskt att de inte har några läxor. De glömmer, lyssnar inte när de får läxan, eller nåt. Alzheimer junior?
Och de gånger de har läxorna med sig hem glömmer de ta med dem tillbaka...
Jag tror det där fungerade någorlunda innan jag gick i väggen. Jag kom t ex ihåg att kolla deras väskor, vaska fram alla lappar och titta i loggboken och sånt, men jag är ju hundra gånger glömskare än vad de är så jag kommer aldrig ihåg att göra det nu. Johannes utvecklingssamtal t ex gick vi på den tredje tiden vi fick, de andra två kom aldrig längre än till bänken båda gångerna... Där gör ju lapparna nytta.
Jag kan inte annat än bli rätt så förbannad på min äkta hälft, han borde ha tagit mer ansvar när han märkte att jag inte orkade. Men det gör han inte. Fast han säger att han gör det. En del kanske, men uppenbarligen inte allt.
Och mitt i allt ihop så tror folk att jag mår bättre? Hur kan de få för sig det? För att jag låter som att jag gör det och ler och smilar och gaskar upp mig bland folk? Jag är sådan. Men det har jag å andra sidan varit hela tiden. Det bär mig väldigt mycket emot att gå runt ute bland folk och se lika bedrövlig ut som jag känner mig.
Bronett sa det i tisdags igen, att du är ju inte deprimerad i alla fall. Jaha ja, men då slipper jag kanske pratet om antidepressiva då kanske? Hur ska de ha det? Och bara för att inte jag gråter och bölar och har mig jämt kan jag väl vara trasig på insidan ändå. Jag håller stenhårt på det där med att inte tappa ansiktet.
Jag fick ett sms också från ligaledaren i Svikaretabellen. Ja jag vet det var jättestyggt sagt, när jag nu fick ett sms och allt. Wow. Det var i och för sig ett svar på ett som jag skickat, fast det är kors i taket ändå i och för sig, för de sjuhundranittioåtta som kom före det fick inga svar. Och då fick jag höra igen att det lät som jag mådde bättre. För att jag inte skriver snyft i bloggen då kanske...? Men jag har tröttnat på det, trodde inte vederbörande läste den ändå. Och i längden blir det så trist att skriva 'som om' någon som borde få höra ett och annat kanske läser.
Min vana trogen, för att jag är så jävla väluppfostrad (så att jag egenligen aldrig svär), svarade jag på sms-et men fick givetvis inget svar. Hallå, idiot-Eva vad väntar du dig?
Det var en parantes i och för sig, att barnen inte hänger med i skolan känns värre. Kanske får Richard och jag sitta och plugga engelska hela sommaren igen, precis som förra. Och tyska. Och svenska. Kanske.
Sen började jag jämföra tidsspann lite... Jag gick i väggen för ett och ett halvt år sen. Barnen har strulat i skolan lite längre faktiskt och mycket annat har liksom inte fungerat. Det var bra, bättre i alla fall tills vi köpte huset på landet.
Jag älskar vårt hus på landet, det är inte det, men när jag tänker på det nu så blev det nog för mycket för oss. Vi klarade inte av att ha sommarstuga som vanligt folk, med b standard och åka dit fyra veckor på sommaren, någon helg då och då och titta till det lite på vintern. Nej, full standard, vara där mer än hemma etc...
Tur att vi ska flytta dit, och bara ha ett hus att hålla på med, jag hoppas det blir bättre då...
Samtidigt vet man vad man har, men aldrig vad man får. Jag håller på och oroar sönder mig inuti över hur det ska bli och om vi gör rätt. Tänk om man ångrar sig om några år, då är det ju för sent.
Jag tänkte skriva en låååång blogg som ingen orkar läsa, som egentligen nog är en slags uppgörelse med mig själv, en för och emot lista här och där. Vad är bra med att bo i 'stan', vad är bra med att bo på landet, hur kan man ändra på minusen till plus?
Ni kan ju få hjälpa till i och för sig om ni orkar läsa. Jag skriver den nästa vecka. Och jo jag vet, lite mer än nio av tio gånger blir inte de där sakerna gjorda som jag säger att jag ska göra, speciellt inte det jag säger att jag ska skriva. Men jag ska göra det. Måste göra det.
Men först ska jag cykla. I morgon cyklar jag fem och en halv mil på nya cykelen. Hoppas den är snäll mot mig. Jag, Mikael och Richard cyklar långa rundan, Johannes cyklar korta med min syster och kusinen V.
Vi ska fira Johannes som fyller tio år samma dag också. Jag har gjort frukter av sockermassa och marsipan som jag ska dekorera den med. Jag har tänkt mig att resultatet ska bli något i den här stilen.
12 kommentarer:
Hej vännen.
Inte ska du ta på dig hela alltet med det där med skolan....killarna har ett eget ansvar också..det kommer att bli värre ska du se...det finns perioder som är rent hopplösa när det gäller grabbar och skolan, lappar som finns i byxfickor, läxor som de inte ens visste fanns,glömda böcker och allt som tänkas kan vara. Läraren har kanske det största ansvaret att de verkligen har fattat att de har läxor, det som händer i skolan är ju hennes ansvar att kolla...aldrig någonsin tänker folk på att det kanske BARA har med barnet att göra, de är ju faktiskt individer de också...hur mycket skolan och ni än jobbar så är det ju inte säkert att det blir en förändring...barn i dina killars ålder har viktigare saker att tänka på,för dom viktigare i alla fall. Bara för att dom är barn så innebär det inte att de inte kan själva,man kan inte alltid styra dom....försök att fånga upp dom och få fokus på skolan på nått roligt sätt så kommer det nog att ge sig.
Masken Eva!!!! Om du ska bli bra så måste du lägga den åt sidan ett tag (sa hon med den största av alla masker) släpp kontrollen ch börja njut av livet. Ta och prova deppis pillren ett tag och se om du kommer över den lilla tröskeln som håller dig tillbaka...Jag har käkat dom under ett par månader och det är faktiskt inte alls så dumt som man tror, även om man kanske hellre avstår från att äta piller så kan dom faktiskt hjälp dig att vända bort det negativa.
1 år efter min olycka så var jag tvungen att ta till dom och efter det så kunde jag också hantera allt annat som kom över mig.
Så nu ska jag inte tala om för dig vad du ska göra och hur fasligt bra jag är...fniss...se det som ett råd och som alla vet så väljer man ju själv vilka råd som känns bra.
Ha det nu så gott i morgon, håller tummarna för lagom väder och att ändan din inte tar för mycket stryk. Lycka till.
Kram/Anita
Lycka till med cykelturen! säger jag först - sen säger jag "grabbar är glömska i den åldern"...vilken ålder det än må vara fniss...Vår son är PRECIS lika hopplös m läxor o lappar o jag fick också veta att jag som förälder måste putta på lite. Då gav jag en beta om att hon kunde påminna ALLA barn att lägga ner läxan innan de lämnar för dagen. Liksom det sista hon säger, samla dem vid sina bänkar o säg LÄXAN!!! jag fick igenom det!!! och det funkade ett tag o läxan kom hem.....kan skriva en bok om det där med läxor tror jag men slutar här.
Hej Eva! Förlåt men ramlade bara in på Din sida från Smulan. Av ren nyfikenhet stod det Eva och tänkte det var jag fniss.
Detta med "Glömmabort pojkar" har även jag haft. Jag är mor till 4 söner och den yngsta går nu ur 9:an. Alltså 16,19,21 och 25 år.
Den äldsta gifter sig till midsommar och har redan 2 underbara barn, flicka och pojke.
Du ska se det ordnar sig för Dina killar. Men det händer inget på en natt kan jag berätta. Pust, ja det är inte lätt att va föräldrer. Men samtidigt är väl detta som är styrkan, kärleken och kraften till barnen och deras utveckling.
Du har en intressant hemsida att läsa. Stugan på landet är ju jättefin och mysig. Där kommer det bli avkopplande med all fågelsång.
Om Du vill skriva till mig så finns jag på 2 st spaces.
http://eamianysmysmys.spaces.live.com
http://douglasfin1958.spaces.live.com
Trevlig Valborg önskar jag och min familj från Värmland
vink vink ewa
Hej Eva
Har varit inne på ditt gamla space tidigare - via Lenas - o jag måste säga att jag blir förvånad när du säger (implicit) att du inte duger så mkt till emellanåt.
Bara denna bakelse du har framme i denna blogg säger motsatsen, tycker en som inte har bakat på över fem år.
Huset, före o efter bilder, visar att det finns en historia bara där.
Att cykla 5,5mil behöver man inte heller säga mkt mer om - var får du din styrka ifrån?!
Har själv 4barn varav två killar som idag är 18 o jag kan bara säga som de övriga före mig här, det blir jobbigare innan det blir bättre men bara det att du försöker är mer än många andra kan jag säga med erfarenhet.
Nä,ta du dig en ny funderare när du sen väger vågen, så ska du se om ett tag att det mesta kommer att gå åt rätt håll om du bara orkar lite till.
Allt detta låter hurtfriskt o jag är ingen expert på området men jag önskar dig verkligen lycka till.
Oroa dig inte för mycket för dina pojkar. Lättare sagt än gjort, jag vet, och det ingår väl i föräldraskapet att bekymra sig över sådant. Vad jag ville säga är att det där med skolan går så mycket upp och ner. Själv var jag väldigt ordentlig de första sex åren, sen blev det en ordentlig svacka på högstadiet. Så blev det avbruten utbildning efter första året på gymnasiet, jobb några år, och sedan studier igen. Och sen har det gått riktigt bra. Jag vet i och för sig inte om det är så uppmuntrande - de flesta ser väl gärna en lite rakare väg - men vad jag menar är att det inte behöver vara ett stort problem. Det är rätt normalt att saker går upp och ner lite...
Äh, vet inte om det där blev så mycket bättre. Men, ja.
Hoppas du får en trevlig Valborg i alla fall!
Jag känner igen det där med barnen. I våra barns skola hade man loggbok och alla skulle planera sin vecka i loggboken. Men det var inte våra barn mogna för när de var i tioårsåldern. Låt barn vara barn och läxor borde man inte börja med förrän i högstadiet. De stackars barnen kommer ju att vara utbrända innan de är färdiga med grundskolan.
Jag är fortfarande väldigt oorganiserad. Jag har som plan att ändra på det, kanske lyckas jag när jag är 50 - kanske är det för snart. Det är hemska tanke bara om ett par år.
Hur gick det med cyklandet?
Usch ja, det är svårt nog att hålla reda på sig själv. Jag beundrar människor som får ihop sina liv med barn och hus och jobb och allt. Och man ser ju att väldigt många blir sjukskrivna nuförtiden också. Kanske på grund av yttre och inre krav på sig att ha allt som man vill ha det eller som andra förväntar sig att det ska vara, eller kanske en kombination av allt. Men barnen är ju klart det viktigaste och ibland är det ju deras resultat i skolan som kan tala om för föräldrar när det är dags att ta tag i sakerna. De har nog själva svårt att sätta ord på det som känns jobbigt. Så ta det inte som kritik mest, utan kanske en startpunkt till att förändra eller förbättra vissa vanor. Man kanske kan hjälpa barnen (och sig själv)genom att skaffa rutiner för när de ska visa sina veckobrev för er, etc. Skapa nya vanor helt enkelt. Människor är ju vanedjur.
Det är ju egentligen ingen idé att gräva ner sig i det som varit, utan istället använda den lilla energi man eventuellt har till att ta nya tag. Inte så lätt, jag vet. Jag är ju själv sjukskriven, utan barn, och tycker ändå att orken inte räcker till. Å andra sidan är det mitt jobb med barn som jag är sjukskriven från. Hmmm...det låter som om det vore barnens fel, men det tycker jag förstås inte. Bara det att man behöver mycket energi om man ska kunna göra något bra med och för barnen. Som man inte alltid har.
Det var mycket surr...;-) Tycker du inte jag börjar bli nästan lika bra som du på att skriva långt ?
Ha det !
Att lära barnen att ta ansvar är jätte bra, men att utgå från att dom klarar av det är bara dumt, för hur som helst är dom ju bara barn, och i mina ögon så ska dom ha rätt att vara det med!
Så upp med hakan, jag är tvär säker på att dina pojkar är lika underbara som sin mamma, och att dom glömmer läxor och prov , ja vem gör inte det?? Det löser sig vännen, ingen panik alls. Brås dom det minsta lilla på sin mamma så är dom smarta och tar igen det dom missat på ett nafs.
Och beträffande han den där mega uslings svikaren........ jaha nu har jag retat opp mig igen, det är inte klokt att han kan ha mage att uttala sig om hur du mår, det har väl han ingen aning om och om han tror sig veta det, så ska han visa att han bryr sig på ett normalt civiliserat sätt och inte på det mupp sättet han håller på med!! usch för ett sånt beteende som han visat och gjort sig skyldig till!!! BLÄ!!
Kram på dig vännen, solen skiner för dig med!!
Oooops, du skulle bara veta vad just har skrivit om på min blogg, du kanske inte ska läsa den...? Jag skriver om samma sak, fast från "andra sidan". Jag är den där läraren som spänner blicken i föräldrar. Vilken grej att det första jag läser efter att ha publicerat den är det som du skriver om dina barn... jag som inte har varit inne hos dig på ett tag.
När man är tonåring borde man egentligen slippa skolan...det är, som många andra också har sagt, så mycket annat "viktigt" som händer. Det skulle räcka med välorganiserade fritidsgårdar tills man känner sig redo att ta eget ansvar. (Många skulle nog bli kvar ett bra tag...)
Kämpa på, har det funkat förut så finns det hos dem... Lite tonåringar måste de ju faktiskt tillåtas vara, det tycker även jag =)
God morgon gumman.
Hoppas att allt är väl med dig?
Här är det förkylt men mot bättring.
Önskar dig en trevlig helg med massor av kramar//Anita
Hej tjejen, ville bara in och ge dig en stor kram.
Jag tror inte det är sån stor fara med dina pojkar. Även barn har ju upp och ner gångar. Men förstår dig att du blir ledsen och arg. Barnen är ju ens allt och man vill ju att det ska gå bra för dom.
Hoppas ni får en skön helg tillsammans med massor av sol och cykling (ska lämna in min på lagning, så jag också kan börja cykla).
Hallå. Lite tyst här inne... hoppas allt är OK med dig...
Skicka en kommentar