Mikael Tornving och jag

Jag skulle egentligen ha skrivit om den där utmaningen nu, men jag har fortfarande inte kommit på sex egendomliga saker med mig själv. Det är inte så lätt när man är så ovanligt vanlig och normal som jag är.

Faktiskt så berättade jag för Bronett igår om den här utmaningen och att jag skulle hitta på sex underliga saker med mig själv. Jag pratar alldeles för mycket goja med honom inser jag. Han tittade på mig som om han tänkte att hela jag var konstig och att det snarare borde vara svårt att välja ut sex av de sakerna…

Ibland vet man ju inte hur man ska bete sig hos läkare och psykologer. Jag får alltid för mig att de sitter och bedömer och lägger ihop allt man gör och säger, ’jaha, hon svarade såååå på den frågan, jaja, då är det på det viset då, lite grann som såna där poänggrejer i veckotidningar, får man flest svar a) är man av den typen men om man mest svarade c) är man sån, etc… Jag har till och med frågat Bronett om det inte är så att han väger in varje ord och varje liten rörelse jag gör i sin bedömning och han har sagt att det inte alls är så, men det är klart han inte berättar yrkeshemligheter…

Men det här skulle ju handla om Mikael Tornving hade jag tänkt.

För er som inte vet vem det är så har han varit med en del i Parlamentet och i den nya teveserien Playa del Sol, som jag BARA ser av just den anledningen att han är med.

Vi har nämligen ett slags förflutet kan man säga… Det är inte så många jag har berättat det för men faktum är att jag för några år sen, minns inte riktigt hur länge sen det var nu faktiskt, tre fyra år sen kanske, hittade honom i min säng…

Jag kommer inte ihåg nu hur det gick till faktiskt. Jag måste ha varit väldigt full eller något sådant. Väldigt trött kanske. Eller väldigt förvirrad… Fast han är ju söt att se på så det kanske var det… Fast jag är ju gift. Jag var gift då också, och sa det till honom, att tyvärr så kan det väl inte bli mer än så här för jag är ju faktiskt gift. Ja det hann inte bli mer än ingenting heller i och för sig. Men ändå.

Han blev väldigt besviken och ledsen, det minns jag, och jag fick hans telefonnummer. Ifall jag skulle ångra mig. Det tyckte jag var trevligt. Fast jag borde ju undrat varför han hade en lapp med sitt telefonnummer med sig i sängen…

Jag var lite smickrad över att jag hade fått hans nummer i alla fall. Fast när jag vaknade morgonen därpå hittade jag inte lappen med telefonnumret…

Inte så konstigt i och för sig eftersom alltihop bara var en dröm…

Ja, vad trodde ni…

Fast sedan dess känns det faktiskt lite speciellt att se honom på teve… För det var en väldigt verklig dröm…

Jag försökte analysera fram någon slags anledning till att jag drömde en sån konstig dröm, för ja, den var konstig även med mina mått mätt… Och det enda jag kunde komma på är att han är lite lik en kille jag var förtjust i för många år sen, lite lik och så var han också norrlänning. Eller är, menar jag, för han lever väl fortfarande vad jag vet. Fast honom hade jag ju inte träffat på väldigt många år så det lät också rätt långsökt.

Fast jag hade sett Parlamentet, det kanske var därför. Och då ska jag kanske vara väldigt glad över att det inte var t ex Helge Skoog jag drömde om…

Apropå Helge Skoog, tittade jag faktiskt på den nya teveunderhållningen Tack gode gud i kväll. Jag tittar inte mycket på teve, dels är det inte så mycket som intresserar mig, dels har mitt huvud ofta rätt svårt för det, speciellt om det är för mycket ljus och ljud och snabba rörelser, då får jag huvudvärk.

Men när jag står och håller på med tvätten, viker och sorterar och stryker och sådär, då är det kul att slötitta på något. Det var lite kul faktiskt. För er som itne såg det så är det fyra kändisar som i tur och ordning får gå in genom varsin dörr rätt in i en varsin färdig scen med andra skådespelare som har manus och de säger ’Tack gode gud att du är här’ och så får de där fyra kändisarna improvisera och den som är bäst vinner.

Den här första gången var tjejen i Hey Baberiba med, nånting Meltzer, hon var bra. Helge Skoog var mindre bra, Martin Timell var strålande jättebra och Gustav nånting var inte jättebra heller. Men Helge vann och inte Martin, det tyckte jag var orättvist. För Martin var bäst!

Det ska bli kul att se hur det går framöver i alla fall. Och vilka som kommer vara med. Mikael Tornving kanske rentav...

Och jag hoppas att inte någon som känner Mikael Tornving läser den här bloggen. Eller han själv för den delen. Eller ännu värre… hans fru… Men, jag gillar ju att leva farligt så…