Liemannen skördar offer...

Jag tänkte vara duktig. Saker och ting går alltid åt skogen när jag försöker vara duktig. Jag har till exempel städat sönder och diskat sönder en hel del saker.

Den här gången tänkte jag slå gräs. I ett hörn av trädgården där vi inte går så mycket längre (framför dasset som gått från att ha varit ett Mycket Nödvändigt Hus till att vara upplag för diverse burkar och säckar...) hade gräset växt så långt, och det var sånt där hårt segt gräs, att det inte skulle gå att klippa med gräsklipparen rakt av så jag tänkte slå det med lien.

Jag vill passa på att inflika att jag är bra på att slå med lie. Riktigt bra till och med. Det är en av de få saker som jag är riktigt bra på. Men jag är bäst med pappas gamla lie, den jag lärde mig på. Den jag slår med nu hängde i uthuset på landet när vi flyttade hit och pappa har slipat den åt mig. Den är inte lika dan. Vi kan skylla på det i alla fall...

Min pappa är inte mycket för att slänga lovord och beröm omkring sig. Snabbt tänkt kan jag bara komma på två gånger jag sett, och hört, pappa vara riktigt stolt över mig och det var när jag fick stipendium när jag slutade ingenjörshögskolan och när jag lärde mig slå med lie...

Det är mycket därför jag tycker om att slå med lie.

Fast jag har inte lärt mig att slipa eller bryna den än. Jag har gått så långt som att jag har köpt en s k vispesticka, men jag har inte försökt mig på att använda den, jag är rädd att lien bara blir slöare. De riktigt avancerade använder visst en pinne av sjödränkt ek att bryna lien med men så avancerad är jag inte.

Barnen slutade skolan den femtonde juni. Johannes slutade trean och Richard slutade sexan. Nästa läsår börjar de i nya klassformationer båda två, för skolan har rört ihop alla elever i en stor bunke, stoppat dit eleverna från en närliggande ort för att de lägger ner skolan där, och så gör de nya klasser sen...

Men den dagen den sorgen. Skolavslutningsdagen var solig och trevlig. Inga sura miner. Först var vi hos Richard som hade avslutning i kyrkan (den som syns i bilden, samma som vi gifte oss i för tjugo år sen om fyra dagar) och sen var vi hos Johannes i missionskyrkan. Sen åkte vi till stan. Och stan det är Jönköping, i alla fall än så länge.

Vi firade med att ta med barnen på Pallas Athena, en grekisk restaurang som har en väldigt trevlig lunchbuffe (fast väldigt underliga efterrätter) och en väldigt flott inredning.

Vi handlade en massa också. Vi köpte bland annat en ny cykel till Johannes. Han var överlycklig.
Hans nya fina cykel stod häromdagen lutad mot bodväggen. Intill bodväggen växte högt gräs. Lien har längre blad än man kan tro...

När jag hörde hur det väste tänkte jag först att det kom en orm i gräset. Sen såg jag cykeln. Sen såg jag hur långt liebladet faktiskt var...

Han hann i alla fall cykla några gånger på den.