Skördeglädje?

Gårdagen (måndagen) bjöd för första gången på länge på solsken. Vädergubbarna sade dock pessimistiskt att det skulle inte bli mer än så. Bäst att passa på. Sola och njuta? Nej, jobba häcken av sig. Vi har en hel skock med vinbärsbuskar som dignar av bär och jag är sådan funtad att jag inte kan låta bär förfaras. Jag har något slags inre driv att bärga skörden, något arv från alla bönder i min släkt kanske. Jag har alltid varit sådan.

Först plockade jag alla bär på rödavinbärsbusken på landet. Nej fel. Jag plockade bara kanske en tredjedel. För när jag började märkte jag att det bara var de som var mest exponerade för sol som faktiskt var mogna, jag som trodde att de höll på att ramla av. Det blev lite drygt sex liter i alla fall, bara det lilla...

Sen åkte vi 'hem'. Maken åkte till stan för att titta på en bil, någon slags fyrtioårskris anar jag för det är en totalt onödigt cabriolet han går och suktar efter...

Jag plockade vinbär. Det skiljer tydligen lite på här och där, för 'i stan' var de röda vinbären så mogna så de börjat ramla av. Det blev bara två och en halv liter på hela busken...

Sen har vi två rejäla buskar med svarta vinbär som mognar sent, troligen för att de är alldeles för täta, vi har sagt varje år att vi måste gallra i dem men det blir aldrig av. Vi har dessutom fyra mindre buskar som ger fruktansvärt mycket bär, eller rättare sagt, tre av dem, en har dött, den har alltid varit lite klen, nu hade den kastat in handduken för gott. När jag gick in vid halvtiotiden på kvällen hade jag säkerligen tolv tretton liter från de små buskarna.

Effektiv som jag är tänkte jag göra saft samtidigt som jag plockade, men det gick ju inte för eländet måste ju passas hela tiden för att inte koka över. Jag kom på mitt i att jag ska ju ha en saftmaja någonstans, den kunde jag ju använda, men var var den... Ingen aning, det får bli nästa gång, jag köpte den på en loppis för en tia häromåret, de ska visst vara rätt dyra annars.

Vi fick nämligen inte plats i frysen med mer bär, så jag satte igång med en gång med att göra saft (en blandvariant) på de röda vi plockat på landet och svarta vi tog upp ur frysen från förra, eller eventuellt förrförra året...

Givetvis hade jag receptet vi brukade använda på landet. Allt jag behöver är alltid där jag inte är... Jag hade mamma till hjälp ur sin kokbok men det var nog inte samma recept, det blev inte alls lika mycket flaskor som det brukar vara, jag tror inte bären var torrare i år än de brukar, det kan de inte ha varit...

Jaja, saft blev det i alla fall, men bara fjorton och en halv flaska (75 cl) av arton liter bär och det tycker jag inte var någon vidare utdelning. Kanske är den drygare så man inte behöver spä med lika mycket vatten sen?

Eller om det var så att jag sölat för mycket för köket såg ut som om jag dödat någon där. Det är väl i och för sig bara med lite fantasi och på långt håll som vinbärssaft ser ut som blod, det är fel nyans, men kladdigt var det, och det var överallt... Inte hade jag märkt när jag höll på, att det skvätte så dant.

Så jag fick hålla på halva natten med att sanera. Med kallvatten, för i och med att vi inte varit hemma på länge hade vi ingen ved hemma och kunde inte elda och fick inget varmvatten. Burr.

Sen var jag dubbeleffektiv och tvättade och hängde upp tvätten i solen hela dagen. Vi har inte fått igång tvättmaskinen på landet än. Det torkade bra och jag satte till och med igång och strök lite i sena natten innan datorn lockade för mycket. Man får ju passa på och utnyttja riktiga bredbandet när man är hemma.

Det var meningen först att alla skulle åkt hem på kvällen men jag blev ju långtifrån klar så jag fick bli kvar här själv när de andra åkte tillbaka. Nu ska jag snart bli hämtad, ska bara diska (värma vatten på spisen) och stryka lite till.

Mamma ringde och sa att de varnade för riktigt rejält med åska, så det är väl bäst att avsluta och dra ur alla kontakter. När de till och med varnar måste det ju vara allvarligt, det gör de ju inte annars. Eller? Jag lyssnar ju aldrig på radio.

Mamma hade varit ute och plockat blåbär berättade hon. Det finns så fruktansvärt gott om blåbär i år. Och då ville jag givetvis ut och plocka blåbär också, det riktigt hugger i mig av begär ut efter bär. Vad vi ska ha dem till är en annan femma... Ingen av oss gillar blåbärssylt. Jag har recept på jättegod rårörd blåbärssaft men maken blir så trög i magen av den så 'sån ska vi inte ha...' grr. Ibland dikterar han lite väl mycket av vår tillvaro... Ett par år försökte jag göra blåbärsvin men lyckades aldrig. Men jag kan inte låta bli att plocka ändå...

Och så har vi ju kantarellerna... Jag plockade ett par liter i söndags, underbara... Lite lite anar man den där känslan guldletarna måste fått när de hittade guld...

Tur att jag inte är bonde på riktigt, med riktig skörd att få ångest över...