måndag 12 februari 2007

Dagen efter helgen före, då jag blev äldre…

Nu är det måndag igen och jag borde piggnat till efter mitt intensiva födelsedagsfirande. Men jag är fortfarande trött. Så trött så jag somnade medan jag gjorde lunch till Mikael, barnen och deras kusin som var här över natt.

De skulle fått pastasallad. Jag kokade makaroner och fräste till baconbitar. Sen blev jag så yr och illamående av stekningen, jag blir ofta det, så jag la mig på soffan. Och stensomnade… De fick äta det som det var för de hade lite bråttom. Barnen skulle på sportlovsbio och se Bilar som de visserligen sett innan, Mikael skulle tillbaka till jobbet. Jag skulle ha gjort tusen miljoner saker men orkade bara krypa ner i sängen med kläderna på och drömma massa konstiga saker tills de kom hem vid tre och väckte mig.
Vilken födelsedagsblogg det blev. Först dök ingen upp och jag tänkte att här var visst inget liv alls, jag jämförde ju med förra året, när hela spacet var så mycket mer liv och jag dessutom var mindre nojig. Men sen lossnade det rejält och kommentarer regnade in!


TACK, alla ni som skrivit trevliga födelsedagskommentarer i min blogg. Tack för att ni åt upp båda tårtorna så jag slapp tårtrester i kylen. Och tack alla ni som mailade eller grattade i messenger, det var några stycken där också. Jättegulligt av er. Jag fick både tulpaner och rosor, diplom, skojig filmlänk och skönsång och massor av grattiskramare, bland annat en kramtassare och det är inte vilken kram som helst det!

Och kan ni tänka er… Den mest oväntade gratulationen av dem alla dök faktiskt också upp. Och det bland de allra första på morgonen. Ett mail. Jag blev glad. Givetvis blev jag jätteglad. Fast allt kommer ju över en igen. Det var i och för sig redan över mig eftersom jag håller på och bearbetar det hos Bronett, det lär väl ta ett tag, bena ur och förstå, ’skuldsanering’ och bearbetning. Men det blir på ett annat sätt när det kommer ett mail så där. Totalt oväntat. Så det svävade liksom lite över mig resten av dagen.

Min familj lät mig sova till nio, vilket var snällt eftersom jag städade till klockan var fyra kvällen (natten) innan. Jag fick vattenflaskehållare till min nya fina racercykel och Richard hade broderat en duk, en bakduk förklarade han att det var, han vill väl att jag ska baka… Kul att de tycker om när jag gör det. Den är ceriserosa med ett brunt E broderat på, riktigt fint. Duktig pojke.

Mikael hade gjort smörgåsar med ägg och räkor, riktigt lyxiga goda och fina.

Min mamma och pappa och min äldsta syster M och hennes son D kom vid fem och de hade med sig ett jättefint barskåp i form av en jordglob till mig. Jag har alltid önskat mig ett sånt så jag blev jätteglad. Jag vet inte om jag ska ha det till barskåp, det är fint som jordglob bara…




Jag har inte hunnit fota det men hittade detta på nätet, det är snarlikt.

Vi åt tacos och drack rött vin. Vi hade köpt en hel låda, men vi var bara tre som drack av det, så vi fick nog lite för mycket var… Jag kände mig lite snurrig.

Det var säkert därför jag åt alldeles för mycket.

Men vi hade roligt och pratade och skrattade och de blev kvar rätt länge. Jag satt vid datorn en stund och tittade på teve fast jag egentligen inte tänkt det, en bra stund, pratade med Mikael och kom inte i säng förrän klockan var tre…

Dagen efter väcktes jag av min väna make redan klockan åtta… Vi skulle åka till landet och tänkte det var lika bra vi kom iväg i god tid. Packa, stressa, åka…

Vis av skadan från förra helgen gick jag inte i närheten av brasorna utan lät Mikael ta hand om det. Jag tog en kudde och en bunt filtar och somnade på ulliga vita mattan framför brasan istället. Det var elva grader inomhus när vi kom dit, men det steg rätt snabbt till tjugo grader.

Jag var uppe och åt frukost, te och smörgås av bröd som jag fick av mamma i födelsedagspresent, jättegott bröd med valnötter i. Sen somnade jag igen… Jag var så dödens trött… Jag hade lite ont i huvudet också, inte mycket men lite, och det gick snart över, men tröttheten satt kvar till långt fram på dagen.

Jag tänkte gått min ett komma två mils runda, men det var nästan tjugo grader kallt och blåste. Mikael och jag gick en runda på två tre kilometer istället, det räckte sååå bra med den, jag frös så det knastrade om både nästan och fötterna, undersidan av fötterna, så där stod inte mina fina kängor emot kylan riktigt. Annars är de bra.

Jag gjorde inte många knop resten av den dagen. Jag skötte brasorna medan Mikael grejade lite med barnens rum, han håller på och gör iordning den oinredda delen av vinden, isolerar och gör iordning den.

Mikael hade gjort pizza av tacosresterna som han tog med så vi åt dem till middag. Vi ville inte laga maten där eftersom vi inte har något vatten. Det har jag nog glömt att meddela i bloggen. Att vår eländes pump har lagt ner verksamheten. De bytte den för inte alls länge sen, för den gamla var för klen, det blev inte tillräckligt tryck på vattnet. De här var bra, men förra helgen visade det sig att den var visst inte tillräckligt bra. Den fungerade inte alls.

Det dumma var att när vi lämnade in den visade det sig att den fungerade där. Så var felet sitter, det vet vi fortfarande inte. Och det är ju ett elände att hålla på med sådant nu, när det är kallt och fullt med snö och brunnen ligger en bra bit från huset. Jag blir så trött på sånt där. Ska det fortsätta och strula med vatten och pumpar och elände på det viset förjämnan kommer jag bli tokig. Det är ju inte första gången. Den gamla pumpen la av en gång också, men då var det bara något som hoppat isär som var lätt att åtgärda. Det här var värre…

Och hela söndagen fortsatte gratulationerna att strömma in. Ja ända tills nu, jag fick en grattishälsning på messenger precis.

Jag har tänkt på det där med att gratta någon för sent. Det verkar som om många tycker det är så pinsamt, det är till och med så att många inte gratulerar alls om de råkar glömma det. Eller som på jul, ett julkort efter jul känns otänkbart för många, men varför? Julen är ju inte slut.

Och tänk så mycket mer oväntat och roligt att få ett grattis eller ett julkort flera dagar efteråt! Då trodde man att allt roligt var slut. Och så var det inte det! Jag som alltid glömmer tänker ta fasta på detta i alla fall…



Jag ska ta en ordentlig funderare på vilka jag kan ha glömt de senaste månaderna och ta och gratulera dem på födelsedagen.

Så fort jag kommer hem. Vi ska på bio nu. Barnen har sportlov och vi brukar försöka hitta på något kul med dem då. Så vi ska gå och se den där filmen. Natt på museet eller vad den heter, där alla figurer och uppstoppade djur blir levande på natten. Hoppas den är rolig!
Återigen – TACK för alla gratulationer. Det var jättesnällt!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Härligt att du haft en bra helg med kalasandet och sovandet. Bra att du lyssnar på din kropp och vilar när den vill!!! vare sig det blir pastasallad eller pastabacon...hehe. Skoj också att du eller ni rättare sagt ska se Natt på museet.Sonen vår vill se den han med och då kan jag ju få betyg av dig först....smart va!!
En sån jordglob minns jag att min kompis föräldrar hade när vi var små. Ååååh vad jag tyckte om att titta på den...inte titta iiiii den...haha...som tur var. De är verkligen fina och speciella. Inte ofta man ser de nu förtiden tycker jag.

Anonym sa...

Åhhh! Vilken tur att du skrev det där om att det inte är pinsamt att gratta i efterskott!! Så nu gör jag det:

STOR KRAM OCH ETT JÄTTEGRATTIS TILL DIG I EFTERSKOTT!!=)<3<3

Och den sån där glob... en sån har vi här hemma. Jag har inte varit så förtjust i den, den är så svårplacerad, men maken har envisats! Och nu känns den helt ok!

Kramar!

annalena brych sa...

Typiskt att sånt händer när det är kallt. Hur blir det med värmen, påverkas den.
Vad kul att du fick en lyckad födelsedag. Verkar som du fick massor av fina presenter.
Vill också se den filmen. Den ska vara rolig, vad jag har hört.
Kramar Annalena

Anonym sa...

Synd med vattnet, det är ett gissel när inte det fungerar. Inte heller är det ju lätt att laga det nu när det säkerligen är bottenfruset i vattenledningarna.

Kul med jordgloben, kan du inte ha något udda i den, något som en nyfiken besökare på gott skräckslagen eller på gott humör (helt beroende på besökarens läggning). Alltså inte sprit, utan kanske en sån där clown som sitter på en spiral och hoppar upp när man öppnar den!

Ha en bra vecka!
/Myran

Anonym sa...

Hej!
Tänkte höra om du vet vart man kan få tag på ett sådant barskåp? Letar nämligen efter ett till min pappa :)

Ha en bra dag!