Blogg-Posten 1 oktober 2007

Kom ihåg att i dag är första dagen i resten av ditt liv!

Extra aktuellt en sådan här dag då den första (oktober) råkar inträffa på en måndag. Det bara måste ju börjas ett nytt liv då!

Alltså ska Eva för hundramiljonte gången sluta med godis, gå ner tio kilo, vara snällare och varje dag: motionera, t ex gå en rejäl promenad, skriva på sin bok, sin blogg, bädda sängen, diska disken, stryka stryken, hålla snyggt (jag är inte man så jag kan säga så om att städa...) och allt möjligt annat som alla andra gör, alla andra riktiga ordentliga duktiga (vuxna) människor.

Inte för att jag är vuxen men man kan ju låtsas...

Torparhelg
Helgen som gick tillbringade jag i ett fint litet torp utanför Falköping (bild ovan), som vi hyrde, jag och mina fem systrar och vår mamma. Vi har haft såna där helger vid några tillfällen innan också och även om jag ibland tycker det är lite onödigt att hyra ett ställe att vara på när vi kan vara hos någon av oss så har det vissa poänger. Ingen är värd och ingen är gäst på det här sättet. Det är bra.

Vi hade delat upp matlagning och sånt. Jag hade inte tänkt vara med egentligen för jag tyckte det var för mycket annat, flytt och renovering och allt. Men i sista sekund kom jag med, jag tänkte att det kanske kunde vara bra att ta en andningspaus.

Och det kändes bra att jag kom med, dels för att vi, för en gångs skull faktiskt var med allihop, dels för att två av mina systrar hade saker att berätta för oss (som inte hörde ihop) som var bra att vi fick höra alla samtidigt. Särskilt det ena. Inget jag berättar här dock...

Det var ett fruktansvärt blåsväder på fredagkvällen, natten, lördagmorgonen, jag trodde vi skulle blåsa bort (kanske hamna i Oz?) men det gjorde vi inte. Jag delade ett av de två rummen på vindsplanet, där hördes blåsten bra. Jag sov inte bra den natten, om det var för att det blåste eller för att det var första natten på nytt ställe vet jag inte. Andra natten gick bra. Det var väldigt lågt i tak, snedtaket gick nästan ända ner till golvet och jag slog i huvudet massor av gånger, dörren in till rummet var så lågt så lilla jag fick böja mig riktigt mycket för att kliva in. Men det var mysigt! (Den här sängen sov jag i)

Jag lyckades komma upp vid halv åtta, åtta både lördag och söndag och gick och la mig bland de sista och höll mig ändå vaken. Jag kunde knappt tro det, jag hade varit lite orolig att det skulle bli som det brukar, att jag sover bort mer än halva dygnet. Men det var nog som jag lyckades mota det framför mig. Vi kom hem vid fyra fem tiden och vid sex sov jag.... Till två på eftermiddagen dagen efter, jag vaknade till lite emellanåt det gjorde jag men inte förrän då kunde jag gå upp och göra lite nytta...

Vi ägnade tiden åt att prata, ibland två och två, om de lite mer allvarliga ämnena och däremellan lite flams och trams, en hel massa mat och så spelade vi lite spel. Vi hann inte med hälften av vad vi tänkt som vanligt...

Frälsarkransen
Alla mina systrar och min mamma har varsin frälsarkrans. Och då menar jag så klart inte någon livboj, även om symboliken såklart finns där. Det är ett radband, uppfunnet av före detta biskopen Martin Lönnebo. Jag fick en av dem i present när vi var i stugan. Så snällt av dem. Och vi ägnade en hel del av lördagen åt att läsa om och lära oss hur man kan använda den.

Man använder det när man ber och går motsols, det börjar med en guldpärla som står för Gud, det finns sex lite ovala pärlor som står för tystnad, vilket inte är helt oviktigt i bön om man nu vill låta Gud ha en chans att göra sig hörd... En liten vit pärla är jagpärlan, den större vita pärlan intill den står för dopet. Den stora beiga pärlan kallas ökenpärlan vilket står för svårigheter och motgångar. Den blå pärlan är bekymmerlöshetspärlan, de två röda är kärlekens pärlor, de tre små vita är hemlighetspärlor och den svarta är nattens pärla och den står för det svåraste i livet, sorg och sånt. Den sista pärlan, vit och stor står för uppståndelsen, man kan se livets gång i radbandet från födelse till död.

Jag vet inte om jag nämnt det i bloggsammanhang innan, men när jag var ung och trotsig och ville göra revolt mot värlen runt omkring mig hade jag ett lite annorlunda sätt att göra det på... Jag bestämde mig för att bli katolik... Nu kom jag aldrig så långt, mycket berodde det på att den genomtrevlige irländske prästen som höll i den kurs jag skulle genomgå för att få konvertera slutade och flyttade och jag fick hålla till godo med den dötriste polske broder nånting... Tur var väl det i och för sig, jag tror inte jag hade blivit någon god katolik...
(Detta är katolska kyrkan i Jönköping, den kyrkan jag gick i då)

Fast en del saker saknar jag från katolska kyrkan, t ex vigvattenskålen från ingången och radbandet. Som idé tyckte jag var rätt okej. Inte för att jag ville be tio Ave Maria i rad, det kunde jag faktiskt inte förstå vad det skulle ge... Men som något att koncentrera sig runt. Så jag tycker den här frälsarkransen är en riktigt bra grej, i alla fall för en glömsk och okoncentrerad och rörig virrpotta som jag, om jag ska få någon slags kontinuitet i mitt böneliv.

Flytt-Nytt
På flyttfronten lite grann nytt... I dag skulle mäklaren ringt och vi skulle bestämt hur texten i annonsen i tidningarna skulle utformas. Men han har inte hört av sig... Hmm... Han får en himla massa betalt av oss om han lyckas sälja huset så då får han väl se till att göra det han ska?

En arbetskamrat till Mikael sa till honom i dag att han ser trött ut. Det gör han. Mikael svarade att det är för att vi håller på och säljer vårt hus, mycket att göra. Då berättade arbetskamraten om en bekant till honom som har ett hus på gång i Mullsjö... Det visade sig att det var vår missionär han kände... Utan att berätta att det var vårt hus lyckades Mikael luska ut att missionären sagt att han var villig att betala de 950 000 som vi begär nu. Så vill ingen annan ha huset så blir det han i alla fall...

Kan jag pusta ut nu då?

Nej, självklart inte!

I morgon ska mäklaren komma och ta fler fotografier, kanske bäst att ringa och påminna honom? På onsdag kommer Anticimex och gör besiktning på huset. Jag som alltid fått för mig att de utrotar skadedjur? Eller har de många strängar på sin lyra?

I dag (igår eller i måndags när ni läser det här) slipade jag färdigt ytterdörren och lackade den, den ska få ett lager lack i morgon också. Den blev så fin!!! Och den har sett lika skabbig ut alla år som vi bott där, tänk om jag tagit itu med det innan, då hade vi haft en fin dörr alla dessa år. Suck. Men jag ska tänka på det och inte skjuta upp sånt till döddagar här på landet. Allt ska vara fint, även om det bara är vi som bor här...

Aktuell rapport
Jag har, denna första dag i mitt nya liv inte gått någon promenad, inte skrivit något på min bok, inte bäddat sängen (men det var svårt för vi var 'hemma' hela dagen och när vi kom hit på kvällen gick Mikael rätt snart och la sig, svårt att bädda då), jag har inte strukit, inte diskat och inte gjort något annat direkt heller. Fast jag har inte ätit något godis... alltid något.

Jag har däremot pusslat en hel bunt med pussel i Facebook, jag tror det är min nya last. Jag ska försöka sluta men det är svårt. Är det inte det ena så är det det andra. Ett tag var det spindelharpan, ett tag sudoku. Nu är det pussel i Facebook...

Vädret
Det har varit lite hit och dit i dag. Solen var faktiskt framme en liten stund. Det har inte regnat, men varit himla kallt. Vi passade på att ta med skinnsoffan till landet, den var för stor och klumpig för att ha med i huset på fotografier och visning, rummet där den står ser så litet ut då, bara fåtöljerna får stå kvar.

I morgon är det Bronett och ridning och så måste jag städa hela huset inför extra fotograferingen, i alla fall så pass så det ser bra ut på fotona... Kanske bäst att sova då?

Bara ett pussel till...