Teambassadör…

Jag fick ett mail från en kompis häromdagen… Hon hade blivit teambassadör för ett känt temärke som börjar på L… (så undviker jag att göra reklam här…) Det lät väldigt fint och flott och jag tänkte wow…

Sen gick jag in på den sidan som var länkat till i mailet, för man kunde få en rabattkupong på te där. Visserligen tepåsete, men den nya sorten där teet ligger liksom i en liten pyramidpåse, och jag har tyckt de få gånger jag testat dem att de varit helt okej om man jämför med påste som jag inte är speciellt förtjust i.

Och där läste jag om hur det fungerade att vara teambassadör. Det var tydligen inget betungande… Om man registrerade sig på sidan fick man hem en provförpackning med te, det lät ju suveränt.. gratiste…

”Som ambassadör får du naturligtvis dricka te, alldeles kostnadsfritt. Till att börja får du ett startpaket te, så att du kan provsmaka vårt sortiment hemma, i lugn och ro. Så snart du börjat bli varm i ambassadörskostymen, premierar vi dina insatser. Ju bättre insats, desto bättre bonuspremie. Vi ställer inga krav på dig som ambassadör och du kan sluta precis när du vill.För att förmedla hälsobudskapet till så många som möjligt, behöver vi dig.Du blir vår viktigaste budbärare. Välkommen som ambassadör!”

Gratis är gott som min man brukar säga… (fast med glimten i ögat…)

Och om man sen jobbade lite mer, dvs skickade iväg några små mail eller sms och allra helst lyckades entusiasmera sina vänner att bli teambassadörer de också, då kunde jag få poäng…

Om jag fick femtio poäng skulle jag bli bronsmedlem och få en sån där honungsringlare, den tyckte jag var fin och ville gärna ha! Fick jag ihop hundra poäng titulerades jag silvermedlem och fick en tidningsprenumeration. Den kunde jag i och för sig klara mig utan…

Men om jag fick ihop hela 150 poäng och blev guldmedlem fick jag en pyramidformad cederträlåda full med te… Och då vaknade vill-ha i mig…

Jag registrerade mig bums och satte genast igång med att skicka iväg mail. Det var inte så svårt för jag kunde ju formulera mig hur jag ville på det medföljande ’vykortet’. Det var värre med sms-en… Man kunde välja på tre ’förtryckta’ alternativ. Antingen

1) Vaken? Det blev visst sent i går? /Te är det nyttigaste du kan dricka, näst efter vatten.

2) Man mår som man förtjänar! Hur är läget? /Te är uppiggande, kan återställa vätskebalansen och innehåller massor av sköna antioxidanter.

3) Elvakaffet är bäst utan kaffe, ska vi fika! /Te är det nyttigaste du kan dricka, näst efter vatten.

Tja… De två första kändes inte som jag kunde skicka till mer än ett par få… (det finns ju de som förhoppningsvis mår som de förtjänar och vars telefonnummer jag fortfarande inte har raderat…) men övriga fick det sista alternativet…

Det tog inte många minuter innan första sms-et kom… Och sen bara drösade de in, det ena efter det andra, det surrade i mobilen nästan oavbrutet!

Ska vi fika? Menar du nu? Vad kul! Kan vi ta det i morgon istället? Etc…

Men det roliga är att jag faktiskt redan bokat in hela tre fika!!! En med den av min syster jag har minst kontakt med, vi ska ta en promenad i morgon förmiddag och fika efteråt. Sen ska jag fika någon dag med min svåger och sen hade jag en stunds livlig rolig smskontakt med min äldsta syster så vi ska fika på lördag. Och prata odling bland annat. Hon är otroligt duktig på att odla grönsaker. Deras trädgård är som ur ett teveprogram i ämnet och allt blir så bra. Mitt bara dör…

Parantes… Jag har i alla fall skickat mail och sms till alla möjliga människor. Det roliga är att man får svar. Och de blir glada. Trots att det egentligen bara är ’reklam’. Och då är det ju inte utan att man börjar fundera lite… Ibland är det kanske så att ens nästa bara är en utsträckt hand längre bort?

Kanske ska man försöka sträcka ut händer lite mer och lite oftare och till folk som man i vanliga fall inte har så mycket kontakt med, för de kanske blir glada! När jag alltid fått för mig att de helst inte vill ha med mig att göra…

Fast det är svårt det där… när man blivit bränd. En uträckt hand som bara ignoreras gör väldigt väldigt ont. Men för ens egen skull kanske man inte ska ge upp. Fast räcka den åt helt andra håll istället…

En del av mina stackars bloggvänner har fått både mail och sms. Andra har inte fått något alls. Hör av er till rachel.almkvist@hotmail.com så skickar jag ett mail till er också. Ni får en rabattkupong på te då, tänk på det, hela åtta kronor!

Och bli gärna teambassadörer ni också. Jag är snart på hundra poäng så det ligger inom rimligheternas gräns att få fina fina trälådan som jag så gärna vill ha….

P-p-p-please...