Blädder, blädder

Bläddra vidare i blaskan, hoppa över lite mindre intressant reklam. Teet igår var t ex reklam, men det var intressant reklam...

Fast... någon reklam måste ju kanske vara med, en veckotidning är ju en veckotidning... Hoppa över detta stycke om ni ogillar reklam... Får bli Serum Vegetal Corrective Intervention idag..., en dagcreme jag blev tipsad av en kompis om. Jag vet inte jag om den är bättre eller sämre än andra (dyrare möjligen...) men den luktar himla gott och är gulligt ljusrosa... och den känns skön. Alltid skönt att känna sig lite lyxig... Slut reklam...

Inte jättemånga köpte Blogg-Blaskan, det såg jag minsann där jag spanade in genom fönstret mellan löpsedlarna i Bloggkiosken... Men det är inte för sent än! Det är en VECKOtidning! Man kan köpa den hela veckan och de artiklar man inte har hunnit läsa innan kan man läsa i efterhand! Visst är det bra! Billigt är det också, kostar bara alldeles för mycket tid...

Eftersom jag bestämmer var i tidningen vi ska läsa så läser vi nu det stående inslaget:

Flytt-Nytt

På en vecka kan ibland hända väldigt mycket, även om jag tyckte att det stod helstill ett tag
Det var mycket därför jag inte orkade blogga förra veckan.

Det var ju visning på måndagen förra veckan. På söndagen var vi hemma, i Mullsjö alltså (vad konstigt att skriva det nu, när jag mörkat var jag bott ända sen jag började blogga...) hela dagen och städade, det var i och för sig inte mycket att städa på, vi hade ju inte varit där mycket, men det blev ännu lite mer att rensa ur och plocka med sig, plocka undan, dammsuga och torka golven och sådant.

Vi åkte hem och sov, jag får börja kalla huset på landet hem nu och huset i Mullsjö för just... huset i Mullsjö eller något... På morgonen dagen därpå följde jag med tillbaka, skrev köplistor för lite alltmöjligt att piffa upp huset med, jag hade med lönnlöv från landet som jag band en fin krans av. Jag köpte ett vinrött band, sådant där med metalltrådar i kanterna så man kan forma den lite och knöt en rosett och hängde den på den fina nylackade dörren. Jag skulle fotograferat den! Den hänger kvar än men är inte riktigt lika fin nu.

Vi köpte en ny blomma att ställa i hallen, ljung och prydnadskål att ställa på trappan, en bukett ljust aprikosa rosor att ställa i köket, en gul ros att ställa på lilla toan, frukt till diverse korgar och skålar och lite mat att ställa i kylskåpet för där fanns bara ett par halvtomma urkiga burkar med oliver och peperonisar...

Jag vek till och med spetsar på det nyköpta lyxiga dyra toapappret som de gör på hotelltoaletter... Vi kanske tog i i överkant, jag vet inte, men det är viktigt att få husspekulanterna på rätt humör och det tror jag man kan göra med lite mys så där.

Sen satt jag och slet som ett djur med att samla bilder vi har från trädgården i olika årstider som vi kunde lägga på en skiva och låta gå som bildspel på teven. Vi tyckte det kunde vara kul för folk att se att trädgården som just nu inte ser så rolig ut i höstskrud, även om det var en fantastiskt fin dag, faktiskt kan vara riktigt fin. Det är massor av krokus, påskliljor, vitsippor och rododendron i den ordningen och fruktträd som blommar och så vidare som vi ville visa.

Visningen skulle börja fem och Mikael skulle vara med hade vi bestämt. Vår mäklare tyckte det var en bra ide ifall de hade frågor som han inte kunde svara på. Jag ville inte vara med, trodde inte jag skulle fixa det...

Så när klockan var tio i fem tände jag lite värmeljus här och var och sa hej då till Mikael och mäklaren som kommit vid halv fem.

Så mötte jag de första spekulanterna i dörren redan...

Jag gick de fyra kilometrarna hem till mamma och pappa, det var första gången på jag vet inte hur länge som jag gick så pass långt (och jo jag vet det är inte långt, men jag har inte rört på mig alls på evigheter) men det gick bra.

Sen kom Mikael och hämtade mig och barnen som redan var hos mamma och pappa, de hde varit där hela dagen eftersom de var lediga från skolan. Det var första dagen i älgjakten och då är barnen alltid lediga här...

Det hade kommit sex följen (får man väl kalla dem... en del ensamma, en del med barn, en del med föräldrar...), alltså sex olika intressenter och så en joker... Mikael kände igen henne så han smög fram till henne och sa att så det är till att söka sig tillbaka till rötterna! Det var dottern till de som vi köpte huset av, hon bodde där förvisso inte många år för hon var femton när de flyttade dit och flyttade hemifrån rätt tidigt. Men hon var nyfiken och ville titta när nu tillfälle gavs, det är ju alltid någon sådan. Hon konstaterade att det var inte något som var sig likt från när de bodde där. Tacka för det!

De som kom först stannade till sist. Det var ett riktigt ungt par, mamman och pappan till tjejen var med också, mamman gick i en parallellklass till mig... Uff... Plötsligt känner jag mig vrålgammal när barn till jämnåriga börjar köpa hus... Visserligen fick hon barn tidigt men ändå... De var i alla fall väldigt intresserade och ställde frågor till Mikael hela tiden. Han hann aldrig sätta skivan i teven så de kunde se bilderna så jag hade jobbat med den i onödan. Grrr...

Sen var det en ensam kvinna i femtioårsåldern. Hon var forskare på högskolan i Jönköping berättade Mikael för mig sen. Och lite längre fram i samtalet kom det fram att hon var ryska, hade varit gift med en svensk men skilt sig nu. Några små hjul rörde sig i mitt huvud och ur minnets lager plockade jag fram min handledare när jag skrev min c-uppsats... Vi jämförde och det var hon! Vad liten världen är ibland...

Sen var det en ensam tjej med en snus innanför läppen som Mikael inte bedömde som trolig och så den familjen vi träffade på den husvisningen som vi var på för ett tag sen och så en familj till med barnvagn. Jag får det bara till fem nu men Mikael sa sex... kanske räknade han jokern iaf då. Jag tyckte inte det lät mycket, hade hoppats på fler. Det var säkert bara för att mäklaren envisades med att ha visningen på måndagen. Alla andra har på söndagar. En nackdel med att ha en pingstvän som mäklare...

Sen skulle de få till på onsdagen att tänka sa han innan budgivningen kunde börja. Varför då säger jag. Varför ska de vänta och dra på det så? Vi fick två ynka timmar på oss att bestämma oss!

Så jag fick gå på nålar hela tisdagen. Jag hann visserligen med Bronett då också och en underbar ridlektion som jag berättar om i morgon.

På onsdagen bjöd det unga paret 900 000. Jag kanske inte nämnt att vårt utgångspris var 950 000. Nu när ni vet var jag bor (bodde) kan ni ju kila in på http://www.hemnet.se/ om ni är intresserade och kika på huset. Då ser ni ju priset också... Det är varken högt eller lågt utan rätt lagom. Vi begärde 900 000 av missionärerna. Mäklaren körde huset genom ett dataprogram med olika parametrar som ålder, område, efterfrågan, antal rum etc och fick fram 920 000. Sen var han så impad av badrummet så han tyckte vi skulle begära 950 000 och han trodde vi skulle få mer.

Så jag blev lite sur på att de bjöd så lite. Men så kan det tydligen gå också... Visserligen samma summa som vi begärde av missionärerna, men nu har vi ju mäklarens procentsats och priset på besiktning och försäkring också.

Missionären ringde på onsdagen till mäklaren och frågade hur det gick och fick veta det. Han tänkte bjuda över men visste inte hur mycket. Och han tog ända till nu igår (måndags) på sig att bestämma det. Maken till seg person har jag aldrig varit med om!!!

Och så bjöd han bara ynka 910 000! Samma eftermiddag bjöd unga paret över till 940 000 och nu kände jag att det började nog snart gå ihop sig för oss... Men mycket vill ha mer...

I dag ringde mäklaren vid elva och då hade missionärerna bjudit 950 000 och unga paret snabba som vesslor bjudit över med 965 000. Frågan är om missionärerna bjuder över det eller stannar. Till en arbetskamrat till Mikael som känner dem hade de ju sagt att de skulle gå med till just 950...

Jag säljer hellre till unga paret faktiskt. De lät trevliga. och 965 000 är jag nöjd med. Vi kan ju stoppa om vi vill men samtidigt... får man några tiotusen till är det ju inte fel... Missionären ska höra av sig till mäklaren imorgon igen så får vi se hur det går då...

Min handledare hade tyckt bra om huset, särskilt biblioteket men fått lite kalla fötter inför att köpa hus ändå, Mikaels arbetskamrat tyckte rummen var för små, men som Mikael sa, han visste att de skulle hitta något att klaga på... Paret med barnvagn köpte ett annat hus.

Där är vi nu. Få se vad som händer i morgon nu!

Vi var hemma i Mullsjö i dag eftersom jag skulle till Bronett, men kom aldrig iväg för jag fick sån huvudvärk, och så skulle Richard och jag rida, mer om det i morgon.

När jag som då är i huset i Mullsjö så känner jag alltid att hjälp vad gör vi, jag kommer sakna ihjäl mig efter vårt hus, vad håller vi på med, paniiiiiiik. Jag går runt i rummen och tänker, ska vi verkligen ge upp det här? Här har jag bott i tjugo år, tapetserat, målat, fått det som vi velat ha det, älskat, gråtit, slitit, levt. Massor har hänt, halva mitt liv har jag levt där. Kommer vi att ångra oss? Sen? När det är för sent?

Men å andra sidan, när jag är på landet känner jag att det är nog bäst här i alla fall. Så det känns inte helt bra. Men vad gör man?