Så där… nu har jag gjort det igen… Eller rättare sagt inte gjort. Det vill säga inte bloggat, fast jag sagt att jag skulle det… Den här veckan som jag skulle ha börjat så bra. Jag skulle ’sköta mitt jobb’. Dvs sitta mellan nio och tolv och skriva på min bok. Innan nio skulle jag dessutom hunnit gå en rejäl sväng eller cyklat på motionscykeln.
Men den här dagen började inte bra… Drömde i natt igen, tydligen har jag triggat igång eländet igen. Jag får ta det med Bronett i morgon. Jag vet vad han har föreslagit för lösning, tyvärr är den omöjlig att genomföra även om det kanske skulle hjälpa…
Bloggat har jag inte gjort som sagt var, trots att jag skrev häromdagen att jag skulle spotta ur mig en hel bunt med bloggar… Ridlektionen, tårtpartyt, nya läkaren och hennes nya ideer, Josefs födelsedagskalas etc etc. En hel del hade jag ju att skriva om…
Jag insåg t ex nu att jag kanske får skynda mig lite om jag ska skriva något om förra ridlektionen innan det är dags för nästa. För det är ju redan i morgon… Det är inte klokt vad tiden går fort…
Det är inte det att jag inte tycker om att rida. Jag tycker det är jätteroligt och jag blir alltid så pigg och glad av det. Det är lite lustigt för jag kan vara hur trött och seg och dassig som helst och tycka att neeeej, orkar inte, vill inte, kan inte.
Men så åker jag iväg ändå, sköter om Miramis lite innan lektionen, borstar och ryktar och kollar hovar och sånt, tränsar (dvs sätter på remmarna hästar har runt huvudet när man rider dem för icke insatta…) och sadlar och sådär och sen rider en hel timme och är helt slut i både kropp och knopp efteråt, men ändå på ett paradoxalt sätt mycket piggare än innan, liksom fylld med energi på ett sätt som jag inte kan förklara, som om någon gjort hål i huvudet och hällt energi i mig med en tratt…
Men jag är seg innan jag kommer iväg, sååå seeeg. Och det är nog därför veckorna går så fort till nästa lektion. Jag har problem med ’görasaker’. Vad det än är. Sådana saker som är inplanerade på en dag, som t ex en ridlektion, ett läkarbesök, ett kalas, en fika med en syster eller något sådant, en tid att passa, folk att vara social med. Sånt tar något så otroligt på mig, både innan och efter, och ju mer folk och ju mer press, desto tröttare blir jag. När jag kommer hem från ett läkarbesök är jag helt slut i hela kroppen och får ofta huvudvärk och orkar inget mer på hela den dagen. Dagen efter t ex ett födelsedagskalas är jag oftast helt väck, huvudvärk och otäck matthet.
Och så börjar de prata om att jag ska jobba lite varje dag… Bara tanken på att bli så där trött och slut varje dag och inte orka något mer, inte träna, inte rida, inte träffa folk, hjälpa mina barn med läxor och annat, inte städa eller stryka något, ingenting mer. Det känns rätt så ordentligt jättejobbigt att bara tänka på…
Så jag försöker att inte tänka på det… Men när jag kommer från ridningen är jag pigg och glad. Men som sagt, det tar emot innan jag kommer iväg…
Förra gången red vi volter, bland annat. På slutet delade vi upp oss på de två stora volterna, en i var halva av ridhuset, de som ridit lite längre på den ena och vi tre absoluta nybörjare på den andra. Mitt högerben gjorde så ont i slutet av lektionen den här gången också så jag klarade inte av lättridningen. Det måste vara något fel på stiglädret.
Eller så gör jag något slags fel när jag rider lätt så det är min ridning det är fel på. Det lär jag troligen få reda på redan i morgon. Det lät nämligen som om jag skulle ha en annan häst då på ridlärarens diskussion med Mikael. Jag skulle få ha Lukas. Jag hade ju mina funderingar på det innan, att står det att jag ska ha Lukas en dag så har hon tänkt sig att jag ska galoppera, för så brukar det vara för barnen, han är tydligen rätt så lättgalopperad. Men gången efter den i morgon ska vi longera. Och då tyckte hon att jag skulle testa att börja galoppera.
Förra ridlektionen gjorde jag dessutom en högst ofrivillig avsittning… Sååå snöpligt. Jag har bara ridigt tre gånger och ramlar redan av… Richard har åkt av en gång på tre år, och då blev han mer eller mindre avkastad under galoppen av en bångstyrig häst på förra ridskolan, rätt in i ridhusväggen flög han, det var otäckt, tur att han hade hjälmen och säkerhetsvästen…
Jag är väl inte tillräckligt säker i sadeln än, har inte hittat rätt balans och styrka i benen än för att hålla mig kvar. Vi travade runt på fyrkantsspåret och skulle göra volter med jämna mellanrum när Miramis plötsligt ryckte till och ville inte gå utmed ena kortsidan, jag försökte få henne att göra det ändå. Då hörde jag också att det var något på utsidan. Helt plötsligt gjorde någon en rivstart med en bil där och då tog hon en serie språng rätt åt sidan och det fixade inte jag…
Richard berättade det för mig sen, att Miramis är rätt ny och ovan vid sådana där plötsliga ljud och kan göra såna hopp. Kanske var det bra att han inte hade talat om det innan så slapp jag oroa mig, fast först tyckte jag det var fräckt av honom att inte varna mig…
Först trodde jag att jag skulle lyckas hålla mig kvar, men det gick inte, jag gled som i slow motion längre och längre ner ur sadeln och landade till sist fint och långsamt på ändan med tygeln kvar i handen som man ska…
Jag slog mig alltså inte alls. Det var bara mitt stackars ego som fick sig en ordentlig törn. Sen red vi väl en kvart till och det gick bra och när vi suttit av i slutet la Miramis upp huvudet i min famn så sött och bad om ursäkt…
Men den här dagen började inte bra… Drömde i natt igen, tydligen har jag triggat igång eländet igen. Jag får ta det med Bronett i morgon. Jag vet vad han har föreslagit för lösning, tyvärr är den omöjlig att genomföra även om det kanske skulle hjälpa…
Bloggat har jag inte gjort som sagt var, trots att jag skrev häromdagen att jag skulle spotta ur mig en hel bunt med bloggar… Ridlektionen, tårtpartyt, nya läkaren och hennes nya ideer, Josefs födelsedagskalas etc etc. En hel del hade jag ju att skriva om…
Jag insåg t ex nu att jag kanske får skynda mig lite om jag ska skriva något om förra ridlektionen innan det är dags för nästa. För det är ju redan i morgon… Det är inte klokt vad tiden går fort…
Det är inte det att jag inte tycker om att rida. Jag tycker det är jätteroligt och jag blir alltid så pigg och glad av det. Det är lite lustigt för jag kan vara hur trött och seg och dassig som helst och tycka att neeeej, orkar inte, vill inte, kan inte.
Men så åker jag iväg ändå, sköter om Miramis lite innan lektionen, borstar och ryktar och kollar hovar och sånt, tränsar (dvs sätter på remmarna hästar har runt huvudet när man rider dem för icke insatta…) och sadlar och sådär och sen rider en hel timme och är helt slut i både kropp och knopp efteråt, men ändå på ett paradoxalt sätt mycket piggare än innan, liksom fylld med energi på ett sätt som jag inte kan förklara, som om någon gjort hål i huvudet och hällt energi i mig med en tratt…Men jag är seg innan jag kommer iväg, sååå seeeg. Och det är nog därför veckorna går så fort till nästa lektion. Jag har problem med ’görasaker’. Vad det än är. Sådana saker som är inplanerade på en dag, som t ex en ridlektion, ett läkarbesök, ett kalas, en fika med en syster eller något sådant, en tid att passa, folk att vara social med. Sånt tar något så otroligt på mig, både innan och efter, och ju mer folk och ju mer press, desto tröttare blir jag. När jag kommer hem från ett läkarbesök är jag helt slut i hela kroppen och får ofta huvudvärk och orkar inget mer på hela den dagen. Dagen efter t ex ett födelsedagskalas är jag oftast helt väck, huvudvärk och otäck matthet.
Och så börjar de prata om att jag ska jobba lite varje dag… Bara tanken på att bli så där trött och slut varje dag och inte orka något mer, inte träna, inte rida, inte träffa folk, hjälpa mina barn med läxor och annat, inte städa eller stryka något, ingenting mer. Det känns rätt så ordentligt jättejobbigt att bara tänka på…
Så jag försöker att inte tänka på det… Men när jag kommer från ridningen är jag pigg och glad. Men som sagt, det tar emot innan jag kommer iväg…
Förra gången red vi volter, bland annat. På slutet delade vi upp oss på de två stora volterna, en i var halva av ridhuset, de som ridit lite längre på den ena och vi tre absoluta nybörjare på den andra. Mitt högerben gjorde så ont i slutet av lektionen den här gången också så jag klarade inte av lättridningen. Det måste vara något fel på stiglädret.
Eller så gör jag något slags fel när jag rider lätt så det är min ridning det är fel på. Det lär jag troligen få reda på redan i morgon. Det lät nämligen som om jag skulle ha en annan häst då på ridlärarens diskussion med Mikael. Jag skulle få ha Lukas. Jag hade ju mina funderingar på det innan, att står det att jag ska ha Lukas en dag så har hon tänkt sig att jag ska galoppera, för så brukar det vara för barnen, han är tydligen rätt så lättgalopperad. Men gången efter den i morgon ska vi longera. Och då tyckte hon att jag skulle testa att börja galoppera.
Förra ridlektionen gjorde jag dessutom en högst ofrivillig avsittning… Sååå snöpligt. Jag har bara ridigt tre gånger och ramlar redan av… Richard har åkt av en gång på tre år, och då blev han mer eller mindre avkastad under galoppen av en bångstyrig häst på förra ridskolan, rätt in i ridhusväggen flög han, det var otäckt, tur att han hade hjälmen och säkerhetsvästen…
Jag är väl inte tillräckligt säker i sadeln än, har inte hittat rätt balans och styrka i benen än för att hålla mig kvar. Vi travade runt på fyrkantsspåret och skulle göra volter med jämna mellanrum när Miramis plötsligt ryckte till och ville inte gå utmed ena kortsidan, jag försökte få henne att göra det ändå. Då hörde jag också att det var något på utsidan. Helt plötsligt gjorde någon en rivstart med en bil där och då tog hon en serie språng rätt åt sidan och det fixade inte jag…
Richard berättade det för mig sen, att Miramis är rätt ny och ovan vid sådana där plötsliga ljud och kan göra såna hopp. Kanske var det bra att han inte hade talat om det innan så slapp jag oroa mig, fast först tyckte jag det var fräckt av honom att inte varna mig…
Först trodde jag att jag skulle lyckas hålla mig kvar, men det gick inte, jag gled som i slow motion längre och längre ner ur sadeln och landade till sist fint och långsamt på ändan med tygeln kvar i handen som man ska…
Jag slog mig alltså inte alls. Det var bara mitt stackars ego som fick sig en ordentlig törn. Sen red vi väl en kvart till och det gick bra och när vi suttit av i slutet la Miramis upp huvudet i min famn så sött och bad om ursäkt…
Och enligt traditionen ska jag bjuda på tårta nu… Fast det var en av killarna som ramlade av två gånger ridlektionen före denna och där har jag inte sett till någon tårta än… Vi får väl samla alla avåkningar och ta ett rejält tårtkalas vid avslutningen i juni…
5 kommentarer:
Hästar är stora, ståtliga, vackra varelser som är jätteläskiga och farliga och dessutom luktar "integott"!! Så att du överhuvudtaget frivilligt går in i ett stall är värt att dela ut diplom för. (Lägg det i samlingen av det andra diplomet du fick på födelesdagen av mig...fniss)
Harig som jag är föredrar jag att snusa på vår kanin och pussa den på nosen istället för att ta mig till stallet.
Använde idag mina egna apostlahästar...fniss...och tog en tur med stavarna. Nu tvättar jag bort lite av Himalaya som tydligen börjat växa i våra tvättkorgar och innan dagen är slut ska jag ha trampat på minst 20 min på cykeln med. För det är "jävlaranamma jag ska bli frisk" i mig nu..... Med risk för platt fall om ett par dar...
Alla dessa måsten och borde.. det finns alldeles för många av det i tillvaron visst gör det det? Att hästar inger en lugn och ro fylld känsla är nog något som är elementärt, varför har jag egentligen ingen aning om men dom bara gör det. Samma känsla man får av att borra in ansiktet vid manken och mysa en stund känna värmen och tryggheten kan jag likna med att ha en bebis sovandes lugnt på bröstet, så himla rofyllt och skönt!
Din huvudvärk efter kalas och andra sammankomster är klockren migrän hjärtat, typiskt att det kommer när du slappnar av efter en sammankomst eller tillställning för att du spänt dig och varit nervös över hur det ska gå och hur du ska klara det, du gör det, helt klart och garanterat med en stilfull bravur, men så länge du mår så här så kommer nog huvudvärken hänga i. Usch, stackare.
Kram på dig i alla fall, och upp igen, man kan inte rida ordentiligt förrän man trillat av minst 100 gånger sa min ridlärare till mig när jag var liten, och min pappa köpte ingen häst till mig om jag inte kunde rida ordentligt så tro sjutton att jag var noga med att dratta av lite när som :)
När jag läser här känner jag verkligen att jag saknar ridningen! Borde nog försöka ta upp det igen nån gång... det är bara så besvärligt nör man inte har egen bil (stall brukar ju liksom hamna på opraktiska ställen långt utanför stan...), och nu är jag nog lite för gammal för att vänta mig att pappa ska ställa upp och köra. :-)
Jag tänkte ju förresten att jag skulle fråga dig om de där gamla C++-uppgifterna som du nämnt några gånger. Jag lovar inte att jag tänker göra dem åt dig ;-) men blev lite nyfiken på vad det var ni förväntades göra. Programmera C++ har jag inte gjort på rätt många år nu, men lite kul var det, vill jag minnas... :-)
Jag blev väldigt tårtsugen av den här bloggen. Kommer nog att drömma om tårta i natt.
God Natt!
Svara här...på det du frågat...mina poäng blev "bara 292" så där vann du!!! Men jag vann ju på flaggorna eller vad det var...garv.
OPS inte visste jag det du säger om You tube! Inte för det är en sida jag använder mig av heller (förutom igår) och visst...fniss...valde jag låten som du gillade. Tänkte busa lite med dig nämligen och visste att du skulle kommentera...hehe.(kollade dina låtkommentarer först på din sida)
Och säger du det?!?! Att ni haor traonor hos eir?? E de föur att deu bour näera Traunemooooo?? hehe...Man har väl sett "Birger" men den fula mössan o orangea tröjan!....garv.... Och jag kan tydligen härma honom otroligt bra har jag fått höra....
Skicka en kommentar