Ska man vara tokig…

… kan man ju lika gärna vara det rejält… Tokig som skogen kanske, som min bloggvän Muumin brukar säga…

Min käre make har en stor svaghet. Eller ja, han har många. En av dem är jag. Det tror jag i alla fall. Om han inte hade varit så svag för mig hade han nog inte stått ut med mig, för jag kan verkligen vara rätt hopplös.

En annan av hans stora svagheter är Blocket. Ja blocket.se, den där sajten där man köper och säljer saker. När jag slår upp mina strålande vackra blå ögon på morgonen och med ett kvitter och en virvel av eleganta negligeer skuttar ner till datorn på morgonen (dvs kisar mot det otäcka morgonljuset med små svullna springor till ögon och motvilligt drar mig upp ur sängen och i noppig ljusblå fleecemorgonrock dimper ner i stolen och slår på datorn) för att ivrigt kolla mail, blogg och forum för att se om någon skrivit någon kommentar, något trevligt mail, något intressant inlägg i forumet, noterat att jag finns etc, då börjar han med ett aldrig sinande intresse att scanna av alla annonserna på blocket…

Titta här!!! De säljer en blå undulat i Norrköping, bara femtio kronor. Ja men vi vill väl inte ha någon undulat? Nej, men ändå, vad billigt! Man får en vattenautomat på köpet också… (Ursäkta mig Mikael, min fantasi drog iväg med mig, det där var fritt fabulerande… jag kunde inte låta bli). Men han tittade faktiskt på en katt för hundra kronor häromdagen trots att han är den i familjen som mest av alla motsätter sig fler katter i familjen.

Han tittar på allt, nåja, nästan allt, som bilar och traktorer, trots att de vi har räcker gott och väl… möbler, byggvaror, hästar, sånt som vi skulle kunna köpa… Och kaminer. Han är periodare, det kan jag erkänna. Just nu är det kaminer. Han vet var varenda kamin till salu i hela Sverige finns. De som är utlagda på blocket.se i alla fall… Och då menar jag sådana där vedeldade små historier. De ska helst vara gamla, snygga och inte i allt för dåligt skick. Och helst inte för dyra heller.

I går hittade han ett par stycken, en lite mindre smäckrare nyrenoverad rätt snygg, en gammal svärtad gjutjärns kamin som fanns till salu bara några mil härifrån, det var ju som hittat, och en större, fulare, relativt skabbig men väldigt billig (som de på bilden fast det är inte någon av dem), som vi kan tänkas ha i den delen av nybygget som ska hysa garaget/verkstaden.

Och min man är, åtminstone ibland, en handlingarnas man. Således åkte han först till den lilla ort dryga milen eller vad det kan bli härifrån och inhandlade den första kaminen sen for han till nästa ställe, betydligt längre bort, en bra bit bortanför Jönköping, på fel sida staden om man säger så, och köpte den andra… Två kaminer på samma dag, det är raskt marscherat för att vara Mikael till och med…

Men han är inte nöjd med det… I morgon bär det av till nästa ställe för att inhandla ännu ett objekt, men den här gången är det inte en kamin som tur var. Vi har ju inte användning för hur många som helst. Eller… ska vi inte ha en på mitt kontor förresten?

Jag ska kanske inte säga något förresten… Jag kollade just blocket för jag ville ha bilder på våra inköp men de var redan borta. Däremot hittade jag ett underbart biblioteksbord som jag hemskt gärna vill ha…
__________________________________________________________

Vi firade min svärfars födelsedag i dag. Ni som följt mina bloggar ett tag tillbaka kanske minns att det inte alltid fungerar så bra när jag träffar mina svärföräldrar.

De är egentligen jättetrevliga men personkemin är så fel den bara kan bli, alltför ofta blir det explosiva föreningar som resultat av den kemin, eller såna där som luktar äckelpäck (om ni minns från kemilabbarna, när man gjorde t ex smörsyra)

Vi har inte samma intressen för det första, jag tror jag har mer gemensamt med små gröna män från planeten Zygurg än jag har med dem. Och då är det kanske inte så konstigt att det blir fel. I själva verket är det fler än jag som tror att jag är en utomjordning. Egentligen.

Det brukar bli fel redan den första minuten. Mina svärföräldrar har en liten tax. Jag tycker inte om hundar (ursäkta alla hundmänniskor) och jag tycker ännu mindre om taxar. Jag tror att mina svärföräldrar och deras hundar kan ta åt sig äran för båda. Jag tyckte om hundar förr, ville till och med ha en ett tag (fast inte någon tax), trots att jag är så utpräglad kattmänniska att jag nästan har spetsiga öron och svans (det kan i och för sig betyda helt andra saker också…)

De brukar dessutom ta hand om Mikaels lillebrors hund. En enorm jättelabrador. De här hundarna kastar sig över en när man kommer in genom dörren, hoppar och slickar och slafsar och krallar runt med sina klor mot laminatgolvet så det låter som en hel arme av hundar. De brukar kunna pricka in exakt det ögonblick när jag böjer mig ner för att knyta upp skorna till att hoppa upp mot mig, jag har fått mer än en dansk skalle och fläskläpp av dem. Dessutom har en hundklo rivit sönder en svart spetskjol för mig. Jag har numera blåställ på mig på tillställningar hos dem. Nej, det har jag inte, jag bara önskar att jag kunde med att ha det. För att markera…

Sedan när man sitter och äter ligger hundarna alltid under bordet och gnager på ben. Våra ben. Och man får inte säga fy eller skälla på de små älsklingarna. Och absolut inte sparka dem. Det gör jag ändå. Inte hårt såklart. Jag är djurvän även om jag inte är överdrivet förtjust i att låta mina vader utgöra vovvarnas mellanmål.

Och de tar upp största delen av soffgruppen så man får sitta på golvet. Ja, hellre det än att dela plats med en slafsig hund. Jag förstår inte varför hundar alltid måste vara så slemmiga runt munnen, det är lite otäckt att få på sig. Mina barn hade splitt nya fina tröjor på sig i dag. Med drakar på. Man måste ju fostra dem in i fantasyvärlden. Inte för att det är någon bedrift just nu med Sagan om ringen filmerna, Eragon och Harry Potter, det var värre för några år sen, då var det bara datanördar som läste fantasy. Jag var rädd att hundarna skulle förstöra deras nya fina tröjor. Jag skulle knappast ha en chans att få dem ersatta om så hände.

Vi åt exotisk planka, vad gott det var. Kyckling, fläskfilé, rostbiff, skinka, melon, ananas, physalis, kiwi, oranga frukter som jag inte minns vad de heter, passionsfrukt och säkert något mer som jag glömt. Till detta potatissallad som jag försökte låta bli eftersom jag försöker äta GI-mat, om inte helt och hållet så åtminstone så gott som. Kött och frukt är ju ok. Inte potatissallad och inte baguetter med smör. Men det är också gott…

_________________________________________________________

Fast jag gick en runda runt sjön (6 km) innan. Och igår (fredag för mig) gick jag både runt sjön och cyklade en halvtimme.

Jag cyklade inte på min cykel i tvättstugan då. Jag cyklade på min nyaste cykel. Och då menar jag inte fina racercykeln utan den som är ännu nyare! Jag köpte nämligen en motionscykel i onsdags! Jag blev så sugen på det när jag testade den hos kompisen V i Karlstad. Vi var inne på samma ställe där vi köpte racercykeln och hade sån tur så de hade rea på motionscyklar. Den här hade varit rätt dyr innan, nu var den överkomlig i pris. Jag hade pengar som jag fått förra året i födelsedagspresent och julklapp av mina svärföräldrar. Det är alltid så svårt att veta vad man ska hitta på med såna pengar, man vill ju inte att det ska bli mat och räkningar betalda med dem, utan något minne.

Det är en fin cykel. Fast jag gillade inte sadeln, en riktig 'soffa' så jag köpte en riktig cykelsadel och skruvade på. Man kan mäta massor av saker med träningsdatorn till den nya motionscykeln. Hastighet, distans, rpm (vad det nu heter egentligen, betyder typ trampvarv i minuten), tid, kaloriåtgång, puls, och om det kanske var något mer. Man kan ställa in att man ska cykla en halvtimme t ex, eller en mil, eller att man ska göra åt 300 kalorier eller något sådant och då räknar cykeln ner och piper när man är klar.

Man kan också välja ett av tio förinställda program med backprofiler som är olika jobbiga och man kan höja dem också om man vill. Man ser om man ligger på 55, 75 eller 90 % av sin maxpuls också, det ska helst vara 75% har jag förstått. Sen när man är klar trycker man på recovery och håller kvar händerna på pulsmätarplattorna på handtagen och får se hur snabbt man återhämtar sig, vilken kondition man har, när jag cyklade i går testade jag och hamnade på F4, vilket betyder lägre än medel, men det var inte sämst, det fanns tre steg under, undra just vad det stod på dem…

Man kan ställa in tid och år, fast jag gjorde fel så det står att det är år 2022 och jag vet inte hur man ändrar. Man kan knappa in ålder, vikt och längd och mäta hur många procent av vikten som är fett. Fråga min inte hur cykeln kan räkna ut det… Dessutom är jag osäker på om jag vill veta det. Hör ni ett otäckt avgrundsvrål någon kväll framigenom från Jönköpingshållet kan det ju ha varit jag som just fått veta att jag består till 70 procent av fett…