Det Eviga

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
Och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: Kring himmel och jord
Genljuda från släkte till släkte dess ord.

Det rätta är evigt: Ej rotas där ut
Från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut,
Så kan du det rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och våld,
Sin fristad det har i ditt bröst fördold.

Och viljan, som stängdes i lågande bröst,
Tar mandom, lik Gud, och blir handling.
Det rätta får armar, det sanna får röst,
Och folken stå upp till förvandling.
De offer du bragte, de faror du lopp,
De stiga som stjärnor ur Lethe opp.

Och dikten är icke som blommornas doft,
Som färgade bågen i skyar.
Det sköna, du bildar, är mera än stoft,
Och åldern dess anlet förnyar.
Det sköna är evigt: Med fiken håg
Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.

Så fatta all sanning, så våga all rätt,
Och bilda det sköna med glädje!
De tre dö ej ut bland människors ätt,
Och till dem från tiden vi vädje.
Vad tiden dig gav må du ge igen,
Blott det eviga bor i ditt hjärta än.

Ja vad säger ni... den var väl inte så dum...

Säger ni att den har inte du skrivit? Jaså... det trodde ni mig inte om.
Fast ni har rätt, det är inte jag som skrivit den. Men vem är det? Pris åt den som svarar rätt först.

Däremot handlar den faktiskt om MIG! Det Eviga, det handlar så klart om Eva, precis som något farligt handlar om faror och något mumsigt är något som smakar mums... etc...

Jag har inte orkat/kunnat blogga på några dagar för jag har varit alldeles för dyster till sinnes. Jag vet att snälla vänner i min blogg sagt att man inte måste vara rolig jämt. Men det finns kanske gränser för hur mycket gnäll bloggvärlden tål också...

Tills vidare får ni njuta av den här dikten. En av mina favoriter. Jag tycker om när dikt rimmar. Och kan därför lägga in en dikt som jag har skrivit själv!!!

Jag har fått för mig att vers måste rimma
Lika självklart för mig som att fisk måste simma
Men på riktigt får dikter se ut som de gör
Så länge det finns nån att läsa dem för