En officiell inbjudan

På lördag fyller jag år!!!

Förra året hade jag en bloggfödelsedagsfest som jag tyckte blev väldigt lyckad.

Jag tänkte jag skulle ha en i år också. Jag är kanske lite sent ute, men tänkte att den skulle vara lite informell, en liten fest bara... De som vill komma får komma, vi kan kalla det en ’kom-som-du-är-fest’. Ni behöver med andra ord inte klä upp er (innan ni sätter er vid datorn och skriver en kommentar).

Jag har funderat på om jag borde flytta med gästboken till min nya blogg, det borde väl gå att göra tycker jag. Jag ska kika på det och se om jag löser det till födelsedagens morgon. Jag måste ju städa huset också som ser ut som om någon har dött här (ni vet… de blir ju stoft…). Mamma, pappa och min äldsta syster kommer. Vi ska äta tacos så jag lär väl gå upp tre kilo igen…

Men jag ska kila in på min blogg flera gånger om dagen och underhålla mina gäster där också! Det får bli kommentarledes, jag kan ju kommentera jag också, så blir det en dialog eller en flerolog eller vad det nu kan heta när det är flera som pratar samtidigt…

Ni kan ju skicka mail också om ni vill, eller ett kort på posten! Men i så fall får ni maila mig först (rachel.almkvist@hotmail.com) och be om min adress… fast det gör inget, det blir en överraskning ändå!

Och så över till något helt annat. Kiltar. Jag måste ju göra några klargöranden där…

- Jag är INTE så där smal NU. Det är ju en kilt i stl 34 jue! Jag sa att jag skulle vilja använda den. (Jag ser inte så smal ut tycker jag, men det kan vara för att jag står i strumpblästen också, så dumt gjort…) jag kämpar ju med många av mina kläder i storlek 38! Jag väger 64 nu, på det där fotot som togs julen 2004, dvs drygt två år sedan, vägde jag 57 kg… Dit vill jag igen!
- Jag vill inte kalla 64 för min trivselvikt, mer min jämvikt, för det är där någonstans min kropp lägger sig om jag varken frossar eller bantar. Men jag trivs mycket bättre om jag väger lite mindre.
- Det är kanske inte lika allmänt känt, men kvinnor har också kilt i Skottland. Det här är en ladies kilt, tjejmodell alltså.
- Det är ingen speciell klan mig veterligen. Mönstret togs fram till millennieskiftet, den kallas för Informal 21th century tartan eller något i den stilen. Mikael har en slips i samma tartan.
- Och tomteluvan hör på intet sätt till min outfit, men det var julafton som sagt…
- Och inte för att frågan dök upp, men jag hade trosor under…

Jag var i stan i dag. Det blir tydligen en tripp dit varje vecka fast vi har sagt att vi ska försöka dra ner på stadsresorna. De har en tendens att bli så dyra. Och då har jag ändå inte räknat resan in, alla bensinpengarna. Och jag har inte mycket pengar… Men i dag var jag tvungen. Det var hemsk skrämmande mammografi idag. Jag har ju precis uppnått den ålder då man ska utsättas för sådant. Fast det var inte så farligt och jag var där tidigt och det gick fort över.

Så. Tid över till roligare saker. Eller kanske mindre roliga saker. Det första ärendet var i alla fall mindre roligt. Min alldeles nya fina motionscykel började låta klonk klonk i morse när Mikael cyklade så vi tog med den in. Det visade sig att ena trampan aldrig varit ordentligt ditskruvad, ett fabrikationsfel alltså. Vi kunde inte skruva dit den själva, det behövdes specialverktyg, så det gjorde de där.

Resten var kanske inte så roligt heller nu när jag tänker efter… Mat och sånt, tandborsthuvuden till våra elektriska tandborstar som vi köpte i julas (vad dyra de är!), ett par drakar (inte såna man flyger med utan den mytologiska varianten) på ÖB... Och vi var inne på Ikea (lycka) men jag fick en fruktansvärd chock. De hade slutat sälja mina älskade ljus, fyrapack med doftljus, det fanns inga alls! Tänk om det aldrig mer kommer att finnas några. Tänk om de är SLUT! Vad gör jag då…

Jag fick en tillfällig sinnesförvirring och köpte en liten påse chips, bara därför och för att jag var så hungrig. Och åt upp dem! Hur kunde jag vara så korkad. Jag kunde väl ha köpt ett äpple? Eller vad som helst men inte chips! Till och med en hamburgare hade säkert varit att föredra. Jag har inte haft många bakslag i ätandet sen jag började hålla igen, men nu sprack det tydligen.

Och inte har jag fått något gjort i dag heller. Jo, jag har strukit de sista julgardinerna. Så i år slipper de ligga till semestern. Det gjorde de ett år… Nu har jag bara fem av Mikaels skjortor kvar. Det var meningen att jag skulle tagit dem när jag bloggat klart… Hmm…

Min käre make har i alla fall gått och lagt sig för länge sen. Tidigare under kvällen när jag satt här vid min dator hörde jag honom däruppifrån upphäva ett uppgivet vrål: Jag vill ha en riktig mus! Men Mikael då… Könsbyte kändes inte som något alternativ, inte han…, ville han kanske att vi skulle lägga barnen och dra oss undan från världen för en stund eller hade han kanske varit för mycket med katterna?

Nej. Givetvis satt han vid nya datorn och hade tröttnat på den lilla tryckplattan på bärbara datorn. Han har inte vant sig vid det än. Men annars verkar det som om han kommit underfund med datorn. Synd. För tidigare, när han precis köpt den, hade han ett liknande utbrott där han konstaterade att ’jag ska nog inte ha någon bärbar dator’. Jag var på vippen och hålla med och säga att han nog inte skulle det och att det nog var meningen att han skulle ge den till mig istället. Men insåg att det inte var läge när han var på det humöret. Hans skämtlynne står inte på topp då.