Jag saknar ord...

Allra först tänkte jag så. Jag har inga ord för detta.

Fast sen kom jag på att jag är ju jag... Vad som än händer mig brukar jag ju aldrig sakna ord. Såvida man inte fyller igen min mun med cement och bakbinder mina fingrar kommer orden tämligen fritt, så har det alltid varit Words DO come easy... Och även om jag inte skulle kunna prata eller skriva dem kan ju ingen hindra mig från att tänka dem...

Och tänkt, det har jag gjort mycket i dag. Med tankar är det ju på det viset att där kan man tänka så många olika alternativ. Man kan backa, gå tillbaka till början och tänka nya tankar om de man tänkte först inte lät så bra. När man skriver eller säger något, måste man ju välja och helst välja rätt då så klart. Med en gång.

Vad säger man egentligen? Det är inte det att jag saknar ord tror jag, det är kanske det att det finns för många. Och jag vet inte vilka ord som är de bästa orden.

Vad pratar du om egentligen? Det är kanske i alla fall någon läsare som frågar sig det.

Eller å andra sidan kanske inte. De som brukar läsa det jag skriver vet kanske vid det här laget att jag är lite konstig. Ibland.

De som läst mina föregående blogginlägg - och kommentarerna till dem kanske förstår min förvirring. De som inte gjort det kanske ska göra det... Ni behöver inte gå så långt tillbaka heller.

---

Först blev jag nog bara förvånad. Eller rättare sagt, jag trodde nog inte mina ögon. Så oväntat. Så efterlängtat. Så... Jag bara satt och tittade. Och läste en gång till. Och en gång till.

Jag blev glad också. Inte glad så där så jag skrattar, utan mer som att det känns varmt djupt inom mig.

Min vän..., som jag tänkt på dig, tänkt på dig och saknat dig. Jag har undrat så vad du gör, hur du mår, och om du någon gång tänker på mig, om du ens minns mig...

Och så läser du min blogg varje dag! Eller ja, allt jag har skrivit. Det är ju kanske inte riktigt samma sak. Men ändå...

Plötsligt känns du närmare. Och det känns bra. Även om vi aldrig träffas igen. Ett tag trodde jag, hoppades och tänkte, att någon gång kanske vi ses igen.

Eller rättare sagt, en del av mig trodde hela tiden att vi skulle ses igen och kunna bli vänner igen. Man kan ju kalla det hoppet. En annan del av mig trodde nog snarare tvärtom. Eftersom jag aldrig hörde ett endaste ord ifrån dig kändes det som du sopats bort från världens yta.

Men det hade du inte. Du var där.

Kanske är det så, vi ses aldrig mer. Jag vet ju fortfarande inte varför. Men jag försöker förstå ändå. Eller i alla fall acceptera. Även om det inte känns lätt. Livet är ju aldrig jättelätt heller.

Stark? Är jag stark? Jag har aldrig tänkt på mig själv som stark utan snarare tvärtom, en svag och ynklig stackare, till ingen riktig nytta... Men det finns ju olika sorters styrka. Kanske.

Och motgångar stärker en ju, tänk vad jag måste blivit stark av det här. Ännu starkare...

Jag har heller aldrig sett mig som någon som har någon vidare kontakt med mina känslor eller någon förmåga att uttrycka dem. Lite mer som en man har jag känt mig väldigt tafatt och dum inför alla slags 'känslogrejer'... Men där ser man.

På samma sätt som man ser saker i backspegeln kanske. Jag har sett en hel del i backspegeln det här året som jag aldrig såg då. Sådant som gjorde mig ledsen. Och sådant som gjorde mig arg. Och det var på något sätt lättare att vara arg... Jag saknade dig inte lika mycket när jag var arg...

Men nu känner jag mig mest lite sorgsen eller något. Men inte ledsen. Jag blev ju så glad. Det finns ett ord för det på engelska det finns nog på svenska med men kommer inte på det. Bittersweet.

Min vän, jag önskar dig allt gott i livet, lycka och frid. Du vet, jag har ju sagt det innan, att det säkert inte är bra att blunda och låtsas som inget när det gör ont. Jag hoppas att du en vacker dag kan ta itu med det istället. För din egen skull.

Och på något sätt... Efter den här kommentaren känner jag att jag äntligen... Kanske. Jag tror att jag kan släppa det här nu och gå vidare, utan bitterhet i sinnet längre. Tack...

Och om du vill får du väldigt gärna, någon gång när du läser min blogg, skriva något någon mer gång. Jag uppskattar mer än jag kan säga, att du skrev. Kanske saknar jag ändå ord... Detta tog mig flera timmar att skriva...