fredag 6 juli 2007

Hur länge kan man sova egentligen?

Det är en rätt intressant fråga egentligen. Om man inte har något man måste göra, måste gå upp till på morgonen, och tycker att man gjort sig förtjänt av en rejäl sovmorgon (och då menar jag en morgon som kanske tar slut framåt eftermiddagen eller så). Hur länge skulle man då kunna ligga kvar i sängen innan piggheten (och inte trängande blåsa) tvingar upp en ur sängen?

Jag sov elva timmar i natt. När jag äntligen gick upp var jag fortfarande väldigt trött. Hur länge ska jag sova för att vakna pigg? Eller är det som min man sa när jag berättade det för honom, att jag sover för länge? Att jag skulle varit pigg om jag gått upp i normal tid (som normalt folk)...

Jag har pratat med Bronett om det där vid några tillfällen. Att jag aldrig är pigg och utsövd när jag vaknar (blir väckt) och måste gå upp. Han tror inte att jag sover kvalitetssömn. Och det kan nog stämma, och då spelar det väl inte så stor roll hur länge man sover, om man aldrig kommer ner i den där nyttiga djupsömnen, den då man verkligen återhämtar krafter, då cellförnyelse görs och allt det där.

Det var ytterligare en otrevlig tanke... Mina celler har alltså inte haft en chans att förnyas på evigheter... inte konstigt att jag känner mig sliten...

Men vad gör man åt sånt? Sömnskola? Jag fick en broschyr en gång som jag givetvis har slarvat bort, jag hittade den inte ens när jag städade förra veckan (en rejäl nu-åker-vi-till-landet-och-kommer-inte-tillbaka-förrän-i-augusti städning). Jag måste ätit upp den i sömnen någon gång för jag hade för mig att jag la den inom räckhåll...

Sömnpiller? Fast jag gillar dem inte, jag blir så konstig och seg och trög hela dagen och det vill jag inte. Det är ju piggare jag vill bli, inte segare, det är jag ju redan så det räcker, tack så mycket.

Det ska nog finnas någon slags sömnterapi har jag för mig att jag har hört, typ hypnotisering eller kognitiv beteende terapi baserad på sömnproblem. Det stora problemet där är väl att sånt inte erbjuds på en vårdcentral eller ens ett sjukhus nära mig...

Fast jag sover bättre på landet. Och det trots att sängen knäcker ryggen på mig. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Så det kanske ger sig av sig självt i sommar och med tiden.

Jag drömmer så konstigt också när jag sover så där lätt, det blir ju som en hel natt fylld av drömsömn. Inte konstigt att jag är trött när jag vaknar. Jag drömde dels att jag hittade ett nytt rum på vinden (för vilken gång i ordningen vet jag inte). Det är en vanlig typ av dröm för alla har jag hört, fast jag drömmer den oftare än andra tror jag.

Jag har hört många berätta att de rum de hittar är stökiga och dammiga och det låter väl mest realistiskt. Mina rum är alltid välstädade och fina, ofta skiner solen in genom ett välputsat fönster (så det kan inte gärna vara ett rum i MITT hus) med vit skir gardin och det ligger rena trasmattor på golvet... Det betyder säkert något det med. Annars är ju förklaringen till att hitta nya rum (och speciellt om man hittar dem på vinden) att man har talanger och förmågor man inte kommit underfund om än. Det är en trevlig tanke, undra vad det är jag kan men inte vet om... Väva trasmattor? Putsa fönster?

Den här natten var det ett lekrum jag hittade. Barnen hade lekt i det när de var små sen hade vi tydligen glömt bort det. Jag var rädd när jag öppnade dörren att det skulle vara väldigt stökigt men det var det inte. Det var fint, det låg bara några leksaker på den färgglada obligatoriska trasmattan... Småbarnsleksaker var det.

Jag har mina aningar om varför jag drömde just så. Jag storstädade förra veckan. Inte så stort som jag velat men stort nog. Jag plockade genom i alla fall hälften av alla garderober och skåp och försökte plocka ur kläder jag aldrig använder och skicka till myrorna och sånt. Det blev som vanligt bara en yttepyttepåse. Jag får ta tag i det där på allvar när vi flyttar sen.

Barnens rum gick vi igenom rejält i alla fall och de var stökiga, speciellt Johannes rum. Där hittade vi och plockade undan en hel del leksaker som han inte leker med längre och la massa gamla teckningar fint i pappkartonger och det var mycket nostalgi och jag grät inombords över hur fort mina barn blir stora och hur nyss det var de var små och satt mitt på mattan med små stadiga ben åt vart håll och byggde med klossar...

Det var nog därför mitt drömrum var just så. Där bodde mina små barn... Eller nåt. Kanske betyder det något helt annat. Kanske är det jag som går i barndom och börjar bli senil. Vem vet...

Jag drömde även om en snygg blond tjej som var actionhjältinna, under cover och dolde sitt skarpa intellekt och styrka bakom en rätt fjollig rosa fasad, det var en rätt rolig dröm. Jag var inte hon och inte heller hennes syster som en fotograf som letade efter den här actionhjältinnan trodde att det var. Jag var inte fotografen heller, jag bara tittade på, som en film. De råkade röja sina identiteter i slutet när syrran föll i havet och den rosa actionhjältinnan räddade henne mot alla odds. Men jag vet inte riktigt hur det slutade. Det var spännande och rätt kul i alla fall. Oftast är mina drömmar så. Jag drömmer väldigt sällan mardrömmar.

Nu har jag i alla fall vaknat till så pass så jag fungerar igen. Bara min vänstra tumme har fortfarande inte vaknat, jag vet inte varför den är extra trött. Vänstertummen använder man väl knappast mer än någon annan kroppsdel så den behöver extra sömn? Jag kan ju ha råkat ligga på den i natt, men den måste väl vakna någon gång? När foten somnar om man råkar sitta på den (jag sitter ofta på mina fötter, mycket för att jag ofta fryser om dem) så vaknar den ju rätt fort igen. Men tummen har nu, tre timmar efter att jag gått upp fortfarande inte vaknat och det tycker jag är konstigt.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är inte så att din tumme är lite extra sömning på grund av blodlämningen igår?

Vilka härliga drömmar du har, särskilt den där med actionhjältinnan. Jag hade planerat att jag skulle blogga om min dröm, så ser jag att du precis har gjort det...vilket sammanträffande. Nu får min vänta! Å andra sidan sägs det ju att det man inte berättar har större chans att gå i uppfyllelse...

Ha det härligt. Hur blev håret förresten? //U

Anonym sa...

Hejsan, hoppas att din tumme har vaknat nu... Måste ju vara pigg även den så här på lördagskvällen.
Visst stämmer det att man sover bättre på vissa platser än på andra. Du säger att du sover bättre på landet. För egen del får jag alltid bästa sömnen ombord. Oavsett om det gungar, kluckar eller inte. Kanske är det miljöombytet som har betydelse. Hur som helst så är det jobbigt att inte kunna sova och vakna pigg. Och, när jag vaknade pigg en morgon, det är inget som jag ens kan minnas!
Ha en riktigt bra helg, det som är kvar av den, önskar SA & Tiger

Anonym sa...

Ja, jag tror också att man kan sova för länge.
I vart fall brukar jag inte känna mig särskilt pigg när jag kört ett sånt där marathonsoveri.
Fast vet å andra sidan inte hur många timmar jag skulle bli pigg av. Ibland ligger man kanske efter med sovandet och tja, då är det ju lätt att tro att det är sova kapp som gäller.
Och nej, brukar sällan vakna och känna mig pigg - avsett när än på dygnet det sker.