Utmaningen

Eftersom jag blivit utmanad av hela tre personer (eller om det till och med var fyra…), Annica, Sara, AnnaLena (och kanske Muumin, minns inte riktigt) och det har hunnit gå ett bra tag sedan dess är det kanske bäst att jag tar mig i kragen och skriver den där listan… Allra helst som det snart inte finns några kvar att utmana…

Men… sex egendomliga saker med mig själv… Hur ska det gå till? Jag är ju inte det minsta egendomlig. Jag är väldigt normal, vanlig och tja, man skulle till och med kunna kalla mig mall för mänskligheten och så är det alla andra som är konstiga. Eller?

Regler:

Bloggare som blir "utmanade" ska skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.

Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn.

Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Mina underligheter då:

1. Jag drömmer väldigt konstiga saker. Jag har i och för sig alltid trott att alla gör det… Kanske är det så fast de inte kommer ihåg det, ofta glömmer jag ju mina drömmar också, men ibland sitter de där lika hårt som om det varit något jag upplevt på riktigt, och det är kanske egendomligt…

2. Jag samlar på reklampennor. Jag tror inte det heller är speciellt ovanligt, men jag kanske har drivit det längre än de flesta. Jag åker t ex ibland till mässor med den enda anledningen att samla pennor och lyckas sen tigga av varenda företag som är där en penna, ibland till och med även de som inte delar ut några… Jag kan komma hem med femtio pennor…

Jag kan fråga försäljare i affärer om jag kan få, eller få köpa deras penna om jag ser en ovanligt snygg kulspetspenna sticka upp ur deras bröstficka (och en gång köpte jag en slips åt min pappa av en Clas Ohlson försäljare…)

Det har även hänt att jag råkat få med mig pennor av misstag när jag t ex skrivit på en postanvisning på Ica, så jag har rätt många pennor som det står Ica Supermarket på, men det är oftast inte med flit…

3. Jag läser all reklam som dimper ner i vår postlåda. Det har jag ju nämnt innan och det kan jag faktiskt också tycka är lite konstigt. För det är ju inte mycket av reklamen som egentligen är intressant eller speciellt relevant för mig att läsa. Ändå gör jag det och kan inte låta bli att göra det.

4. När jag äter grönsaksblandningen ärter, majs och paprika har jag väldigt svårt att låta bli att äta upp ärtorna och paprikan först och spara majsen till sist, bara för att den är godast… Jag gör det givetvis inte bland folk. Jag slickar inte tallriken efter en riktigt god efterrätt annat än hemma heller, men där händer det faktiskt…

5. Min absoluta favoritartist är Mike Oldfield. Det tycker inte jag är konstigt alls för jag älskar hans musik. Men jag har förstått att det är många som tycker att hans musik är lite underlig.

Jag tycker bäst om de skivor som alla andra tycker är allra konstigast, jag tror min favoritskiva är Amarok, eller spåret Altered state på Tubular bells II, den jag tycker minst om är Moonligth shadow vilket brukar vara den enda folk känner till… Den är för vanlig.

6. Jag avskyr shopping och då tänker jag främst på kläder, jag får nästan svårt att andas om jag måste gå in i en klädaffär, med skor är det ännu värre (fast skon på bilden och en vänsterdito köpte jag häromveckan faktiskt och kände mig riktigt nöjd...), och vad det gäller handväskor så… det ska vi inte ens tala om. Där känner jag mig verkligen bara som ett frågetecken.

För det första… Handväskor köper man inte, man får dem på köpet antingen man vill eller inte när man går med i vissa bokklubbar.

För det andra... så använder man dem bara i yttersta nödfall… Det händer ibland att jag stuvar ner mina förnödenheter, såna viktiga saker som nåt att skriva på och med, böcker, handkräm, telefon och nycklar i en handväska.

Nuförtiden kan det vara så. Men så länge jag pluggade och jobbade använde jag mycket hellre portföljen. Vart jag än skulle. Den var bekvämare att bära och rymde mycket mer och det låg inte huller om buller. Sen hade jag en tanke i bakhuvudet också att om jag blir utsatt för rån- eller våldtäktsförsök någon sen kväll på väg till och från tåg, skola, jobb, kompisar, hem, etc, då är en sådan portfölj ett rätt effektivt vapen… svinga och slå…

Jag har gjort av med rätt många portföljer genom åren (fast inte genom att slå ner folk med dem, det har hittills inte inträffat). Fyra eller kanske fem stycken. Fyrkantiga svarta hårda modellen. De har fått slita hårt, fullpackade med böcker, pärmar, block, papper, pennor, matlådor, vattenflaskor och mycket mycket annat… Efter ett tag har de gett upp det, gångjärn och handtag och sånt har till sist slutat fungera.

En gång gick en portfölj i trasor lagom till jul och jag önskade mig smart nog en ny i julklapp och fick en av mina svärföräldrar… En väldigt konstig portfölj i vinrött skinn… den var mjuk och såg ut som en ofantligt jättestor tanthandväska fast med ett litet portföljhandtag. Hemsk… Min svärmor, som annars inte hör till de direkt uppmärksamma förstod att något inte stämde.

- Du ville ju ha en portfölj.
- Ja, jo, men…
- Och jag sa i affären att det var till en kvinna.
Dumt gjort... tänkte jag...
- Du vet ju att jag alltid har haft fyrkantiga svarta sa jag.
- Jo, men jag tyckte den här var mer elegant.
Det vet jag inte om jag kunde hålla med om, jag tyckte den såg tantig ut… Vilket jag inte sa men det syntes kanske på mig...
- Den kanske går att byta, föreslog hon då.

Jag höll tacksamt med och hoppades innerligt att så var fallet. Och det gick. Jag fick då veta att väskskrället kostade en bra bit över tusen kronor. Och för samma summa fanns en underbar, svart, fyrkantig portfölj av äkta skinn med snygga sömmar, den var elegant.

Den var till och med för elegant, så på väg hem åkte jag in på Biltema och köpte en i fuskskinn för under tvåhundra… Den dyra står fortfarande i en hylla och väntar på rätt tillfälle… När jag får rätt jobb och skaffar armanidräkten att matcha den med…
Just ja, konstigare än så här är jag inte. Jag tycker allt är fullkomligt normalt och okomplicerat. Men det finns andra som är av annan åsikt… Jag frågade min make för att få lite tips. Jag berättade att jag skulle hitta sex egendomliga saker med mig själv, men att det av förklarliga skäl var väldigt svårt. Jag är ju inte det minsta underlig.

Medan jag pratade såg jag hur ett allt bredare leende spred sig över hans ansikte (och han kan le riktigt brett), och det nästan rann tårar ur ögonen på honom. När jag var klar började han skratta högt och länge och som om inte det var nog, slå ena handen i bordet upprepade gånger samtidigt som han fortsatte skratta…

Hallå Mikael. Sååå roligt var det väl ändå inte! Och han kunde inte hitta på en enda sak som var underligt med mig när jag frågade honom. Däremot skulle det vara hur lätt som helst att hitta på egendomligheter med honom!!! Hans traktor t ex. Eller hans förkärlek för blocket (vilken i söndags i och för sig förde ett otroligt jättestort gammalt ekklädskåp hem till oss för den facila summan av trehundra kronor...)

Nu har ju de flesta redan blivit tagna… Men jag gör ett försök ändå med sådana som jag tror inte blivit tagna… Eric, Lena, Millroll, Monica, Ulrika och S@n, varsågoda!