Det ligger en död man i en myrstack i skogen!

Det medelålders paret som var ute en dag i början av september och plockade svamp hade oturen att hitta ett lik istället. Inte vad de hade väntat sig. Det var en fin dag. Solsken, blå himmel, fågelkvitter. Inte alls som en sådan dag när man hittar lik (de dagarna är i regel mulna och ackompanjerade av otäck musik, i alla fall på teve).

Fortare än man hann säga blandsvamp hade de sprungit tillbaka till bilen och låst in sig. Trots att alla vet att en död människa sällan gör något ont (mer än att möjligen sprida smitta) är de flesta väldigt rädda för dem. Åtminstone när de inte ligger snällt och stilla i en sjukhussäng med händerna knäppta över bröstet.

Efter ytterligare en liten tidsrymd (när de hade hittat sina röster igen) ringde de polisen. Polis kom, med flera bilar och en skåpbil, massa utrustning och avspärrningstejp. De forslade snabbt undan kroppen (för så kallas det ju i mordsammanhang) till sjukhuset, inte för att det hade hjälpt honom, till och med ett otränat öga kunde se att han redan var död, och säkert hade varit det länge (sådana saker som att halva ansiktet liksom var upplöst...)

Obduktionen, eller rättare sagt, den första hafsiga versionen av den väldigt nonchalante manliga läkaren var snart över och det konstaterades att kroppen, vilket tillhört en man, dött av myrsyreförgiftning vilket orsakats av miljoner myrbett. En fasansfull död. Fallet var löst, det var inte mord utan bara en väldigt olycklig olyckshändelse.

Den nonchalante och väldigt otrevlige obducenten hade en assistent som han allltid hunsade med. Hon var vacker och intelligent och hade kämpat sig upp från slummen, studerat mot alla odds och blivit läkare.

Hon tyckte det var något som inte stämde med kroppen och gick tillbaka och studerade vidare. Hon fann att han hade underliga märken runt handleder och vrister och spår av något klistrigt på hakan. Vid närmare studier framkommer det att mannen varit bunden och försedd med munkavle strax före dödsögonblicket och att detta avlägsnats efter hans död, vilket tydde på att det var mord istället. Och inte någon olycka alls.

Men varför? Och vem? Och hur?

Ja...

Frågan jag ställer mig, efter att ha fantiserat ihop denna fasansfulla (och rätt intressanta) historia för mig själv medan jag plockade blåbär på lördagsförmiddagen, är om man verkligen kan dö av myrbett, även om de är tillräckligt många. Eller om man ska ändra det till myggbett eller ännu hellre getingstick, för det vet jag att jag har hört att man kan dö av. I alla fall om man är överkänslig. Det kan man kanske vara mot myror också? Eller så kan det framkomma att han dessutom fått myrsyra injicerat, det kan absolut inte vara nyttigt. I alla fall inte om det är en hel liter....

En annan fråga jag ställer mig är: Skulle jag kunna duga till deckarförfattare? Skulle jag orka med att plantera ut ledtrådar och underfundiga samband och sen knyta ihop allt i sista änden? Troligen skulle jag inte orka knyta ihop allt även om jag kom så långt. Och så får man ju inte göra. Och jag skulle troligen inte orka med en huvudrollsinnehavare som både är överjordiskt vacker, klok och rättvis. För det är de ju alltid.

Tja. De två och en halv timmar jag ägnade åt att plocka blåbär blev väldigt mycket intressantare i alla fall. Även om jag hajade till vid varje (och de var många) myrstack jag såg....