Blogg-Posten 3 oktober 2007

Dagens Blogg-Post börjar med en dikt. Få se om ni kan författaren?

Höstens vår
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

Nu äro alla drömbarn döda
som födts ur vårens sköra lek –
likt buskens rosentyll, den röda,
som första skumma natt gör blek.
Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och hviska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.

Min sång flög drucken kring det bästa
av färg och doft i ängars ljus,
och det var ljuvligt nog att gästa
de många hjärtans honungshus;
nu vill jag, mätt på sötman, fästa
min boning långt från lust och rus
och hvila under fasta bjälkar,
ej under lösa blomsterstjälkar.

Väl mig, då lekens minnen tvina,
att du var allvar och står kvar,
att ingen sol behövs att skina
vår kärlek varm i svala dar!
Hör, himlens hårda väder hvina
sin högtidshymn för trogna par.
Vi le, när jorden reds och darrar;
vår lyckas hus har goda sparrar.

Den är lång... kom inte ihåg att den var så lång, men den är fin. Jag tycker bäst om de här gamla fina dikterna... Tycker man om hösten håller man kanske med författaren. Till och med jag som inte tycker om hösten rycks med...

Flytt-Nytt
Tänk... En gång tänkte jag att jag skulle göra en egen blogg som jag skulle kalla Flyttbloggen, där jag skulle skriva om alla vedermödor med husförsäljning och flytt. Nu blev det bara en spalt i Blogg-Posten och inte ens det hinner jag riktigt med...

De nya bilderna ligger ute och tyvärr tycker jag inte det är någon förbättring, visst, vidvinkeln är bättre man ser mer av rummen, men fotona är mörkare och det är en underlig skugga på allihop... Kan det vara husspöket?

Besiktningen är klar. Klockan ett skulle han komma. Mikael kom hem tio i och då var han redan där, men det tycker jag inte han ska kunna säga något om, för det var ju sagt ett... Tydligen hade det varit en riktigt trevlig gubbe enligt Mikael. När han kom ner i badrummet (det med marmorbadkaret) frågade han om vi verkligen skulle sälja och frågade vilken dag visningen var... Kanske han dyker upp.

Det var inga stora fel på huset, lite fukt på några ställen i källaren men det finns ju inte många hus som inte har det, iaf inte såna gamla. Han gillade inte klätterhortensian på husväggen heller, den fick en anmärkning. Men på det stora hela var det nog inget som avskräcker folk. Det tror jag inte. Jag har alltid trott att det är som en bilbesiktning, att man blir godkänd eller inte. Men tydligen är det mer som en beskrivning av det skick huset är i vid försäljningen så köparen vet vad han får... Åttatusen kostade det oss och då var han där knappt två timmar... Sen tar vi en försäkring mot dolda fel, inte för att jag tror att de kan dyka upp något nu, vi har ju inget märkt på tjugo år, men man vet inte... Den kostar nästan lika mycket den...

Jag vågade som sagt inte vara hemma när han var där, så jag promenerade hem till mamma och pappa, eller rättare sagt, jag gick bara en bit, för klockan hade hunnit bli så mycket så halvvägs hann Mikael ifatt mig och så fick vi lunch hemma hos dem. Stekt makrill... Det är så gott! Och givetvis hade hon stekt pannbiffar eller vad det var till Mikael för att han inte gillar fisk. Jag sa att han äter vad som serveras, basta, men det hörde hon visst inte...

Sen skyndade Mikael hem till besiktningsmannen. Jag var Duktig Dotter och diskade. Mamma och pappa envisas med att inte skaffa någon diskmaskin. Det är konstigt, på landet känns det bara trevligt att diska, här var det bara jobbigt... Jag vet inte om jag påmindes om alla de gånger jag diskade när jag 'var liten', det var ju inte alltid med direkt villiga händer, det ska erkännas...

Sen satt mamma och jag och broderade och pratade som ett par små tanter... Jag har en julduk som jag hållt på med i tio år, eller om det är mer... Det är en sån där liten avlång som ska ligga på ett soffbord. Löpare? Det är samma motiv i båda ändarna. Det var nog mycket därför det stannade av, det är såååå tråkigt att brodera samma sak två gånger. Sen var det en insekt som kröp ner i påsen och dog för många år sen och lämnade en hel massa äckliga fläckar på duken. Jag vet inte om det går att tvätta bort, men jag ville brodera klart den först. Jag har en känsla av att det kan bli konstigt annars, om man tvättar den halvbroderad?

Inköpsrunda
En tripp till stan blev det med. Vi köpte tryckimpregnerat virke till trappen till stallet. Det ska gå en på utsidan av huset upp till en dörr (min svågers gamla balkondörr), vi sparar massa plats både i garaget på nervåningen och i mitt kontor på övervåningen om vi har trappan på utsidan. Rätt mysigt blir det också, för jag får en pyttebalkong, jag kan sitta där med min bärbara och skapa underbar litteratur när solen skiner!

Vi köpte skor till barnen, eller rättare sagt kängor. De är säkert rätt varma, det fanns inga bra mellanting. Gympaskor känns för kalla och sen fanns inget upp till varma kängor... Det är en jobbig period nu. Morgnarna är kalla, nästan nollgradigt och då är säkert kängorna jättesköna, men på eftermiddagen när det kan vara femton grader varmt och sol som i går och i dag (kanske) då känns det säkert som en bastu runt fötterna... Men men det är väl övergående.

Vi köpte faktiskt kängorna på Maxi. Det känns lite knäppt att köpa skor där, men vi var och tittade på tre skoaffärer innan vi gick dit för att köpa mat. De hade fina svarta läderkängor till halva priset. Johannes ville gärna ha såna. Richard envisades med att ha såna där som ser ut att vara baserade på gympaskor. Han fick det efter lite tjat, jag ville helst att han skulle ta svarta han med, de var fina. Men det allra bästa var att man fick tre för priset av två för jag hittade jättefina svarta pumps, klassiska nätta, rund tå, lagom klack, satt som gjutna. Och jag som aldrig köper skor...

Blommor blev det inga. Jag tänkte handlat på Granngården och köpt torvströ till hönorna samtidigt. Men de hann stänga innan vi hann dit. Vi för köpa blommor på Ica istället, Mikael såg att de hade ljung där med. Och då kan vi köpa dem precis innan visningen också. Så de säkert är fräscha.

Vi åkte till Ekohallen istället. De har torvströ, och det var till och med billigare än på Granngården! De har en väldigt bra hästavdelning där, Richard hittade en hjälm han ville ha, en sån där modern med ventilationsrand. Fast den var dyr, 550 kronor... han får vänta till jul... Jag tycker inte de är så snygga, jag är lite mer traditionell. Min är sliten men jag gillar den, rosetten har visserligen ramlat av men jag har den kvar så jag ska försöka sätta fast den igen.

Men jag köpte mig ett par snygga handskar och ett ridspö! Jag har lånat Richards innan, ett tag hade jag Johannes ridspö, han slutade ju rida efter bara en termin, det var visst inget för honom, men jag har tappat bort hans spö... Och till Richard köpte vi jättefina ridstrumpor, såna där långa rutiga. Han har ett par shortchaps men de börjar bli både väldigt slitna och lite väl trånga, han ska få nya men de är ju så dyra så han får vänta till jul, tills dess får han ha ridstrumporna till sina ridkängor. Ridstövlar känns lite överdrivet på hans nivå...

Vi köpte alldeles nybakat bröd som vi festade på till kvällsmat, där är gott att göra det ibland även om det kanske inte är så nyttigt. Det ena var grovt och brunt, gott, det andra var lite orangefärgat, format som en båge och enligt innehållsförteckningen skulle det vara ostbågar i, det kändes inte på smaken men det var gott i alla fall.

Språklådan
Nu tycker en del att jag är fånig. Men jag har retat mig på det här så länge nu så jag exploderar snart!!! Vad frågar ni då? Jo, de och dem. Jag retar mig så på hur svårt folk har att fatta det där. I sin rädsla att skriva talspråk (dom) skriver de istället 'dem' överallt och det ser ju så dumt ut!

Ett exempel: "Jag har tre hönor, dem heter Ada, Beda och Asta." Ser folk inte hur dumt det ser ut? Visst, man behöver inte vara grammatiskt och språkligt exakt korrekt i forum och bloggar, men det behöver ju inte vara helfel heller...

Så här ska det vara: "Jag har tre hönor, de heter Ada, Beda och Asta." Däremot: "Jag tycker om dem.

Det hemska är ju att det är folk i min ålder som gör fel och i alla sammanhang... På högskolan hade jag till och med en lärare (ok, bara labbassistent, men ändå) som skrev så... Lär de inte ut ordentligt i skolan hur man använder de och dem?

Jag har ofta stött på det i de forum jag frekventerar. Jag skulle vilja säga till, rätta till, hjälpa, det kliar i fingrarna på mig, men så lätt som det hettar till i forumssammanhang bleve jag väl både lynchad och svartlistad... Svårt det där.

Aktuell rapport
Jag glömde väga mig, men jag har säkert inte gått ner något. Det är säkert sköldkörteleländets fel, grrr... Men jag har inte ätit något godis. Bra gjort! Fast det känns inte riktigt som jag orkar engagera mig i någon slags viktnedgång, det är lite för mycket nu och då behöver jag pilla i mig lite godsaker då och då... Fast jag får väl nöja mig med nötter då... Cashewnötter, kanderade jordnötter och pistaschnötter blev det. Och ett liiiiiitet glas amaretto...

Vädret
Skapligt. Solen tittade fram och det var inte jättekallt. På kvällen var det stjärnklart och en alldeles riktig 'gubbe i månen', med näsa, öga och mun!

För övrigt...
Jag har funderat på att när jag nu måste röja bland mina tillhörigheter och slänga sånt jag inte behöver kanske jag ska 'städa' i bloggen också. Det känns inte kul, men de vänner jag har i min lista som inte bryr sig om att hälsa på och läsa min blogg (eller i vart fall skriva kommentarer) de tänker jag faktiskt plocka bort vad det lider.

Så om ni vill stå kvar där och få besök och kommentarer av mig får ni ta och ge det tillbaka! Jag vill inte låta gniden och jag tycker inte era bloggar är ointressanta, men min tid är tyvärr begränsad...

Ni vet själva vilka ni är, det handlar alltså om de som inte skrivit en endaste kommentar på flera månader. Jag kan gå med på det i de fall där personerna i fråga inte skrivit något i sina egna bloggar, men de som skriver för fullt i sina bloggar och dessutom vad det verkar har en livlig kontakt med andra kan jag ju inte låta bli att börja undra om jag inte är önskvärd?

Innan någon säger något så skyndar jag mig och säger att nej, jag har inte varit inne på någons blogg på evigheter, jag hinner aldrig, inte kommentera i alla fall, det är min eller er just nu, men i morgon, jag lovar, då ska jag både läsa och skriva!